Rädsla påverkar oss alla. Mer eller mindre. Jag tror att hur vi handlar handlar mycket om rädsla. Inte bara, men en hel del. Det är olika för oss vad vi är rädda för. Delvis kan det vara svårt att förstå andras rädslor, i alla fall för mig. Fast ingen rädsla är löjlig.

Om jag skulle räkna upp mina rädslor och göra en lista – den skulle nå oanade proportioner. Själva kärnan är att inte låta ens rädslor förstöra ens liv. Mina OCD (obcessive complusive disorder, tvångssyndrom) är en balansgång. Det är nog en av de saker som jag är mest rädd för – att insjukna på riktigt igen. Jag blir väldigt rädd när mina tvångstankar börjar ta över mitt medvetande, bit för bit. Rädslan för att bli (hypo)manisk eller deprimerad är också något jag får leva med, för bipolär sjukdom är ett kroniskt tillstånd.

Jag ska inte nämna alla mina rädslor i det här inlägget, men jag ska dela med mig av vissa saker. Jag anser att oro och rädsla går in i varandra – delvis. Varje morgon när jag vaknar oroar jag mig för att det ska hända någonting som förstör mitt humör. Till exempel något som ökar på min stress. Som att någonting i min planering ska bli inställt. Att min vape ska vara trasig. Eller just det med e-ciggen är något jag oroar mig för varje kväll, snarare. Jag oroar mig alltid väldigt mycket för allt som har med kommunikation och planering att göra. Att det ska hända något som förstör precis allt.

Det är ofta svårt för mig att kontrollera mitt humör, vilket tar oerhört mycket energi alla gånger. Jag är rädd att någonting ska irritera mig, att jag inte ska kunna kontrollera mig eller att jag ska stänga av helt. Med stänga av menar jag att jag slutar lyssna och ta in om det blir för mycket för mig.

Har ni några tankar ni vill dela med er av angående detta? <3