Det var skönt att vara tillbaka på Dynamo. Hela min lägenheten skrek av rastlöshet. Jag känner mig mer stressad av att vara ledig än att vara där. Absolut känner det oftast bra att komma hem efter en dag – om man varit borta.

Dagarna snurrar sin egen axel. Viruset byter skepnad. Mutationer. Artiklar. Förvrängningar. Ingen riktigt vet. Om det händer, att någon vet, – skickar elaka personer en XD-emoji. Till en text, som handlar om något allvarligt eller mer åt det sorgliga hållet. Jag skrollar vidare. Vi kan låtsas att det inte hänt. Jag orkar inte tjafsa med troll. Då kanske de kommer efter mig.

Jag känner att jag knappt vet vad jag svamlar om. Det flummar ur, men det får ni stå ut med, kanske speciellt i dag. För det är internationella kvinnodagen. I praktiken bör det betyda att jag ska gå runt på tunnelbanan och säga till varje kille jag ser som manspreadar – i dag är det womanspreading som gäller! Det låter på sätt och vis vettigt, tycker jag. Akovado, istället för banan – kort sagt. Ni vet, egentligen. I en fantasivärld. En sådan som inte finns. Där, vi kvinnor, inte behöver vara rädda när vi går hem från krogen sent på natten. Eller: När vi får lika mycket betalt för utfört arbete som männen med likvärdigt arbete. Fast jag kommer alltid att hoppas att detta inträffar någon gång. Det känns som något slags stenålderssnack. Grattis på denna dag alla kvinnor! <3 Och… Tack alla män som som inser att vårt samhälle är inte är jämnställt än och en bonus till de män som vill förstå vad en kvinna får gå igenom.

Hoppas ni har en fin kväll! <3