Rakt in i hjärtat. Älskar denna
Kent – Mannen i den vita hatten (16 år senare)
23 tisdag Jun 2020
Posted in Aspergers syndrom, Musik / Music
Kategoriarkiv: Aspergers syndrom
Kommunikationshelvete och covid-19 runt hörnet
22 måndag Jun 2020
Posted in Aspergers syndrom, Hälsa / Health, Samhälle
Etiketter
ADHD, Autism, Corona, covid-19, Kommunikation, LSS, LSS-boende, Virus, Virusinfektion, Virussjukdom
Koll på läget? Nja. Jag vet inte.
Varje dag kl 19:30 har jag kvällssamtal och diskning på LSS-boendet, där jag alltså bor – för er som är nya här. Prick 19:30 nu i kväll fick jag ett samtal från personalen som säger att de inte får komma in till mig. Detta beror på att i går fick jag reda på att en annan person som bor i en annan lägenhet har testats positivt för covid-19. Det är chefens direktiv. Vad som irriterar mig är att de kunde ha ringt förut och sagt att de inte skulle komma hit 19:30. Min diagnos, Aspergers syndrom, ger att jag har svårt med sådana här situationer. Jag planerar all min tid så att allt ska pusslas ihop. Blir något inställt måste jag pussla om.
Jag hoppas att ingen tror att jag är okänslig, men jag skriver bara utifrån mitt perspektiv. Det är så klart (jävligt) tråkigt att någon har testats positivt och jag hörde också att 2 i peronalgruppen hade symtom. Tydligen hade den smittade också umgåtts med några andra boende. Ja, vi får se hur det utvecklar sig.
Dela detta:
Skärrat notställ
21 söndag Jun 2020
det skulle varit
dina blodiga händer mot
svart skrik
mot pulsens odefinierbara färg
drar genom håret
svartdränkta ögon
domnar mot dig
precis som det var
rosa mot svart
gråa vyer
rosa existens
där havet når
genomskinliga atmosfärer
då du vill ut
mot dova, dunkla noter
slår mot orgeln
tonerna mot tårarnas sky
Dela detta:
Kent var tydligen en besatthet denna kväll
21 söndag Jun 2020
Etiketter
Gråta, Känslor, Kent, Kroppsspråk, Mannen i den vita hatten, Mental flykt, Socker, Tårar
”ingen, ingen, ingen hör” – Kent, Socker
Ibland känns det verkligen som mitt inre skriker så förbannat efter hjälp, men det är ingen som hör. Det är först som min kropp börjar balla ur som ALLA ser. Då är det tydligen så att jag är en klantig missbrukare istället. Nej, jag kanske inte är den smidigaste vålnaden som jorden… Fast det kan ju höra till när man har Aspergers syndrom.
”jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det känns” – Kent, Mannen i den vita hatten
Hur ser ni vad någon annan känner när ni försöker läsa deras kroppsspråk? Eller hur reagerar du? Intressant fråga, tycker jag. Det vore spännande hur ni tänker gällande den.
Jag visar känslor omedvetet. Det brukar inte vara svårt att se på mig om jag är trött. Dock saknar jag att kunna gråta ut när jag är ledsen istället för att fly. Skumt, för det här med att gråta var en av de saker jag hatade hos mig själv när jag var yngre.
Dela detta:
Bitter eftersmak
21 söndag Jun 2020
Posted in Aspergers syndrom
29 år!
18 torsdag Jun 2020
Posted in Aspergers syndrom, Såkallade högtider
Etiketter
I dag fyller jag 29 år! Så jag dela med mig av länkar till nästan alla födelsedagar jag har haft sedan jag startade bloggen 2011. Om ni är nyfikna klicka på länkarna nedan!
https://mittprivatakrig.wordpress.com/2013/06/18/22-ar/
https://mittprivatakrig.wordpress.com/2014/06/19/min-b-day/
https://mittprivatakrig.wordpress.com/2015/06/21/24-ar/
https://mittprivatakrig.wordpress.com/2016/06/21/knytisfest-25-arsdag-3/
https://mittprivatakrig.wordpress.com/2017/06/19/min-26-arsdsg-2017-06-18/
https://mittprivatakrig.wordpress.com/2018/06/18/27-ar/
Dela detta:
Att fördriva tid och hantera stress
17 onsdag Jun 2020
Etiketter
Jag vaknade helt slut i morse. De 2 nätterna som var innan sov jag bara 7 timmar per natt, vilket inte är optimalt för mig. I g.år när jag var hos Ylle blev jag plötsligt helt slut därför. När jag kom hem somnade jag fort. Då jag vaknade i dag låg jag nog kvar i sängen i typ 1,5 h. Äh, jag ska träna hos sjukgymnasten sedan. Jag menar, då blir jag nog piggare.
På onsdagar när jag är ledig, som i dag, är jag alltid lite stressad över att vakna för tidigt, för jag vet inte hur jag ska spendera tiden fram tills att jag ska till sjukgymnasten kl 13. Nu var ju så trött ändå, men ibland kan det vara rätt segt. Har ni lätt att fördriva tid? Eller: Behöver ni någonsin göra det?
I morgon har jag tid för någon slags basutredning på en psykiatri-mottagning som jag ska börja på. Jag är nervös. Tänk om de bedömer att jag inte kan få hjälp där? Eller att jag inte får träffa den psykologen som jag vill träffa? Vi får se hur det går i morgon. Hur hanterar ni stress?
Dela detta:
Kvällsrutiner – ett nödvändigt ont?
15 måndag Jun 2020
Etiketter
Ångest, Kvällsrutiner, NPF (neuropsychiatric diagnosis), OCD (obcessive-compulsive disorder), Rutiner, Stress, Struktur, Tvångssyndrom
I det här inlägget tänkte jag berätta lite om mina kvällsrutiner. Jag har en väldigt specifik runda jag tar i lägenheten innan jag går och lägger mig för att sova. I min OCD-terapi som jag gått under våren 2020 har jag försökt göra den mindre tvångsmässig och tidskrävande.
Jag börjar alltid med att byta om till det jag ska sova i (om jag sover naken tar jag på min en potentiellt sovplagg). Sedan gör jag i ordning sängen så att jag bara kan krypa ner. Där på lägger jag allt jag behöver under natten på nattduksbordet. Sedan fyller jag mina vattenflaskor – en hamnar i kylen (så att kallt vatten finns på morgonen) och en på nattduksbordet. E-ciggen/vape ska också fyllas innan jag går och lägger mig. Efter det tar jag bort smink, borstar tänderna och går på toaletten. Jag kastar apodos-påsen från kvällsmedicinen och dubbelkollar kalendern. Sätter telefon och vape på laddning. Kollar spis och dörr. Checkar att balkongdörren är stängd. Startar min spotify-lista ”Det är ni som är dom konstiga det är jag som är normal” (från Thåströms platta med det namnet) som jag sover med hela natten. God natt, kan man säga.
Vad har ni för kvällsrutiner? Drar de åt det tvångsmässiga hållet eller per automatik?
Dela detta:
Kroppsuppfattning och att vara nöjd
13 lördag Jun 2020
Etiketter
Anorexi, Gym, Intryck, Kroppsuppfattning, LSS-boende, Manipulation, Perceptionsstörningar, Sommar 2020
Det har varit ett mål denna dag – att återhämta sig. Som tur var så sov jag bra under natten. Personalen på LSS-boendet lånade ut en fläkt till mig, för det är en bastu här inne. Speciellt under morgonen och när man ska sova. Mina grannar här har också klagat på att det har varit för varmt i deras lägenheter.
Efter frukosten var jag på gymmet. Det kändes bra att jag tog mig iväg trots att jag itne mådde så himla bra när jag vaknade. Sedan gick jag direkt ner till vattnet och tog det lugnt där ett tag innan jag gick hem. Därav bilden.
En sak som jag har tänkt mycket på de senaste dagarna, eller ja – väldigt länge, är hur man accepterar sin kropp som den är. Jag har alltid ogillat min kropp och har svårt att acceptera den – även om jag är nöjd med mitt utseende. Jag har som sagt varit både undereviktig och haft fetma. Nu känns det mer lagom och jag hoppas att jag slipper pendla så mycket i vikt igen. Min kroppsuppfattning blir så skev då. Jag är tyvärr väldigt fixerad vid klädstorlekar, vilket jag verkligen vill komma över. För, jag vet, att det inte sitter i storleken. Vem bryr sig, egentligen? Det viktigaste är att kläderna ska sitta bekvämt. Det finns ingenting jag gillar med att shoppa kläder. Jag känner mig ful och det är för mycket intryck. Musiken i klädaffärerna som ska göra att man blir smått uppvarvad och handlar mer. Smått manipulativt, tycker jag.
Hur ser er kroppsuppfattning ut? Vilka är era tips för att acceptera sin kropp mer?
Dela detta:
Taco-klyscha?
12 fredag Jun 2020
Etiketter
"Tacofredag", Demokratipiloterna, Gubbängen, Inspiration, Mosaik, Remakebolaget, Sömnproblem, Soja-mince, Sommar 2020, Trötthet
Jag är smått trött efter att ha somnat för sent i går kväll/natt, vilket gjorde att jag inte var speciellt utvilad i dag. Det var för varmt i lägenheten när jag skulle sova, för jag kom hem först vid 20 ungefär och hann inte vädra. Dessutom är det som det ofta är när jag ska sova – jag är kissnödig trots att jag har varit på toaletten flera gånger. Fast det är ju så jävla gott att dricka vatten på kvällen!
I dag jobbade vi bara till lunch för att sedan åka till Remakebolagets invigning av Gubbängen-konstverket, som är i mosaik. Sedan var jag tvungen att handla mat innan jag kunde gå hem och vila. Jag är helt slut. Som tur är har jag tagit det lungt väl hemma. Förutom att jag förbredde några portioner soja-mince, som är torr sojafärs som man häller varmt vatten över och steker – som vanlig färs. Det blir lika gott. Tips! Men blä, vad klyschigt det låter med ”tacofredag” – eller vad säger ni? Vad ska ni äta till middag?
Dela detta:
Vikten av att hushålla med energi
11 torsdag Jun 2020
Etiketter
Återhämtning, Energi, Förvirrad, Fotled, Gym, LSS-boende, Trötthet
Det har varit en fullproppad dag. Lite för mycket att göra, kanske. Efter frukosten var jag på gymmet. Sedan tog jag itu med ett jobbigt telefonsamtal med en i personalen på LSS-boendet. Efter en stund var det dags att åka till Dynamo. I några veckor till kommer jag och C att börja kl 15, för vi kommer att gå en photoshop-kurs i några veckor till. Det är aningen förvirrande att börja sent.
Nu är jag helt slut. Jag har nog inte haft så mycket tid till återhämtning i dag, så jag hoppas att det blir mer tid till vila i morgon. Det verkar som det. Jag tror att det jobbiga samtalet har påverkat min energi ganska mycket. Jag har varit smått virrig i dag, trampat snett med foten mer än en gång och glömt telefonen på Dynamo. Jag och C fick vända om, men det löste sig till slut. Jag har nog slarvat lite med att få i mig mat regelbundet och att äta i lugn och ro.
Har ni haft tid till återhämtning under dagen? Hur ofta behöver ni återhämtning? Jag behöver alltid mycket återhämtning. Det är vanligt om man har Aspergers syndrom. Sedan spelar det självfallet roll hur man är som person och om man har andra diagnoser. Hur tänker ni?
Dela detta:
Kommunikation och sociala signaler
10 onsdag Jun 2020
Posted in Aspergers syndrom, Samhälle
Etiketter
Aggressivitet, Aktivitetsersättning, Autism, Avslag, Försäkringskassan, Frustration, Irritation, Kommunikation, NPF (neuropsychiatric diagnosis), NT, Passiv-aggressivitet, Sociala koder, Tydlighet, Upprörd
Jag känner mig rätt upprörd och irriterad i dag. Det beror nog mest på gårdagen – saker som hände när jag kom hem. En annan sak som är jobbig är att jag fick avslag på aktivitetsersättning IGEN. Försäkringskassan har helt tappat sitt syfte tyvärr. Då talar jag för mig själv och säkert för andra också.
Det känns inte så bra alls just nu. Jag känner mig bara så sur på allt. Ibland känns det som att jag måste anpassa mig efter många andra och de förbannade myndigheterna. Tyvärr är det ett problem med Aspergers syndrom, att man har svårt att anpassa sig. Sedan förstår jag inte varför personer som har problem med något man gör inte kan säga det till mig – utan går runt och är passiv-aggressiva istället. Fan alltså, vad less jag blir. Jag önskar mig mer tydlighet, för vissa signaler från andra går mig helt förbi.
Intressant det här med kommunikation. Det är också det som gör min frustrerad. NT-personer (neurotypiska) har ett helt annat sätt att kommunicera, verkar det som. Vissa människor kan jag omöjligt förstå.
Hur tolkar ni begreppet kommunikation? Vad betyder det för er? Mer intresseväckande – hur uppfattar NT personer med NPF?
Dela detta:
”Utanförskapet som aldrig tar slut” – Attention’s blogg
09 tisdag Jun 2020
Posted in Aspergers syndrom
Etiketter
ADHD, Attention, Autism, Daglig verksamhet, Inspiration, Isolering, NPF (neuropsychiatric diagnosis), Utanförskap
(bilden är hämtad från http://attention.se/)
Nu är Carolinas och medskribenten Annas artikel publicerad på Attention’s blogg! Ni kan läsa den här. Den handlar om att personer med NPF har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden och hamnar i utanförskap. Jag tycker den är riktigt bra skriven och har ett tydligt budskap. Nyfiken? Klicka på länken ovan.
Vill ni läsa mer av min vän Carolina? Besök henne på:http://autismensansikten.wordpress.com/ Hon har även en facebook-sida med samma namn.
Dela detta:
Covid-19 – Lite smått en fördel i vardagen
08 måndag Jun 2020
Etiketter
ADHD, Autism, covid-19, Iktorivil, Isolering, NPF (neuropsychiatric diagnosis), NT, Socialt samspel, Stress, Vardag
Det blev lite stressigt att åka mellan SIP (samordnad individuell planering)-mötet och Dynamo tidigare under dagen. Jag hade ju redan missad hela förmiddag, men jag jobbade en timme extra och hann med en del ändå. Egentligen gillar jag inte att ha möten som täcker över delar av min arbetstid, men på dessa möten är det flera parter som är involverade. Jag får väl leva med det.
Jag tänkte mest ta det lugnt hemma, men ändå satte jag i gång att göra matlådor. De var nästan slut. Fast jag får vila lite mer innan det är dags att sova. Iktorivil-nedtrappningen känns bättre nu, lite symtom kvar – fast det går. Annars har det varit en helt okej dag. Hur har ni haft det?
Just nu känner jag mig något lugnare när jag rör mig på stan, men det beror nog mest på att det inte är lika mycket folk ute på grund av covid-19. Lite av ett slags paradis om man har NPF. Jag förstår att alla NT (neurotypiska, faller inom normalspektrum) tycker att det är jobbigt att det är tomt och att de måste begränsa sina sociala aktiviteter. Jag känner inte alls så. Det är ju inte precis synd att man slipper sociala sammankomster och liknande, om man är funtad som jag. Hur påverkas ni av omständigheterna kring covid-19? Har ni NPF eller inte? Behöver ni begränsa ert liv mycket? Jag tänker inte så mycket på det längre, eftersom jag inte tvingas arbeta hemifrån.
Jag hoppas att ni har en trevlig kväll, oavsett vad ni gör.
Dela detta:
10 saker du förmodligen inte visste om mig!
08 måndag Jun 2020
Etiketter
- Jag har stukad båda mina fötter och minns inte hur många gånger
- Mina föräldrar märkte att jag var annorlunda är jag var 2 år
- Jag föredrar att blanda mentololja och tobaksolja till min vape varje gång jag fyller på den. Fruktoljor smakar illa.
- Jag har både varit anorektisk och lidit av fetma
- Jag har usel balans. Både fysiskt och psykiskt.
- Jag har haft flera relationer till pojkvänner/vänner som varit oerhört destruktiva och har förstört min tillit till andra.
- Jag har aldrig haft ett heltidsarbete
- Jag var en av dem som hade högst betyg i klassen när jag gick i högstadiet
- Jag avskyr lök och peppar i mat
- I min garderob har jag bestämt vilka kläder som ska ligga var, men jag anser det smått onödigt att vika dem.
Jag hoppas att detta var intressant att läsa. Vill ni ha en följetång på denna? Lämna en kommentar.
Dela detta:
Det genomskinliga formas
05 fredag Jun 2020
Student 2010: En verklig mardröm
04 torsdag Jun 2020
Etiketter
Alkoholmissbruk, Anorexi, Ångest, Bipolär, Depressivitet, Destruktivitet, Mani, Självdestruktivitet, Självförakt, Självskadebeteende, Student 2010, Tablettmissbruk
Det är den 4:e juni 2020. För 10 år sedan, exakt, tog jag studenten. Enligt många andra som har tagit studenten är det en viktig dag att komma ihåg. Glädjen, lyckoruset, flaket, studentskivan. För de som ska ta studenten väntar de sig den lyckligaste dagen i hela deras liv.
Jag kände bara smärta. Ingenting var kul. Min psykiska ohälsa var existerande i hög grad. Det sista halvåret innan studenten spårade det ur. Alkohol kombinerat med psykofarmaka – ramlade ner för en rulltrappa – polisen – Maria Ungdom. Anorexi. Stress. Extrem ångest. Bipolär debut – Mani – riskbeteende – psykakuten. Sjävmordstankar. Flera depressioner. Blandade mani/depressiva skov. Folk blev rädda för mig. Gråt på toaletterna i skolan. Självskadebeteende. Bantningstabletter. Alkoholmissbruk. Alvedonmissbruk. Olämpligt beteende, eller vad man ska kalla det. Jag var inlagd på slutenpsykiatrin i bland.
Mitt i allt det här tog jag studenten på naturvetenskapliga programmet med mer än godkänt i snitt. Vad spelar det för roll när man ändå inte vill leva? Jag kritiserade mig själv, men det har jag försökt sluta med i dagens läge. Det tog många, många år. Jag har hatat mig själv så länge jag kan minnas, men försöker att undvika att skada mig själv. Fast det sitter så djupt, självhatet. Jag har haft många olika självskadebeteenden och det är svårt att veta hur man lever fri från dem. Jag har ändå kommit en bit i från det värsta. Alkoholen, skärandet, brännandet med cigaretter, skapa enorma blåmärken. Ärren på kroppen påminner en om det som var och vad det helst inte får bli. Allt det här är inte mycket jämfört vad jag har gått igenom de 10 följande åren.
Kampen pågår ständigt. Det är bara det att den 4 juni varje år blir jag påmind om allt detta. För mycket. För starkt. För det finns där, absolut. Som en utväg. Fast jag försöker hitta alternativ till det destruktiva. Jag försöker.
Dela detta:
Mitt solfejs
03 onsdag Jun 2020
Etiketter
Ångest, Iktorivil, Inspiration, ljus, Nedtrappning, Nedtrappningssymtom, Perceptionsstörningar, Promenad, Sjukgymnastik, Sol, Solfejs, Sommar 2020, Stress, Vår 2020
I natt sov jag 11 timmar, vilket var välbehövligt. Jag blir helt slut av nedtrappningen av Iktorivil. Det är onsdag i dag, så det innebär att jag inte har jobbat. Som vanligt går jag till sjukgymnasten. Tur att det hjälper att träna när man har mensvärk!
Efter träningen hos sjukgymnasten tog jag en promenad (bilden ovan är därifrån). Jag kände för det. Både promenaden och bilden, alltså. Skämt åsido. Eftersom jag är så ljuskänslig kan jag inte kolla mot solen, ens om det är lite ljust.
Just nu mår jag ok, men ångesten och stressen äter upp mig ibland. Rätt vanliga nedtrappningssymtom på benzodiazepiner. Sömnen känns inte alltid säkrad. Jag är alltid rädd att jag inte ska kunna somna. Jag vill att detta ska gå över.
Well, vad har ni gjort i dag? Förresten: vad gör ni om ni inte kan sova? (jag behöver tips)
Dela detta:
Hjärnan är i blåsväder – Iktorivil
01 måndag Jun 2020
Etiketter
Anafranil, Benzodiazepiner, Frustration, Humörsvängningar, Iktorivil, Nedtrappning, Trötthet, Utmattad
Nedtrappningen av Iktorivil har varit tuff hittills. Ja, det är benzodiazepiner – vad hade jag väntat mig? Jag har haft den medicinen sedan början av 2013. En tid jag helst vill glömma. Då Iktorivil och Anafranil räddade mig från helvetet.
Sömnen känns inte säkrad direkt. Mitt humör svänger värre än vanligt, speciellt när jag inte är ensam. Ångesten äter upp allt och mörkret är inte långt borta. Egentligen är jag mest trött – utmattad. Frustrerad. Kan inte detta sluta? Det är bra att OCD:n inte har blivit värre. Fast det här är i alla fall bättre än när jag ofrivilligt blev av med Anafranil i ca 1 månad – den var slut på marknaden just då.
Är det någon av er läsare som har erfarenhet av att trappa ner benzodiazepiner?
Dela detta:
Från doftljus till drinkglas? Hell yes!
30 lördag Maj 2020
Etiketter
I morse och under förmiddagen var jag lika trött som jag var i går trots 10-11 timmars sömn. Fast jag behövde det. Natten innan sov jag för lite och för dåligt.
Till slut orkade jag ta mig ut på en promenad, vilket var väldigt skönt. Det känns bra att man inte behöver oroa sig för att bli svettig, eftersom jag ändå skulle duscha efteråt. Jag gillar inte att behöva bestämma mig för att duscha eller inte. Det tar för mycket energi. Beslut är någonting jag tycker är väldigt jobbigt, stora som små.
När jag kom hem fixade jag en alkoholfri drink.
Det där ”glaset” var en doftljushållare förut. Jag tycker att den fungerar bra som glas också. Tycker ni också att det är kul att återanvända saker? Jag förstår inte varför man ska göra sig av med saker som kan passa som någonting annat.
Den här dagen blev bättre än jag först trodde. Eller – den blev ok. Det var tur att jag tog mig ut. Vad har ni gjort i dag?
Yolanda and her creative scream 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.