Skuggan mot ljusglimten – i blodets omlopp

Etiketter

, , , , , ,

thumbnail_IMG_20200521_143955

stenar

som en tyngd mot hjärtat

blodet pumpar

liksom din oro mot ensamheten

livet mot ljusglimten

i ditt inre

precis som skuggans ovilja att samarbeta

då känslorna 

sätter punkt

Mot vinden i gardinerna

Etiketter

, , , , , ,

kantade ansikten

av livet

det som var

existensen

blödande känslor

mot skrikande godståg

bakom persiennerna

finns verklighetens öga

på andra sidan

ett odefinierbart kaos

mot fönstret

genomskinliga tårar

där bara hjärtat bultar

som rusar ikapp

det diffusa nuet

 

Existerar det en paus-knapp för livet?

Etiketter

, , , ,

I dag är det onsdag och då är jag ”ledig” i den bemärkelsen att inte jobb står på schemat. Fast man är aldrig ledig från livet, så man är ju aldrig ledig – egentligen. Vad tycker ni?

Om en stund ska jag åka iväg till sjukgymnast-mottagningen. Då ska väldigt jag som vanligt träna, vilket ska bli skönt. Ibland försvinner huvudvärk om man rör på sig, så jag hoppas på det i dag. Jag har haft huvudvärk väldigt ofta på sistone. Speciellt i början på dagen. Hoppas att träningen räddar mig från den i dag!

Kl 20 tar jag min första kvällsdos utan Iktorivil. Tanken är att jag ska vara utan varannan dag nu i början. Jag är inte helt säker på hur detta kommer att påverka mig, men det är inte lätt att veta det. Mediciner påverkar inte alla på samma sätt.

Hur ser ni på att vara ledig från livet? Går det? Hur ser ni på det? I så fall – hur pausar du?

 

Mot luftens avgrund

Etiketter

, , , , , , , ,

thumbnail_IMG_20200519_133928

(det här var egentligen bara en random bild när jag höll på med ett projekt, fast jag tyckte den blev cool)

Den här dagen har varit som dom flesta dagarna brukar vara när jag jobbar med förlagsuppgifter. Under veckan är jag lite extra ansvarig för vår instagram, så jag har fotat lite också. Bilden ovan är såklart inte menad för förlagets instagram. Jag använder knappt min, så den får hamna här.

Nu är det mindre än 2 veckor tills jag får gå till min praktik igen, alltså vara på plats och slippa jobba hemifrån. Jag föredrar att vara någonstans på dagarna. Dessutom kan det vara krångligt att kommunicera med kollegor och andra via text. Då blir det lätt att man tar saker och ting bokstavligt. Det är definitiv tendens jag har.

slingrande tåg

mot räls av hopp

vindens exponering

världens gråt

där allt är

okänt

skvättande städer

hustak mot botten

existens

introverta andetag

mot asfalten

men uppfarten 

är grå

känslorna blöder 

precis 

som luften

andas in

ut

mot perrongen

 

 

 

Autismens ansikten – digital föreläsning

Lyssna på fantastiska Carolina’s digitala föreläsning om AST (autismspektrumtillstånd) ^^,

Autismens ansikten

Idag har jag genrepat inför en kommande föreläsning som sker digitalt på grund av corona pandemin. Nervöst var det först, men det la sig sen. Jag är jättepeppad inför detta! Tycker det ska bli skitkul! Känns framförallt väldigt roligt att man vill bli lyssnad på :) Tanken var egentligen att det skulle bli en föreläsning i Skåne. Men det blev ändrat till ett digitalt seminarium. Jag kommer prata mycket om mina egna erfarenheter på arbetsmarknaden samt i skolvärlden. Tur att en massa arbetsgivare kommer se en! Jag kommer även ta upp det här med att man missar oftast flickor med AST. Dem går obemärkta förbi på grund av att dem har lätt för att dölja sina svårigheter. Eller det ser åtminstone ut så. Seminariet är nästa tisdag den 26/5 mellan 9.30-12.00. Det är gratis att anmäla sig, så gör det gärna om ni är nyfikna! Sök på ” Hela Vägen…

Visa originalinlägg 18 fler ord

Känslor om medicin-kaos

Etiketter

, , , , , , , , ,

När jag hade jobbat klart hemma, vilket gick bra, lämnade jag lägenheten för att gå på ett psykolog-möte gällande OCD-behandlingen. På vägen skulle jag hämta min apodos, men den fanns inte på apoteket. Såklart blev jag upprörd över det, men hon som jag pratade med var så otrevlig. I sådana situationer börjar jag ofta, eller alltid, koka inombords. Det var bestämt att jag skulle få hem apodosen, men det skulle ta ett tag innan min förfrågan det gick igenom. Jag trodde att jag skulle behöva hämta apodosen några gånger till. Jag förstår inte varför andra inte är tillräckligt tydliga. Det gör mig ledsen, frustrerad och allmänt upprörd. Jag är bara livrädd att jag inte ska få min medicin.

I morgon kväll ska jag ta min första kvällsdos utan Iktorivil, vilket jag är orolig över. Jag måste bli av med den någon gång, fast jag är orolig att det ska påverka ångesten och sömnen för mycket. Tänk om jag ser saker för tydligt som jag inte vill veta av! Håll tummarna, eller så.

Jag vet inte riktigt hur jag känner mig i dag. Kanske bäst att inte veta. Eller ärligt talat, jag vet inte. Svävar i ovisshet. Jag anar smått oråd, angående medicinkaoset.

svävande gråt 

över min kropp

diskreta andetag

inte väcka blodet

tankar i drömmar

som dricker upp ångest

för det som var

 

Tankarnas grepp

Etiketter

, , , , , ,

Min hjärna är ett udda fenomen

skriker efter något som inte går att ta på

inte alltid samarbetsvillig

skapar ångest över funderingar

känner saker som inte finns

upplever katastrof

där det inte finns någon

river sönder det förflutna 

utan framgång

i tysthet

vet jag inte vad som hände

att kännas vid blödande sår

är bland det sista jag vill

inåt växer tomheten

där ingen ser

Skratt mot melon

Etiketter

, , , , , , , ,

thumbnail_IMG_20200517_141640

I dag åkte jag hem till Carolina och umgicks med henne. Vi hade det så mysigt – hon, jag och hennes katter. <3 Plus all melon som jag tog med med.

thumbnail_IMG_20200517_151058

skratt

Knas

bekännelse

tecken på liv

i själen

 

Kropp och själ, vill de varandra väl?

Etiketter

, , , , , , , , ,

thumbnail_IMG_20200516_103943

Direkt efter att jag hade ätit frukost tog jag mig iväg till gymmet för första gången på ca 2 månader. Jag kunde självklart inte gå dit när jag hade symtom på covid-19. Det gick helt ok. När jag var hos sjukgymnasten senast så pratade jag med henne om att börja gå till gymmet igen. Då bestämde jag mig för att jag går dit lördag eller söndag. På onsdagar tränar jag hos sjukgymnasten. Träningen är mest inriktad på att stärka mina knän och mina fotleder, som är överrörliga. Det blir främst cykel, crosstrainer och några övningar för benen. Om jag vill köra något mer så får det bli så.

Det kändes som evigheter tills jag somnade i går, men det gick till slut. Hur sov ni? Jag känner mig… Jag vet inte. Ibland vet jag inte hur jag mår. Det är en konstig, odefinierbar känsla. Hur känns det när man mår bra? Hur ska det kännas när man mår dåligt? Hur känns ett normaltillstånd?

Frustrationen skriker det undermedvetna

Andetagen försöker hinna i kapp med tankarna

hjärnans information till kroppen, förgäves

Kropp och själ ska samexistera 

istället skriker som på hjälp, som ett tyst larm

från botten av det som var

Försäkringskassans ovilja att förstå

Etiketter

, , , , ,

Jag har haft aktivitetsersättning sedan jag var 19 år. När jag var 27 år fick jag avslag. På vilka grunder? De säger att de har ändrat sina regler. Det känns som om hela socialförsäkringen håller på att bli ett tickande kaos. För vad gör man när man inte får ersättning från Försäkringskassan och det inte hjälper att överklaga? Man söker snällt försörjningsstöd och går med sitt FK-ärende till Förvaltningsrätten. De avslog mitt ärende också, i för sig. Vi får se vad Kammarrätten säger.

För ett tag sedan skickade jag in en helt ny ansökan om aktivitetsersättning till FK. Då hade jag ett trepartssamtal med handläggaren, mamma och så jag då. Vi pratade i ca 1 timme. Vi säger också att när de postar något så vill vi ha VARSIN kopia. Ett par veckor senare får jag TVÅ kopior av samma dokument från FK. Mamma hade fått dubbelt av något annat. Mamma hittar hur som helst en massa anmärkningsvärda saker i intervju-anteckningarna. Hon mejlar handläggaren och lägger på ett trevligt sätt fram sina åsikter och anteckningarna plus att hon säger ÅTERIGEN att vi ska få varsina dokument vid eventuellt utskick. Då svarar handläggaren att vi hade sagt något annat än vi hade sagt om det där med dokumenten. Hon skickar dessutom svaret på mammas mail BARA till henne och inte till mig. Alltså, jag vet inte vad jag ska säga. De kan ju lyssna åtminstone!

Förövrigt så har FK skrivit i ett brev att det förmodligen blir avslag.

Jag läser dagligen om människor som har rätt till olika typer av ersättning som inte får det beviljat. Om frustrerade läkare som ständigt blir ifrågasatta. Vill FK att alla ska bli sjuka?

Vad tror ni?

”Try walking in my shoes” – Depeche Mode

Etiketter

, , , , , , , ,

Jag tänker, funderar och överanalyserar händelser väldigt mycket, men jag nämner inte allting här. Det jag skriver här känns nästan ytligt jämfört hur mina tankar figurerar, om ni förstår vad jag menar. Jag tänker och tänker, men kommer oftast inte fram till något. Gör jag det, så glömmer jag det relativt fort. Hur som helst så försöker jag vara mer öppen här, med mina tankar och känslor.

Morgonen har varit ok, förutom att byggarbetarna bankar järnet på fasaden till byggnaden jag bor i. Det har pågått länge, ibland hör jag det – ibland inte. Jag har kollat på ”Efterlyst” under morgonen. Lyssnar på Depeche Mode. Jag känner mig inte heller speciellt trött. Snart ska jag börja jobba – hemifrån.

Solen skiner

som is

mot vägen

utanför

mot fasader

och mönster

djupa känslor

utbrott

gråt, skrik

där natten blir dag

 

Människor och motorik

Etiketter

, , , , , , ,

thumbnail_IMG_20200514_141548

Då var man klar med arbetet hemifrån. Det som väntar nu är städningen. Jag bestämde mig för att ta en lite kul bild så länge. Jag är lite less på att vara så himla trött hela tiden.

Jag har märkte en grej. Nu när jag måste göra hemifrån och inte måste åka fram och tillbaka, alltså exponeras för människor ständigt, får jag inte lika mycket ilska som bubblar under ytan. Jag blir frustrerad när jag jämt är bland människor. De gör så obegripliga saker. Det blir för mycket stimuli, helt enkelt. Med min motorik så kan jag inte ens gå normalt plus att jag har problem med fotlederna – som jag har skrivit tidigare. Jag väntar fortfarande på ortopedtid och de pratar om eventuell operation.

Det är svårt att möta någon som kommer från motsatt håll när man går ute. Otaliga gånger har personen blivit förvirrad över vart hen ska gå, eftersom jag inte vill ta ögonkontakt. Jag orkar inte ta ögonkontakt med folk hela tiden. Då blir jag utmattad. Ja, som alla vet – det är inte lätt att leva med en dold funktionsvariation/funktionsnedsättning.

 

Tomheten mot min själ

Etiketter

, , , , ,

Är jag vaken?

Eller sover jag?

Minnet står smått still

när jag försöker hitta information

svart

vitt

eller förvånande grått

hjärnan äter mig

min kropp

min själ

mitt liv

Regnet, droppar i poesin.

Etiketter

, , , , , , , , , ,

Jag sitter hemma och lyssnar på Kent. Ute på gatan kör bilar och så låter det en massa från bygget.

Det har regnat hela dagen, vilket är toppen! Jag tycker att det är mysigt med regn. Fast i dag höll mitt paraply på att blåsa bort, haha. Det enda som var planerat i dag var att jag skulle träna på sjukgymnastmottagningen, vilket var skönt. Mycket på grund för av att jag kände min rätt väck när jag vaknade. När jag skulle koka  havregrynsgröt till frukosten råkade jag lägga i tofu istället för banan. Alltså – jag hade fryst inom tofubitar i en plastpåse och skivat banan i en annan påse. Tydligen går det inte och skilja dem åt. Ett skämt. Jag blev chockad också när jag upptäckte någonting konstigt i gröten någon minut senare. Hur var eran morgon? Hur trötta var ni?

Annars har det egentligen inte hänt speciellt mycket i dag, förutom tiden hos sjukgymnasten. Fast jag fick i alla fall sammanhängande sömn i natt. I nästan 10 timmar. Inte illa. Det har ju varit si och så med det de senaste dagarna, som  ni vet – om ni har läst de senaste inläggen. Fast trots det känner jag mig trött, eller snarare lite ”väck” i dag.

Hur som helst så är det skönt att komma i gång med rutinerna – lite smått. Det dröjer ju nästan tre veckor tills jag officiellt får börja på min praktik på plats. Nu har jag jobbat hemifrån i ca 1,5 månader.

Svalt, nästan kallt, utomhus

Det är skönt

regnet äter upp mina känslor

precis

som du

gjorde då

Hjärnan äts upp av tankar

Etiketter

, , , , ,

thumbnail_IMG_20200512_153805

Det har hela tiden hänt saker under dagen, både huvudet och i den fysiska världen. Ärligt talat är det skönt att vara ensam.  På förmiddagen var jag på ett jobbmöte. Efter det så var jag och lämnade in mina papper på socialkontoret inför nästa månad. Väl hemma så åt jag lunch och sedan tog jag en promenad med en av mina kontaktpersoner från MISA.

Enligt mig var det bra väder i dag, lite mulet. Det kanske provocerar vissa, men det är så jag tycker. För övrigt sov jag sådär halvdåligt i natt också. När ska det sluta? Jag fick starta dagen med en Alvedon. Är det någon som känner till någon huskur som kan hjälpa mot huvudvärk? (Inte att dricka mycket vatten, för det gör jag redan)

Just nu känner jag mig ganska trött. Hur mår ni? Jag känner mig ändå relativt lugn, med tanke på omständigheterna. Jag tänker mycket, men är inte alltid där. Var är jag? Kanske någonstans där jag kan få lugn. Där min tankevärld inte äter upp mig både inifrån och utifrån. Existens. Befogade tårar. Eller?

Kolla in mitt diktarkiv, förresten.

Uthängd på felaktiga grunder

Etiketter

Martin Gustavsson, partiledare för vetenskapliga partiet, har nämnt min blogg i samband med ett inlägg han skriver här. Han påstår alltså att det har diskuterats dödsstraff i mitt kommentarsfält på detta inlägg. Det är INTE sant. Om man söker på ordet ”dödsstraff” så finns det inga träffar. Eller jo, efter detta uttalandet. Martin får mig och känna mig kränkt att bli nämnd i ett inlägg som jag inte förtjänar att finnas länkad i. Sluta komma med falska påståenden om mig.

Tack för det

När blev det ok att sprida hat på nätet?

Etiketter

, , , ,

Jag har svårt att förstå hur en person tänker när de trycker ner en person på nätet, genom hat och liknande. Hur är man funtad då? 

Folk verkar tyvärr tro att bara för att de sitter framför en skärm kan de skriva vad som helst. Utan konsekvenser. Inget förnuft. Ingen förståelse för den andra personen. Inte ens ta reda på mer om den personen som uttalar sig som man tycker förtjänar detta. De som drabbas av det här kan bli otrygga på stan eller i sitt eget hem. Vem förtjänar det?

Det här problemet var inte lika utbrett för några år sedan. Visst, jag blev nättrakasserad av personer i min skola när jag gick i högstadiet – fast det var inte samma typ av språkbruk då som nu. Kollar man på Facebook så beter sig folk riktigt illa mot varandra,  vissa kommentarsfält. I dagens läge vågar många inte skriva vad de tycker, för de är rädda för att drabbas av näthat.

Till alla: Håll god ton på nätet!

Kram på er

Ropar i ett eko

Etiketter

, , , , , , , , , ,

Jag var uppe till ca 23 i går och var helt slut när jag skulle sova. Men inte kunde jag sova heller. Jag somnade nog strax innan 2, helt utmattad. Detta gör ju att jag inte alls känner mig pigg i dag. Jag gick upp kl 10 för jag skulle åka till mina föräldrar (de bor nära mig) och äta frukost med dem. Då kände jag mig inte lika trött som när jag gick upp, men nu när jag är hemma är jag helt slut – igen. Nu har jag lagt i tvätten och tagit en dusch, som faktiskt har gjort mig lite piggare. Vi får väl se om en stund, haha. Hur har ni sovit i natt?

Resten av dagen planerar jag att bara ta det lugnt. Jag blir extremt trött om jag inte har sovit minst 8 timmar i sträck, så jag kommer inte att orka så mycket mer. Det gör mig inte så mycket. På sätt och vis tycker jag att det är skönt att ha tvätt-dagar, för då kan man vila samt att man tar korta avbrott när man måste ner till tvättstugan och fixa något.

När jag inte ska sova blir jag så väldigt stressad. Jag är bipolär, så jag har inte bra tolerans mot sömnbrist. Dessutom kan sömnbrist trigga skov, liksom (hypo)mani, depression eller blandtillstånd. Min Asperger gör att jag behöver mycket återhämtning. Så detta är en enorm stress hos mig.

Hoppas ni har sovit gott i natt och att ni är utvilade! <3

Ett ljus i tunneln, du

Etiketter

, , , , , , ,

Jag har haft en otroligt trevlig eftermiddag, mestadels i det gröna gräset, med en kär vän! <3 

 

Det här lyste upp min tillvaro

så som

att ha dig som vän

även när regnet faller 

Du är underbar