Distanserad

18 måndag Jan 2021

Posted by Yolanda - Aspergers syndrome - Poetry - Photography/edit - Art - Mental illness in Aspergers syndrom, Psykisk (o)hälsa - Mental illness

≈ 17 kommentarer

Etiketter

Ångest, covid-19, Känslor, Klysch-town, Klyscha, Oro, Social ångest, Sociala koder, Sociala samspelet, Sverige, Tankar, Tankeställare, Trötthet

Jag känner mig distraherad av mina tankar. För mycket. Nyss var jag på gång att göra matlådor och sedan ringde ett samtal. Strax efter det ryckte jag nästan till när jag insåg att jag glömt mat på spisen. Aningen förvirrande. Min hjärna försöker fly från ångest, men lyckas bara halvdant.

Fast jag sov bra i natt, så känner jag mig inte riktigt utvilad. Som att jag inte riktigt var närvarande i sömnen. Kanske. Jag känner mig … Som att mig personliga stalker är ångesten. Den väntar runt hörnet, rent bildligt. Varje fotsteg, varje andetag, varje hjärtslag. Åtminstone i perioder, även om förklaringen (det kursiva) var något klyschig.

Klyschornas dans? Inte min blogg. Det passar väl inte min personlighet. Ofta är det standard att man ska vara ”bra” om någon frågar hur man mår. Speciellt om det är någon man inte har en nära relation till. Jag har alltid haft problem med den sociala regeln, för att jag inte förstår varför man ska ljuga om hur man mår. För så reagerade jag när jag insåg vad jag betydde. Samband i det så kallade sociala spelet är en enorm tankeställare för mig. Nu säger jag något neutralt – att det funkar, är okej, flyter på – om jag får frågan, men inte vill prata om det.

En besvärlig, känslosam detalj

08 tisdag Sep 2020

Posted by Yolanda - Aspergers syndrome - Poetry - Photography/edit - Art - Mental illness in Aspergers syndrom, Doftljus, rökelser och vape nation, Känslomässigt kaos / Emotional chaos, Psykisk (o)hälsa - Mental illness, Samhälle

≈ 9 kommentarer

Etiketter

1177 Vårdguiden, Aggressivitet, Anorexi, Ätstörning, Ätstörning UNS, Överviktig, Bantning, Depressivitet, Destruktivt mönster, Detaljer, Din kropp, Folk, Gravid, Hälsosam, Irritation, Känslor, Känslostormar, Ledsen, Litium, Människor, Min kropp, Nyttig, Ohälsosam, Onyttig, Seroquel Depot, Social ångest, Sociala medier, Tankar, Tonåren, Viktuppgång

Nu ska jag skriva om gjorde mig otroligt arg, ledsen och irriterad. Ja, rentav förbannad. Jag vill påpeka att det här inte direkt var någons fel, egentligen. Även om det kändes som att det var allt och allas fel.

Jag gick in i mina journaler på 1177 Vårdguiden för att kolla om ortopeden hade skrivit en anteckning där. Det var runt 2 veckor sedan jag var där. Anteckning jag hittade var egentligen bra, men jag hakade upp mig på en detalj – som var under ”allmäntillstånd”. Överviktig. Det ordet triggar igång alldeles för mycket känslostormar hos mig. Paniken och tårarna anländer.

Jag sitter på sängen, med the vape i munnen. Ångorna stiger. Tårarna kämpar sig ut och ångesten är hög…

Okej. I tonåren fick jag anorexi och fick kämpa för att g upp i vikt. När jag var 22 fick jag mediciner för min bipolära sjukdom och gick upp 30-35 kg på kort tid. En idiotisk läkare på vårdcentralen ställde diagnosen fetma och tvingade mig att väga mig, fast att jag förklarade min historia av ätstörningar. Nog den okänsligaste läkare jag träffat.

Ett tiotal gånger har okända personer kommit fram till mig och frågat om jag är gravid, på mer eller mindre otrevliga sätt. Någon enstaka har velat känna på min mage. Sedan har jag vissa i min omgivning som inte kan sluta kritisera min kropp. Andra före detta vänner tycks inte orka med mig på grund av mitt kaos med kroppen och psyket.

Det är skillnad på att vilja banta och att ha en ätstörning. Problemet är att när du lider av en ätstörning behöver du hjälp att bryta ditt destruktiva mönster. Jag kan ibland uppleva att de som säger att de vill banta, säger det bara för att säga något. Tyvärr. De vill bara ha uppmärksamhet. Bantning är verkligen inget hållbart val, enligt mig. Sluta istället trigga folk som kan ha en potentiell ätstörning istället för att klaga. Kom ihåg att det är min åsikt, inte din. Dela gärna din åsikt.

Min poäng är att jag är otroligt trött på att andra människor tror sig ha rätten att att kommentera min kropp. Alla kämpar med sitt. Skaffa ett liv istället. Visst förstår jag att läkare måste skriva vad de tror – jag ifrågasätter egentligen inte det. Det bara triggar igång vissa känslor hos mig. Att vikten ska vara så relevant och bestämma om någon är hälsosam eller inte – det håller inte. Skärp er, människor! Låt andra ha sin kropp och du din.

Det är bara det.

Tankar om sociala medier

04 fredag Sep 2020

Posted by Yolanda - Aspergers syndrome - Poetry - Photography/edit - Art - Mental illness in Aspergers syndrom, Dynamo - Möjligheternas förlag

≈ 11 kommentarer

Etiketter

Ångest, Facebook, Foto, Instagram, Kamera, Nedstämdhet, Negativitet, Oro, Social ångest, Sociala koder, Wordpress.

Det har varit en dålig dag. Dålig sömn. Jag har känt mig nere, haft ångest, varit förstoppad och haft ont i magen. Ja, samt att jag har känt mig utanför vart jag än varit. Fast dagen är inte slut än. En vän kommer hit sedan, så jag har varit och handlat lite. Jag känner mig fortfarande lite hängig, men hoppas att det känns bättre sedan.

Tankarna har dragit mycket åt det negativa hållet i dag tyvärr. Jag hoppas att ni har haft en bättre dag än mig. Eller?

En sak som jag har tänkt på lite är hur olika sociala medier passar olika personer bättre. Jag föredrar att blogga, eftersom jag älskar att skriva. För mig ligger inte fokus på bilderna, vilket passar mig – jag är egentligen ingen bra fotograf. Jag kanske inte är usel, men inte heller så bra. Det har lite med balansen att göra, för jag kan knappt håller kameran still. Därför är Instagram inte min grej, för det innebär kort text och alltid en bild. Det räcker med att jag sköter jobbets då och då. Facebook har jag mest för jobbets skull och kontakt med personer vars nummer man inte har. Grupper också, förstås. Vilka sociala medier föredrar ni?

Om trötthet vid Aspergers syndrom

23 söndag Aug 2020

Posted by Yolanda - Aspergers syndrome - Poetry - Photography/edit - Art - Mental illness in Aspergers syndrom

≈ 12 kommentarer

Etiketter

Acceptans, ADHD, Autism, NPF (neuropsychiatric diagnosis), Social ångest, Social baksmälla, Tonåren, Trött, Trötthet

Har du någonsin funderat på vad som gör dig trött? Jag undrar om det är en fråga som jag, som har Aspergers syndrom, funderar lite extra på. Även saker som jag tycker om att göra gör mig mer eller mindre utmattad. Speciellt att vara social och om jag exponeras för mycket intryck.

I går var jag borta hela dagen. Först träffade jag en kompis, sedan träffade jag en nära vän och hennes vänner. Jag visste på något sätt att jag skulle bli trött och få någon slags social baksmälla när jag vaknade nästa morgon. Så blev det, men jag ångrar inte gårdagen.

När jag var tonåring förstod jag egentligen aldrig varför jag jag blev så trött av att vara social och/eller göra mycket saker på en dag. Då accepterade jag aldrig den reaktionen. Nu känner jag mer att jag får leva med det, även om det är väldigt jobbigt att inse.

Vad blir du trött av?

Gränser och att bli utnyttjad

05 söndag Jul 2020

Posted by Yolanda - Aspergers syndrome - Poetry - Photography/edit - Art - Mental illness in Aspergers syndrom, Känslomässigt kaos / Emotional chaos, Psykisk (o)hälsa - Mental illness

≈ 4 kommentarer

Etiketter

Ångest, Borderline, Frustration, Gräns7, Gränsdragning, Gränser, Missförstånd, Social ångest, Tillit, Utnyttjad

Det här med gränser är ett helvete för mig. Om den andra personen, i vilken relation som helst, inte sätter några gränser – då finns inga sådana i min värld. När någon kliver över gränsen blir jag blind för vad som är rätt och fel. Det här har gjort att jag har blivit utnyttjad många gånger.

Jag har svårt med tillit, eftersom jag blivit utnyttjad så många gånger. Det gör att jag har svårt för att dela med min av vissa saker till personer som jag egentligen litar på. Eller att jag ens förtjänar att bli lyssnad på. Sedan gör mina tvångstankar att inte direkt blir lättare, utan ännu mer komplext och flerdimensionellt.

För mig spelar det ingen roll vilken sorts relation det handlar om. Det är alltid en sörja i mitt huvud. Det blir ofta missförstånd. Oftast med människor jag inte känner så bra, men även med de jag står nära. Jag är också otroligt dålig på att tyda mina känslor och tankar kring allt detta. Det är lättare i skift. För mig är det både min diagnos Aspergers syndrom och upplevda trauman som gör att detta är ett stort problem för mig.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: