05 fredag Jun 2020
04 torsdag Jun 2020
Etiketter
Alkoholmissbruk, Anorexi, Ångest, Bipolär, Depressivitet, Destruktivitet, Mani, Självdestruktivitet, Självförakt, Självskadebeteende, Student 2010, Tablettmissbruk
Det är den 4:e juni 2020. För 10 år sedan, exakt, tog jag studenten. Enligt många andra som har tagit studenten är det en viktig dag att komma ihåg. Glädjen, lyckoruset, flaket, studentskivan. För de som ska ta studenten väntar de sig den lyckligaste dagen i hela deras liv.
Jag kände bara smärta. Ingenting var kul. Min psykiska ohälsa var existerande i hög grad. Det sista halvåret innan studenten spårade det ur. Alkohol kombinerat med psykofarmaka – ramlade ner för en rulltrappa – polisen – Maria Ungdom. Anorexi. Stress. Extrem ångest. Bipolär debut – Mani – riskbeteende – psykakuten. Sjävmordstankar. Flera depressioner. Blandade mani/depressiva skov. Folk blev rädda för mig. Gråt på toaletterna i skolan. Självskadebeteende. Bantningstabletter. Alkoholmissbruk. Alvedonmissbruk. Olämpligt beteende, eller vad man ska kalla det. Jag var inlagd på slutenpsykiatrin i bland.
Mitt i allt det här tog jag studenten på naturvetenskapliga programmet med mer än godkänt i snitt. Vad spelar det för roll när man ändå inte vill leva? Jag kritiserade mig själv, men det har jag försökt sluta med i dagens läge. Det tog många, många år. Jag har hatat mig själv så länge jag kan minnas, men försöker att undvika att skada mig själv. Fast det sitter så djupt, självhatet. Jag har haft många olika självskadebeteenden och det är svårt att veta hur man lever fri från dem. Jag har ändå kommit en bit i från det värsta. Alkoholen, skärandet, brännandet med cigaretter, skapa enorma blåmärken. Ärren på kroppen påminner en om det som var och vad det helst inte får bli. Allt det här är inte mycket jämfört vad jag har gått igenom de 10 följande åren.
Kampen pågår ständigt. Det är bara det att den 4 juni varje år blir jag påmind om allt detta. För mycket. För starkt. För det finns där, absolut. Som en utväg. Fast jag försöker hitta alternativ till det destruktiva. Jag försöker.
03 onsdag Jun 2020
Etiketter
Ångest, Iktorivil, Inspiration, ljus, Nedtrappning, Nedtrappningssymtom, Perceptionsstörningar, Promenad, Sjukgymnastik, Sol, Solfejs, Sommar 2020, Stress, Vår 2020
I natt sov jag 11 timmar, vilket var välbehövligt. Jag blir helt slut av nedtrappningen av Iktorivil. Det är onsdag i dag, så det innebär att jag inte har jobbat. Som vanligt går jag till sjukgymnasten. Tur att det hjälper att träna när man har mensvärk!
Efter träningen hos sjukgymnasten tog jag en promenad (bilden ovan är därifrån). Jag kände för det. Både promenaden och bilden, alltså. Skämt åsido. Eftersom jag är så ljuskänslig kan jag inte kolla mot solen, ens om det är lite ljust.
Just nu mår jag ok, men ångesten och stressen äter upp mig ibland. Rätt vanliga nedtrappningssymtom på benzodiazepiner. Sömnen känns inte alltid säkrad. Jag är alltid rädd att jag inte ska kunna somna. Jag vill att detta ska gå över.
Well, vad har ni gjort i dag? Förresten: vad gör ni om ni inte kan sova? (jag behöver tips)
01 måndag Jun 2020
Etiketter
Anafranil, Benzodiazepiner, Frustration, Humörsvängningar, Iktorivil, Nedtrappning, Trötthet, Utmattad
Nedtrappningen av Iktorivil har varit tuff hittills. Ja, det är benzodiazepiner – vad hade jag väntat mig? Jag har haft den medicinen sedan början av 2013. En tid jag helst vill glömma. Då Iktorivil och Anafranil räddade mig från helvetet.
Sömnen känns inte säkrad direkt. Mitt humör svänger värre än vanligt, speciellt när jag inte är ensam. Ångesten äter upp allt och mörkret är inte långt borta. Egentligen är jag mest trött – utmattad. Frustrerad. Kan inte detta sluta? Det är bra att OCD:n inte har blivit värre. Fast det här är i alla fall bättre än när jag ofrivilligt blev av med Anafranil i ca 1 månad – den var slut på marknaden just då.
Är det någon av er läsare som har erfarenhet av att trappa ner benzodiazepiner?
30 lördag Maj 2020
Etiketter
I morse och under förmiddagen var jag lika trött som jag var i går trots 10-11 timmars sömn. Fast jag behövde det. Natten innan sov jag för lite och för dåligt.
Till slut orkade jag ta mig ut på en promenad, vilket var väldigt skönt. Det känns bra att man inte behöver oroa sig för att bli svettig, eftersom jag ändå skulle duscha efteråt. Jag gillar inte att behöva bestämma mig för att duscha eller inte. Det tar för mycket energi. Beslut är någonting jag tycker är väldigt jobbigt, stora som små.
När jag kom hem fixade jag en alkoholfri drink.
Det där ”glaset” var en doftljushållare förut. Jag tycker att den fungerar bra som glas också. Tycker ni också att det är kul att återanvända saker? Jag förstår inte varför man ska göra sig av med saker som kan passa som någonting annat.
Den här dagen blev bättre än jag först trodde. Eller – den blev ok. Det var tur att jag tog mig ut. Vad har ni gjort i dag?
29 fredag Maj 2020
Etiketter
Ångest, Depressivitet, Frustration, Fysisk smärta, Iktorivil, Sömnproblem, Stress, Trötthet, Utmattad
När jag kom hem i dag var jag helt slut. Jag har ont i munnen, ont i kroppen – överallt och skoskav. Varenda steg känns tungt som bly. Benen har knappt orkat bära mig. Nu, i skrivandets stund, har jag små domningar i ansiktet (vad kallar man det, egentligen?) – som jag får vid stress. Jag orkar nästan inte ens ta mig runt i lägenheten. Kroppen skriker i från.
Ni som läste inlägget innan vet att jag har sovit för lite i natt. Förmodligen beror det på nedtrappningen av Iktorivil (se länken!).
Det känns ibland som att jag inte orkar tillräckligt. Ja, jag vet att det är OK. <3
27 onsdag Maj 2020
För någon timme sedan fick jag positiva besked från MISA. För några dagar sedan skrev jag att troligtvis inte får återvända på måndag, men nyss fick jag reda på att jag får det! Hell yes. Jag trodde aldrig att det skulle gå igenom, men det gjorde det!
Det här var fantastiska nyheter, men det känns konstigt – nästan nervöst – att återgå till de rutiner jag hade innan covid-19. För jag har ju varit hemma sedan slutet på mars. Det ska blir så otroligt skönt att slippa solen som lyser rakt igenom persiennerna när jag ska jobba framför datorn. När man öppnar balkongdörren är det så mycket jobbiga ljud från gatan, brummande. Sedan när man ska ut med sin e-cigg så är det en hel drös med dagisbarn som tar upp hela uteplatsen. Hejdå till allt det där! <3
Däremot kommer alla att kunna se mina utbrott, ångestattacker, varje gång jag spiller, trampar snett med föttterna, pruttar, rapar. Fast det SKITER jag i! <3 Tur att jag har praktik i en väldigt accepterande miljö.
26 tisdag Maj 2020
Posted in Aspergers syndrom, Beroenden / Addictions, Det som en gång var / The Past, Känslomässigt kaos / Emotional chaos, Psykisk (o)hälsa - Mental illness
≈ Kommentarer inaktiverade för Sanningen bakom mina frustrationsutbrott
Etiketter
Acceptans, Aggressivitet, Frustration, Gråt, Irritation, Självdestruktivitet, Självmordstankar, Tomhetskänslor, Trichotillomani, Upprörd, Utbrott
När jag får utbrott över någonting över en förändring eller någonting som jag inte klarar av att göra känner jag mig otroligt ensam och annorlunda. Då hatar jag mig själv mer än vanligt. Jag gråter, kan inte andas. Jag gillar inte att erkänna det, men jag slår mig själv – det är går knappt att kontrollera. Jag rycker/drar ut hår, så kallad trichotillomani – förut har jag haft mycket svårare problem med det. Nu är det mest stress och ångest som utlöser det beteende.
Det här låter kanske överdramatiskt för er, men varsågoda – här har ni verkligheten bakom mina utbrott. Jag har i alla fall kommit ur det värsta av mina självskadebeteenden. Jag har väldigt svårt att kontollera mina impulser när jag är mitt inne i ett utbrott. Fast det är nog en bedömningsfråga vad som räknas som självskadebeteende och inte.
Jag har haft ”utbrott” sedan jag var lite. Dunkar huvudet i väggen, gråter okontrollerat, får panik. När jag gick i låg- och mellanstadiet blev jag utkastad från lektioner på grund av detta. När jag blev äldre lämnade jag klassrummet så fort som möjligt. Mina medstudenter har nog alltid varit osäkra hur de skulle bemöta mig, om ni förstår vad jag menar. Tror jag i alla fall.
Nog är jag fortfarande upprörd om hur jag blev bemött när jag var barn, eller ja, i allmänhet. Fast man kan inte ändra på det förflutna, om det som hänt. Tyvärr blir det säkert värre om man försöker förtränga det. Det är bättre att acceptera det, fast det betyder inte att man behöver gilla det.
25 måndag Maj 2020
Posted in Aspergers syndrom, Dynamo - Möjligheternas förlag, MISA, Samhälle
Etiketter
Aggressivitet, Ångest, covid-19, Förändringar, Frustration, Irritation, Stess, Stockholms stad
Jag känner mig väldigt irriterad i dag. 2 personer har hört av sig i dag, för att de vill ta en promenad. Varför hörde ni inte av er i går eller tidigare? Inte nog med att jag inte kunde somna i går förrän efter ca 2,5 timmar.
Min hjärna slutar i princip att fungera om jag blir för stressad. Ibland räcker det med lite stress. Alla jag har kontakt med verkar inte kunna lägga på minnet att det inte fungerar för mig att boka in en aktivitet samma dag som den ska ske. Jag känner mig ledsen, förbannad, frustrerad och ångestladdad. Det går inte att fatta beslut då. Mest arg blir jag nog på mig själv att jag inte kan bestämma mig.
Ibland blir jag så less på hur jag fungerar, men främst på att personer i min omgivning inte alltid förstår – verkar det som.
En sak som får mig att koka över är att Stockholms Stad funderar på att förlänga beslutet om att man inte får vistas på praktik, daglig verksamhet osv. Först var det tom 31 maj, vilket hade betytt att jag bör ha fått gå till praktiken på måndagen dagen efter. Nu vill de förlänga beslutet. Jag känner mig kontrollerad. Kanske låter jag självisk, enligt någon, men det är så här jag känner. Stockholms Stad kunde väl i alla fall ha kommit med beslutet innan, så att man inte får falska förhoppningar.
Nog behövde jag skriva detta, för mitt eget välmående. Rensa hjärnan, ungefär.
24 söndag Maj 2020
I dag, efter att jag varit på gymmet, bestämde jag mig för att färga håret. Det var tänkt att det skulle bli mörkrött, fast det verkade som att mitt hår var för mörkt innan. Däremot kände jag att jag behövde ha en förändring på håret. Som vanligt så bryr jag mig inte så mycket hur det blir. Det är relativt oviktigt. Jag trivs inte alls i brunt, som är min naturella färg. Bilden ovan är från när jag hade färgen i.
Så här blev resultatet i alla fall. Mitt hår har blivit så fylligt, så ibland räcker inte till.
Annars så har den här dagen varit ok. På eftermiddag körde vi ett flerpartssamtal med farfar och släkten på Gotland för att fira att han blir 90 år i morgon! <3
Stressen för hur varmt och/eller ljust det kommer att bli är rätt stor. Det känns obehagligt att tänka på att om man mår dåligt och inte vill gå ut, så är man fast i en varm, ljus lägenhet. Tanken på att behöva duscha för ofta känns… Usch! Egentligen vill jag att det ska bli höst så fort som möjligt.
Ljus mot fläckiga fönster
tvärgatan med hopp
min hjärna
blöder
mot tomheten
svetten beblandas
oron
fläktens rotation
pulsen vill ner
till natt
skimrande gryning
likt själsliga hål
21 torsdag Maj 2020
Posted in Aspergers syndrom
Etiketter
AST, Autism, Ångest, Depressivitet, Förändringar, Frustration, Irritation, Kaos, NPF (neuropsychiatric diagnosis), Perceptionsstörningar, Vänskap
Hey guys!
Jag hade inte alls förberett mig på att vara ledig, eftersom jag inte insåg det förrän i går. Det stressade mig mer än jag trodde att det skulle. Jag var på dåligt humör direkt när jag vaknade och det kändes jobbigt att starta dagen. Det var bländande sol – inte min favorit alls. Vad skulle jag förvänta mig?
På förmiddagen kommer det in ett samtal från min vän Maria! Tur det, för det ändrade min inställning till dagen. Tack! <3 Bara att prata, även om det både var bra och dåliga nyheter. Kort senare hade jag videosamtal med mamma och direkt efter ringde Ylle! <3 Vi pratade i 2 timmar, som det brukar bli – ibland. Det blir oftast långa samtal. Nu blev jag mer redo att ta itu med dagen.
Jag tog en promenad och handlade lite efter alla dessa samtal. Tur att dom kom in, annars kanske jag hade gått omotiverad genom dagen. Vad har man vänner till annars? <3
Hur tog du dig igenom den lediga dagen?
19 tisdag Maj 2020
(det här var egentligen bara en random bild när jag höll på med ett projekt, fast jag tyckte den blev cool)
Den här dagen har varit som dom flesta dagarna brukar vara när jag jobbar med förlagsuppgifter. Under veckan är jag lite extra ansvarig för vår instagram, så jag har fotat lite också. Bilden ovan är såklart inte menad för förlagets instagram. Jag använder knappt min, så den får hamna här.
Nu är det mindre än 2 veckor tills jag får gå till min praktik igen, alltså vara på plats och slippa jobba hemifrån. Jag föredrar att vara någonstans på dagarna. Dessutom kan det vara krångligt att kommunicera med kollegor och andra via text. Då blir det lätt att man tar saker och ting bokstavligt. Det är definitiv tendens jag har.
slingrande tåg
mot räls av hopp
vindens exponering
världens gråt
där allt är
okänt
skvättande städer
hustak mot botten
existens
introverta andetag
mot asfalten
men uppfarten
är grå
känslorna blöder
precis
som luften
andas in
ut
mot perrongen
16 lördag Maj 2020
Etiketter
Överrörlighet / Hypermobility, Dikter, Existens, Fotled, Frustration, Gym, Känslor, Knä, Sjukgymnastik, Trauma
Direkt efter att jag hade ätit frukost tog jag mig iväg till gymmet för första gången på ca 2 månader. Jag kunde självklart inte gå dit när jag hade symtom på covid-19. Det gick helt ok. När jag var hos sjukgymnasten senast så pratade jag med henne om att börja gå till gymmet igen. Då bestämde jag mig för att jag går dit lördag eller söndag. På onsdagar tränar jag hos sjukgymnasten. Träningen är mest inriktad på att stärka mina knän och mina fotleder, som är överrörliga. Det blir främst cykel, crosstrainer och några övningar för benen. Om jag vill köra något mer så får det bli så.
Det kändes som evigheter tills jag somnade i går, men det gick till slut. Hur sov ni? Jag känner mig… Jag vet inte. Ibland vet jag inte hur jag mår. Det är en konstig, odefinierbar känsla. Hur känns det när man mår bra? Hur ska det kännas när man mår dåligt? Hur känns ett normaltillstånd?
Frustrationen skriker det undermedvetna
Andetagen försöker hinna i kapp med tankarna
hjärnans information till kroppen, förgäves
Kropp och själ ska samexistera
istället skriker som på hjälp, som ett tyst larm
från botten av det som var
14 torsdag Maj 2020
Etiketter
Aggressivitet, Fotled, Frustration, Irritation, Kaos, Motorik, Perceptionsstörningar, Stimuli
Då var man klar med arbetet hemifrån. Det som väntar nu är städningen. Jag bestämde mig för att ta en lite kul bild så länge. Jag är lite less på att vara så himla trött hela tiden.
Jag har märkte en grej. Nu när jag måste göra hemifrån och inte måste åka fram och tillbaka, alltså exponeras för människor ständigt, får jag inte lika mycket ilska som bubblar under ytan. Jag blir frustrerad när jag jämt är bland människor. De gör så obegripliga saker. Det blir för mycket stimuli, helt enkelt. Med min motorik så kan jag inte ens gå normalt plus att jag har problem med fotlederna – som jag har skrivit tidigare. Jag väntar fortfarande på ortopedtid och de pratar om eventuell operation.
Det är svårt att möta någon som kommer från motsatt håll när man går ute. Otaliga gånger har personen blivit förvirrad över vart hen ska gå, eftersom jag inte vill ta ögonkontakt. Jag orkar inte ta ögonkontakt med folk hela tiden. Då blir jag utmattad. Ja, som alla vet – det är inte lätt att leva med en dold funktionsvariation/funktionsnedsättning.
13 onsdag Maj 2020
Etiketter
covid-19, Dikter, Poesi, Regn, Rutiner, Sjukgymnastik, Struktur, Trötthet, Vår 2020, Virrig, Yr
Jag sitter hemma och lyssnar på Kent. Ute på gatan kör bilar och så låter det en massa från bygget.
Det har regnat hela dagen, vilket är toppen! Jag tycker att det är mysigt med regn. Fast i dag höll mitt paraply på att blåsa bort, haha. Det enda som var planerat i dag var att jag skulle träna på sjukgymnastmottagningen, vilket var skönt. Mycket på grund för av att jag kände min rätt väck när jag vaknade. När jag skulle koka havregrynsgröt till frukosten råkade jag lägga i tofu istället för banan. Alltså – jag hade fryst inom tofubitar i en plastpåse och skivat banan i en annan påse. Tydligen går det inte och skilja dem åt. Ett skämt. Jag blev chockad också när jag upptäckte någonting konstigt i gröten någon minut senare. Hur var eran morgon? Hur trötta var ni?
Annars har det egentligen inte hänt speciellt mycket i dag, förutom tiden hos sjukgymnasten. Fast jag fick i alla fall sammanhängande sömn i natt. I nästan 10 timmar. Inte illa. Det har ju varit si och så med det de senaste dagarna, som ni vet – om ni har läst de senaste inläggen. Fast trots det känner jag mig trött, eller snarare lite ”väck” i dag.
Hur som helst så är det skönt att komma i gång med rutinerna – lite smått. Det dröjer ju nästan tre veckor tills jag officiellt får börja på min praktik på plats. Nu har jag jobbat hemifrån i ca 1,5 månader.
Svalt, nästan kallt, utomhus
Det är skönt
regnet äter upp mina känslor
precis
som du
gjorde då
12 tisdag Maj 2020
Etiketter
Försörjningsstöd, Huvudvärk, Lugn, MISA, Trötthet, Tvångstankar
Det har hela tiden hänt saker under dagen, både huvudet och i den fysiska världen. Ärligt talat är det skönt att vara ensam. På förmiddagen var jag på ett jobbmöte. Efter det så var jag och lämnade in mina papper på socialkontoret inför nästa månad. Väl hemma så åt jag lunch och sedan tog jag en promenad med en av mina kontaktpersoner från MISA.
Enligt mig var det bra väder i dag, lite mulet. Det kanske provocerar vissa, men det är så jag tycker. För övrigt sov jag sådär halvdåligt i natt också. När ska det sluta? Jag fick starta dagen med en Alvedon. Är det någon som känner till någon huskur som kan hjälpa mot huvudvärk? (Inte att dricka mycket vatten, för det gör jag redan)
Just nu känner jag mig ganska trött. Hur mår ni? Jag känner mig ändå relativt lugn, med tanke på omständigheterna. Jag tänker mycket, men är inte alltid där. Var är jag? Kanske någonstans där jag kan få lugn. Där min tankevärld inte äter upp mig både inifrån och utifrån. Existens. Befogade tårar. Eller?
Kolla in mitt diktarkiv, förresten.
12 tisdag Maj 2020
Posted in Aspergers syndrom
Etiketter
Martin Gustavsson, partiledare för vetenskapliga partiet, har nämnt min blogg i samband med ett inlägg han skriver här. Han påstår alltså att det har diskuterats dödsstraff i mitt kommentarsfält på detta inlägg. Det är INTE sant. Om man söker på ordet ”dödsstraff” så finns det inga träffar. Eller jo, efter detta uttalandet. Martin får mig och känna mig kränkt att bli nämnd i ett inlägg som jag inte förtjänar att finnas länkad i. Sluta komma med falska påståenden om mig.
Tack för det
11 måndag Maj 2020
Posted in Aspergers syndrom
Etiketter
Jag har svårt att förstå hur en person tänker när de trycker ner en person på nätet, genom hat och liknande. Hur är man funtad då?
Folk verkar tyvärr tro att bara för att de sitter framför en skärm kan de skriva vad som helst. Utan konsekvenser. Inget förnuft. Ingen förståelse för den andra personen. Inte ens ta reda på mer om den personen som uttalar sig som man tycker förtjänar detta. De som drabbas av det här kan bli otrygga på stan eller i sitt eget hem. Vem förtjänar det?
Det här problemet var inte lika utbrett för några år sedan. Visst, jag blev nättrakasserad av personer i min skola när jag gick i högstadiet – fast det var inte samma typ av språkbruk då som nu. Kollar man på Facebook så beter sig folk riktigt illa mot varandra, vissa kommentarsfält. I dagens läge vågar många inte skriva vad de tycker, för de är rädda för att drabbas av näthat.
Till alla: Håll god ton på nätet!
Kram på er
10 söndag Maj 2020
Etiketter
Ångest, Bipolär, Blandtillstånd, Depression, Hushåll, Hypomani, Mani, Sömnproblem, Stress, Tvättstuga, VIla
Jag var uppe till ca 23 i går och var helt slut när jag skulle sova. Men inte kunde jag sova heller. Jag somnade nog strax innan 2, helt utmattad. Detta gör ju att jag inte alls känner mig pigg i dag. Jag gick upp kl 10 för jag skulle åka till mina föräldrar (de bor nära mig) och äta frukost med dem. Då kände jag mig inte lika trött som när jag gick upp, men nu när jag är hemma är jag helt slut – igen. Nu har jag lagt i tvätten och tagit en dusch, som faktiskt har gjort mig lite piggare. Vi får väl se om en stund, haha. Hur har ni sovit i natt?
Resten av dagen planerar jag att bara ta det lugnt. Jag blir extremt trött om jag inte har sovit minst 8 timmar i sträck, så jag kommer inte att orka så mycket mer. Det gör mig inte så mycket. På sätt och vis tycker jag att det är skönt att ha tvätt-dagar, för då kan man vila samt att man tar korta avbrott när man måste ner till tvättstugan och fixa något.
När jag inte ska sova blir jag så väldigt stressad. Jag är bipolär, så jag har inte bra tolerans mot sömnbrist. Dessutom kan sömnbrist trigga skov, liksom (hypo)mani, depression eller blandtillstånd. Min Asperger gör att jag behöver mycket återhämtning. Så detta är en enorm stress hos mig.
Hoppas ni har sovit gott i natt och att ni är utvilade! <3
07 torsdag Maj 2020
Etiketter
Försäkringskassan, Försörjningsstöd, Habiliteringen, Psykiatrin, Socialbidrag, Stockholms stad
Jag undrar varför jag alltid ska behöva anpassa mig efter samhället och inte dem, i alla fall lite, efter mig. Varför är det så komplicerat att få rätt hjälp om man har både en NPF-diagnos och flera psykiatriska diagnoser? Habiliteringen hänvisar till psykiatrin och vise versa. Försäkringskassan hänvisar till försörjningsstöd (soc) och tvärtom. De verkar vilja sätta krokben för mig medvetet, eftersom de inte gör någonting åt problemet. Helt enkelt att vi faller mellan stolarna. Jag är knappast ensam om detta problem.
Habiliteringen har ju som bekant inga läkare. Trots det kan de flesta läkare inom psykiatrin inte tillräckligt om Aspergers syndrom/autism. En del blir feldiagnosticerade och felaktigt medicinerade. Eller som jag – övermedicinerad. För min del handlade det nog mycket om missförstånd i kommunikationen. Min Asperger-diagnos har varit känd sedan 1998/1999 Trots det verkar nästan ingen tro mig. Det är i stort sett alltid jag som måste anpassa mig efter alla andra.
I januari 2019 fick jag avslag på aktivitetsersättning, ett bidrag som jag haft sedan sent 2010. Trots 2-3 överklaganden – ingen ersättning. Sedan, tack vare mamma, vidare till förvaltningsrätten. Där blev det också avslag. Nu ligger mitt ärende i Kammarrätten. Vi får se vad som händer där. Parallellt med detta har jag skickat in en ny ansökan om aktivitetsersättning till Försäkringskassan, men de säger redan nu att det troligtvis kommer att bli avslag. Så jag får väl fortsätta leva på ”socialbidrag”/försörjningsstöd och skicka in mina kontoutdrag varje månad, som som jag vore minderårig. Tack så mycket för det, liksom.
Min praktik får jag inte heller gå till förrän juni börjar på grund av covid-19. Detta har Stockholms stad bestämt. Om man har fått komma till Demokratipiloterna/Dynamo via Arbetsförmedlingen får man gå dit. Hur är det rättvist?
Är det konstigt att jag känner mig mindre värd än andra?
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.