(Med inga frågor menar jag att jag inte kommer att svara på vad det rör sig om. Jag vill bara uppdatera om vad som händer. Mitt svar på det ör för mycket…)
Mitt liv är lite av en stor röra , rent känslomässigt och ur andra perspektiv.
Hur som helst, jag har en haft en tung vecka, energimässigt. Dock har de mötena varit nödvändiga. Det var skönt att det var helg, för en gång skull. Nej, men jag brukar väl inte vara ett ”fan” av att vara ledig. Den här gången behövdes det, för jag var helg slut. Den här perioden, senaste månaden, har fört med sig en omfattande dos stress.
Andas. Att djupandas är något jag fått öva på den sista tiden. Det minns jag av från när jag gick på medicinsk yoga på habiliteringen för några år sedan.
Timmarna. De som passerat under dagen har jag känt mig lite piggare. Jag har känt mig lite mer som vanligt.
Förra veckan hade jag mens. Då jag är mitt i en sårbar period har mensperioden varit mycket kraftigare.
Fast… Jag förvandlades till mensmonstret precis innan jag somnade vid 1-tiden i natt. Tur att jag somnade, för jag skulle upp tidigt på morgonen.
När jag hos hem vid lunch höll jag på att gå sönder lite av mensvärk. Så vila har stått högt på prioritetslistan under eftermiddagen. Nu är jag trött, men rastlös,
Senaste veckan har jag gått igenom verklighetens andetag som de verkligen ser ut när saker inte ser ut riktigt som andra tror då jag har maskerat för bra
Ofta önskar jag att det fanns tankar som aldrig blev tänkta. Just som ångan gnistrar i takt med mina andetag.
Jag har försökt koppla av hela dagen, mer eller mindre, Fast jag känner mig inte helt avslappnad, Det är söker jag måste komma ihåg, större som mindre.
I början av dagen gick jag en promenad i ett snöigt och några minusgrader kallt Stockholm, I går bytte jag till vintersskorna, flyttade de anpassade inläggssulorna från de andra till dem, Det var på något sätt uppfriskande, även om tankarna inte lämnar mig ifred heller, men ibland blir de klarare. Lite av en påträngande karaktär.
Jag är trött, energilös och orolig. Mens är ingen lek.
I dag är det Fars dag. Jag och mina bröder skickade ett blombud till pappa och mamma, eftersom de numera bor långt neråt i landet. Pappa blev mycket glad för sin höstbukett, så det var helt klart värt det. (Tur att det gick bra med leveransen av blommorna, då mina föräldrar var på promenad. Det löste sig fint, så tack Interflora!) Min pappis är bäst och gulligast!
Tillbaka till tema mens: Det var bra att den inte kom om några dagar, eftersom då är jag mitt i att ha för mycket att göra. Det blir en hektisk vecka, förutom att det är mensvecka.
Sedan måste jag få allt i planeringen att gå ihop, suck. Jag tror att jag har löst det mesta.
Vad ska du göra den här veckan? / What are you up to this week?
Min inspiration har varit sådär de senaste dagarna, mest på grund av mensvärk och ångest i samband med det. Världen hör inte orden jag vill skrika ut, Nu är mensveckan slut, så nu slipper vi ”mensmonstret” – för den här gången.
Tankarna snurrar och vill inte alltid väl. Kan man säga.
Jag vet inte riktigt var jag har mig själv. Som ett andetag i intet.
Ibland är det bättre och jag varken tänker eller reflekterar speciellt mycket. Små stunder. Oftast tänker jag mycket intensivt på saker jag inte riktigt kan ta på. Ibland vet jag precis vad det är, men jag kommer inte fram till något.
Jag vet inte hur många gånger jag har klantat till det den här veckan. I går lyckades jag förlägga mina glasögon, för jag var extremt trött. De är fortfarande borta, så jag har jobbat utan.
Stadens hinna vilar genom det som en gång var, men fåglarna kvittrar utan krav.
De senaste dagarna har varitvstressiga, lite för att de har stuckit ut från de rutiner som blivit.
… Och fåglarna fortsätter kvittra, trots att dammet flåsar dem i nacken …
När gnistror säger hej
I dag har jag varit ganska förvirrad. Jag har gjort en hel del knäppa grejer, som jag bara gör när jag är stressad och tankspridd. Mitt hjärta ber om ursäkt till min omgivning, fast jag vet att det är sån jag är.
I dag är det Valborgsmässoafton. Halvdag på jobbet och årskontroll på psykiatrin.
Den här dagen väcker många minnen. Några bra från uppväxten, med korv och festis i handen. Från de övre tonåren ekar minnen från mösspåtagningen. Jag mådde fruktansvärt dåligt i min ätstörning då.
Fast mest minns jag att jag spelade fotboll med mina syskon och deras vänner. På planen bakom majbrasan.
Det har hänt mycket senaste veckan, särskilt på jobbfronten. Mycket möten också, både sådana som blivit av och sådana som blivit avbokade. Rörigt, med andra ord. Jag har även träffat en vän.
Jag börjar landa lite smått i Stockholm, även om den här veckan är något upp och ner. Snön yrar, minus Celsius sjunger genom isen – precis som mensvärken (har jag tur är den som gott om borta i morgon).
Sedan i onsdags (min första arbetsdag efter semestern) har jag jobbat hemma. I morgon är det halvdag. Jag tog mig till Södermalm med boendestöd och hämtade ett paket. Sedan behövde jag lite småsaker från apoteket,
Ursäkta virrigt inlägg, men det känns fortfarande smått kaotiskt. Fast nu är den värsta fasen av mensperioden över, tror jag. Om det är som det brukar.
Det var extremt stressigt på Arlanda i tisdags. Målade upp ett kaos. I Märsta blev jag kontrollerad av SL-kontrollanter, vilket gjorde mig ännu mer stressad. Kanske var det i samband med det jag förlorade mitt bankkort. Igen!
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.