tystnadens slav
svart erkännanden
vita parknätter
frustrationens
röda skrik
där minnen blöder
mot kylans verklighet
precis som din siluett
väntar bakom kröken
i tunnelbanans skugga
gråter jag
I hjärtats dunkel
06 lördag Jun 2020
Det genomskinliga formas
05 fredag Jun 2020
Premiär: Blogglista, sk ”Me time”-tag!
05 fredag Jun 2020
Posted in Bloggrelaterat / Blog related
Etiketter
Jag tänkte göra en ”Me-time”-tag i dag, för att ni ska få en inblick i vad jag gör när jag är ledig! Då utgår jag från den senaste veckan.
- Vad tittar du på eller läser på din egentid? Grannfejden, Dr Phil
- Vad har du på dig på din egentid? Mjukisshorts, trosor, linne, BH
- Vilka är dina egentids skönhetsprodukter? Indy beauty, Alba Botanica
- Favorit nagellack just nu? Svart
- Vad äter/dricker du under din egentid? förutom direkt mat, så föredrar jag Loka Crush, naturgodis
- Favorit ljus just nu? Doftljus kombinerat med rökelse (haha, som inte är ett doftljus…)
- Har du någonsin egentid utomhus? Ja. Promenader
- Skulle du någonsin gå på bio själv? Klart jag kan. Men varför? Det är massor med folk där. Inte egentid enligt mig. Varför betala för att bli utmattad? Haha.
- Favorit online butik? e-ciggbutik! :D
- Något mer? Vad mer gör du under din egentid? Lyssnar på musik, bloggar, skriver
Jag hittade denna lista här
Var detta intressant, kul eller tråkigt? Let me know! <3
Dela detta:
Student 2010: En verklig mardröm
04 torsdag Jun 2020
Etiketter
Alkoholmissbruk, Anorexi, Ångest, Bipolär, Depressivitet, Destruktivitet, Mani, Självdestruktivitet, Självförakt, Självskadebeteende, Student 2010, Tablettmissbruk
Det är den 4:e juni 2020. För 10 år sedan, exakt, tog jag studenten. Enligt många andra som har tagit studenten är det en viktig dag att komma ihåg. Glädjen, lyckoruset, flaket, studentskivan. För de som ska ta studenten väntar de sig den lyckligaste dagen i hela deras liv.
Jag kände bara smärta. Ingenting var kul. Min psykiska ohälsa var existerande i hög grad. Det sista halvåret innan studenten spårade det ur. Alkohol kombinerat med psykofarmaka – ramlade ner för en rulltrappa – polisen – Maria Ungdom. Anorexi. Stress. Extrem ångest. Bipolär debut – Mani – riskbeteende – psykakuten. Sjävmordstankar. Flera depressioner. Blandade mani/depressiva skov. Folk blev rädda för mig. Gråt på toaletterna i skolan. Självskadebeteende. Bantningstabletter. Alkoholmissbruk. Alvedonmissbruk. Olämpligt beteende, eller vad man ska kalla det. Jag var inlagd på slutenpsykiatrin i bland.
Mitt i allt det här tog jag studenten på naturvetenskapliga programmet med mer än godkänt i snitt. Vad spelar det för roll när man ändå inte vill leva? Jag kritiserade mig själv, men det har jag försökt sluta med i dagens läge. Det tog många, många år. Jag har hatat mig själv så länge jag kan minnas, men försöker att undvika att skada mig själv. Fast det sitter så djupt, självhatet. Jag har haft många olika självskadebeteenden och det är svårt att veta hur man lever fri från dem. Jag har ändå kommit en bit i från det värsta. Alkoholen, skärandet, brännandet med cigaretter, skapa enorma blåmärken. Ärren på kroppen påminner en om det som var och vad det helst inte får bli. Allt det här är inte mycket jämfört vad jag har gått igenom de 10 följande åren.
Kampen pågår ständigt. Det är bara det att den 4 juni varje år blir jag påmind om allt detta. För mycket. För starkt. För det finns där, absolut. Som en utväg. Fast jag försöker hitta alternativ till det destruktiva. Jag försöker.
Dela detta:
Mitt solfejs
03 onsdag Jun 2020
Etiketter
Ångest, Iktorivil, Inspiration, ljus, Nedtrappning, Nedtrappningssymtom, Perceptionsstörningar, Promenad, Sjukgymnastik, Sol, Solfejs, Sommar 2020, Stress, Vår 2020
I natt sov jag 11 timmar, vilket var välbehövligt. Jag blir helt slut av nedtrappningen av Iktorivil. Det är onsdag i dag, så det innebär att jag inte har jobbat. Som vanligt går jag till sjukgymnasten. Tur att det hjälper att träna när man har mensvärk!
Efter träningen hos sjukgymnasten tog jag en promenad (bilden ovan är därifrån). Jag kände för det. Både promenaden och bilden, alltså. Skämt åsido. Eftersom jag är så ljuskänslig kan jag inte kolla mot solen, ens om det är lite ljust.
Just nu mår jag ok, men ångesten och stressen äter upp mig ibland. Rätt vanliga nedtrappningssymtom på benzodiazepiner. Sömnen känns inte alltid säkrad. Jag är alltid rädd att jag inte ska kunna somna. Jag vill att detta ska gå över.
Well, vad har ni gjort i dag? Förresten: vad gör ni om ni inte kan sova? (jag behöver tips)
Dela detta:
Tårarnas fragment, då ångest var rött
02 tisdag Jun 2020
Din ångest
mot min
glaskärvor mot
skärrade droppar av blod
känslor äter upp min jordglob
gnistrande frustration
iskalla tårar mot silvriga kinder
som varma
men förlorar existens
färglösa hårtestar
klistrar mot
mascaradränkta ögon
där din blick refekteras
bara tomhet
svart
som vinröd kol
Dela detta:
Hjärnan är i blåsväder – Iktorivil
01 måndag Jun 2020
Etiketter
Anafranil, Benzodiazepiner, Frustration, Humörsvängningar, Iktorivil, Nedtrappning, Trötthet, Utmattad
Nedtrappningen av Iktorivil har varit tuff hittills. Ja, det är benzodiazepiner – vad hade jag väntat mig? Jag har haft den medicinen sedan början av 2013. En tid jag helst vill glömma. Då Iktorivil och Anafranil räddade mig från helvetet.
Sömnen känns inte säkrad direkt. Mitt humör svänger värre än vanligt, speciellt när jag inte är ensam. Ångesten äter upp allt och mörkret är inte långt borta. Egentligen är jag mest trött – utmattad. Frustrerad. Kan inte detta sluta? Det är bra att OCD:n inte har blivit värre. Fast det här är i alla fall bättre än när jag ofrivilligt blev av med Anafranil i ca 1 månad – den var slut på marknaden just då.
Är det någon av er läsare som har erfarenhet av att trappa ner benzodiazepiner?
Dela detta:
Runt hörnet väcks ekot från då
31 söndag Maj 2020
Etiketter
hårda solstrålar när
mot daggvått glas
som om snön bara var
runt hörnet
precis som den blodröda skuggan
väntar nära den tårögda siluetten
som ekon mot de sminkdränkta ögat
när smärtan blir till känsla
då kritvita tänder
ler mot det den trodde var det förslutna
begraver sanningen i botten av skrik
då allt faller mot avgrunden
Dela detta:
Från doftljus till drinkglas? Hell yes!
30 lördag Maj 2020
Etiketter
I morse och under förmiddagen var jag lika trött som jag var i går trots 10-11 timmars sömn. Fast jag behövde det. Natten innan sov jag för lite och för dåligt.
Till slut orkade jag ta mig ut på en promenad, vilket var väldigt skönt. Det känns bra att man inte behöver oroa sig för att bli svettig, eftersom jag ändå skulle duscha efteråt. Jag gillar inte att behöva bestämma mig för att duscha eller inte. Det tar för mycket energi. Beslut är någonting jag tycker är väldigt jobbigt, stora som små.
När jag kom hem fixade jag en alkoholfri drink.
Det där ”glaset” var en doftljushållare förut. Jag tycker att den fungerar bra som glas också. Tycker ni också att det är kul att återanvända saker? Jag förstår inte varför man ska göra sig av med saker som kan passa som någonting annat.
Den här dagen blev bättre än jag först trodde. Eller – den blev ok. Det var tur att jag tog mig ut. Vad har ni gjort i dag?
Dela detta:
Frustrationen över min kropps fungerande
29 fredag Maj 2020
Etiketter
Ångest, Depressivitet, Frustration, Fysisk smärta, Iktorivil, Sömnproblem, Stress, Trötthet, Utmattad
När jag kom hem i dag var jag helt slut. Jag har ont i munnen, ont i kroppen – överallt och skoskav. Varenda steg känns tungt som bly. Benen har knappt orkat bära mig. Nu, i skrivandets stund, har jag små domningar i ansiktet (vad kallar man det, egentligen?) – som jag får vid stress. Jag orkar nästan inte ens ta mig runt i lägenheten. Kroppen skriker i från.
Ni som läste inlägget innan vet att jag har sovit för lite i natt. Förmodligen beror det på nedtrappningen av Iktorivil (se länken!).
Det känns ibland som att jag inte orkar tillräckligt. Ja, jag vet att det är OK. <3
Dela detta:
Nedtrappning av Iktorivil: rubbad sömn
29 fredag Maj 2020
Etiketter
Ångest, Benzodiazepiner, Halstabletter, Iktorivil, Muntorrhet, Sömnproblem, tandläkaren, Trötthet
Jag är helt slut och har varit vaken sedan 5. Under natten har jag vaknat flera gånger, tror jag. Antagligen beror detta på att jag bara tar Iktorivil varannan dag nu. Detta sömnmönster är inte normalt för mig.
Min muntorrhet börjar bli ett stort problem. Jag har i stort sett alltid en halstablett i munnen och får ångest när de är slut. Nu har det nått knasiga nivåer då jag har ont i munnen på grund av detta. Om lite mer än en vecka ska jag till tandläkaren och kolla upp det. Jag dricker redan mycket vatten.
Dela detta:
Bra besked: Tillbaka på plats – Dynamo
27 onsdag Maj 2020
För någon timme sedan fick jag positiva besked från MISA. För några dagar sedan skrev jag att troligtvis inte får återvända på måndag, men nyss fick jag reda på att jag får det! Hell yes. Jag trodde aldrig att det skulle gå igenom, men det gjorde det!
Det här var fantastiska nyheter, men det känns konstigt – nästan nervöst – att återgå till de rutiner jag hade innan covid-19. För jag har ju varit hemma sedan slutet på mars. Det ska blir så otroligt skönt att slippa solen som lyser rakt igenom persiennerna när jag ska jobba framför datorn. När man öppnar balkongdörren är det så mycket jobbiga ljud från gatan, brummande. Sedan när man ska ut med sin e-cigg så är det en hel drös med dagisbarn som tar upp hela uteplatsen. Hejdå till allt det där! <3
Däremot kommer alla att kunna se mina utbrott, ångestattacker, varje gång jag spiller, trampar snett med föttterna, pruttar, rapar. Fast det SKITER jag i! <3 Tur att jag har praktik i en väldigt accepterande miljö.
Dela detta:
Delar av siluetter
27 onsdag Maj 2020
Sanningen bakom mina frustrationsutbrott
26 tisdag Maj 2020
Posted in Aspergers syndrom, Beroenden / Addictions, Det som en gång var / The Past, Känslomässigt kaos / Emotional chaos, Psykisk (o)hälsa - Mental illness
≈ Kommentarer inaktiverade för Sanningen bakom mina frustrationsutbrott
Etiketter
Acceptans, Aggressivitet, Frustration, Gråt, Irritation, Självdestruktivitet, Självmordstankar, Tomhetskänslor, Trichotillomani, Upprörd, Utbrott
När jag får utbrott över någonting över en förändring eller någonting som jag inte klarar av att göra känner jag mig otroligt ensam och annorlunda. Då hatar jag mig själv mer än vanligt. Jag gråter, kan inte andas. Jag gillar inte att erkänna det, men jag slår mig själv – det är går knappt att kontrollera. Jag rycker/drar ut hår, så kallad trichotillomani – förut har jag haft mycket svårare problem med det. Nu är det mest stress och ångest som utlöser det beteende.
Det här låter kanske överdramatiskt för er, men varsågoda – här har ni verkligheten bakom mina utbrott. Jag har i alla fall kommit ur det värsta av mina självskadebeteenden. Jag har väldigt svårt att kontollera mina impulser när jag är mitt inne i ett utbrott. Fast det är nog en bedömningsfråga vad som räknas som självskadebeteende och inte.
Jag har haft ”utbrott” sedan jag var lite. Dunkar huvudet i väggen, gråter okontrollerat, får panik. När jag gick i låg- och mellanstadiet blev jag utkastad från lektioner på grund av detta. När jag blev äldre lämnade jag klassrummet så fort som möjligt. Mina medstudenter har nog alltid varit osäkra hur de skulle bemöta mig, om ni förstår vad jag menar. Tror jag i alla fall.
Nog är jag fortfarande upprörd om hur jag blev bemött när jag var barn, eller ja, i allmänhet. Fast man kan inte ändra på det förflutna, om det som hänt. Tyvärr blir det säkert värre om man försöker förtränga det. Det är bättre att acceptera det, fast det betyder inte att man behöver gilla det.
Dela detta:
Där skuggorna tog över
25 måndag Maj 2020
huvudet mot väggen
hårt
orosmolnet exploderar
som stjärnor mot ett
blödande förflutet
oskyldiga skuggor
runt de pretentiösa husväggarna
tegelröd ångest
då siluetten lämnar strålarna
dunstar mot gatorna
då orden som aldrig fanns
lämnade sunt förnuft
liksom den franska
balkongens, lömska skugga
där gråa persiennerna
vill väl
Dela detta:
Nederlagsdag
25 måndag Maj 2020
Posted in Aspergers syndrom, Dynamo - Möjligheternas förlag, MISA, Samhälle
Etiketter
Aggressivitet, Ångest, covid-19, Förändringar, Frustration, Irritation, Stess, Stockholms stad
Jag känner mig väldigt irriterad i dag. 2 personer har hört av sig i dag, för att de vill ta en promenad. Varför hörde ni inte av er i går eller tidigare? Inte nog med att jag inte kunde somna i går förrän efter ca 2,5 timmar.
Min hjärna slutar i princip att fungera om jag blir för stressad. Ibland räcker det med lite stress. Alla jag har kontakt med verkar inte kunna lägga på minnet att det inte fungerar för mig att boka in en aktivitet samma dag som den ska ske. Jag känner mig ledsen, förbannad, frustrerad och ångestladdad. Det går inte att fatta beslut då. Mest arg blir jag nog på mig själv att jag inte kan bestämma mig.
Ibland blir jag så less på hur jag fungerar, men främst på att personer i min omgivning inte alltid förstår – verkar det som.
En sak som får mig att koka över är att Stockholms Stad funderar på att förlänga beslutet om att man inte får vistas på praktik, daglig verksamhet osv. Först var det tom 31 maj, vilket hade betytt att jag bör ha fått gå till praktiken på måndagen dagen efter. Nu vill de förlänga beslutet. Jag känner mig kontrollerad. Kanske låter jag självisk, enligt någon, men det är så här jag känner. Stockholms Stad kunde väl i alla fall ha kommit med beslutet innan, så att man inte får falska förhoppningar.
Nog behövde jag skriva detta, för mitt eget välmående. Rensa hjärnan, ungefär.
Dela detta:
Temperaturökningen skriker, som mitt hår
24 söndag Maj 2020
I dag, efter att jag varit på gymmet, bestämde jag mig för att färga håret. Det var tänkt att det skulle bli mörkrött, fast det verkade som att mitt hår var för mörkt innan. Däremot kände jag att jag behövde ha en förändring på håret. Som vanligt så bryr jag mig inte så mycket hur det blir. Det är relativt oviktigt. Jag trivs inte alls i brunt, som är min naturella färg. Bilden ovan är från när jag hade färgen i.
Så här blev resultatet i alla fall. Mitt hår har blivit så fylligt, så ibland räcker inte till.
Annars så har den här dagen varit ok. På eftermiddag körde vi ett flerpartssamtal med farfar och släkten på Gotland för att fira att han blir 90 år i morgon! <3
Stressen för hur varmt och/eller ljust det kommer att bli är rätt stor. Det känns obehagligt att tänka på att om man mår dåligt och inte vill gå ut, så är man fast i en varm, ljus lägenhet. Tanken på att behöva duscha för ofta känns… Usch! Egentligen vill jag att det ska bli höst så fort som möjligt.
Ljus mot fläckiga fönster
tvärgatan med hopp
min hjärna
blöder
mot tomheten
svetten beblandas
oron
fläktens rotation
pulsen vill ner
till natt
skimrande gryning
likt själsliga hål
Dela detta:
Reflektion mot allt
23 lördag Maj 2020
Ibland vill jag bara fly från mitt förbannade medvetande. Slippa tänka. Inte låta mig påverkas av vad vissa personer tycker. Sluta hata på mig själv. Kanske acceptera att jag inte är bra nog enligt en viss person.
Blodet rinner genom existensen
medvetandet skriker efter
efter en paus
mot ångest
och alla resande tåg
mot huvud mot fönstret
en reflektion
siluett
två svartsminkade ögon
vill ut
men vart?
Dela detta:
Man frågar inte om någon är gravid
22 fredag Maj 2020
Posted in Samhälle
Etiketter
Aggressivitet, Anorexi, Ätstörningar, Beteende, Budskap, Frustration, Gravid, Irritation, Kropp, Människor, Negativitet, Normer
Jag tror att jag har tagit upp det här ämnet flera gånger redan, men det verkar inte vara tillräckligt. Vet ni varför man inte frågar någon om denne är gravid? För att det finns massor med anledningar till att magen vara stor eller svullen!
Extremt många främlingar (några tiotal) har frågat mig om jag är gravid de senaste åren. Väldigt få har varit män. Jag tycker det är synd att vissa kvinnor har så stort behov att trycka ner andra kvinnor genom att kommentera deras vikt. Anledningen till att det här ämnet engagerar mig så mycket är att jag har väldigt svårt för när människor ser ner på varandras kroppar. Ytan är inte det viktigaste, visst?
Vad tjänar vi egentligen på att sprida negativitet? Eftersom jag själv har haft anorexi, så upplever jag precis den här typen av beteende väldigt starkt. Jag blir så dåligt humör när jag ser bantningsprodukter på hyllorna i affärerna eller bröd som är ”low carb”. Folk får väl förtära det om de vill, men det sänder ett visst budskap – att man inte duger som man är. Om man vill banta, fast man inte behöver, kan man fundera på om man kanske ska lägga fokus på att lära sig tycka om sin kropp – som den är. Varför har folk behov av att veta om en person är gravid? För att de själva ska känna att de är ”bättre”?
Den värsta kommentaren jag har fått lyder: ”Får man verkligen röka när man är gravid?” Det var en kille som sa det när jag var på kryssning för ett par år sedan. Jag blev så arg att jag inte ens minns vad jag sa till honom. Även om jag hade tagit en cigg (då använde jag min vape) och hade varit gravid. Det är fortfarande inte hans problem. Hann verkade inte heller vara full, fast det gör det ju mycket värre.
Ha inte förutfattade meningar om någon annans kropp. Glöm inte det.
Dela detta:
Mental solexplosion, aspie
21 torsdag Maj 2020
Posted in Aspergers syndrom
Etiketter
AST, Autism, Ångest, Depressivitet, Förändringar, Frustration, Irritation, Kaos, NPF (neuropsychiatric diagnosis), Perceptionsstörningar, Vänskap
Hey guys!
Jag hade inte alls förberett mig på att vara ledig, eftersom jag inte insåg det förrän i går. Det stressade mig mer än jag trodde att det skulle. Jag var på dåligt humör direkt när jag vaknade och det kändes jobbigt att starta dagen. Det var bländande sol – inte min favorit alls. Vad skulle jag förvänta mig?
På förmiddagen kommer det in ett samtal från min vän Maria! Tur det, för det ändrade min inställning till dagen. Tack! <3 Bara att prata, även om det både var bra och dåliga nyheter. Kort senare hade jag videosamtal med mamma och direkt efter ringde Ylle! <3 Vi pratade i 2 timmar, som det brukar bli – ibland. Det blir oftast långa samtal. Nu blev jag mer redo att ta itu med dagen.
Jag tog en promenad och handlade lite efter alla dessa samtal. Tur att dom kom in, annars kanske jag hade gått omotiverad genom dagen. Vad har man vänner till annars? <3
Hur tog du dig igenom den lediga dagen?
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.