Efter att jag varit på praktiken på Dynamo förlag var väldigt trött. Eller… Jag brukar alltid vara trött när jag har varit borta på dagen och kommer hem. Jag var så slut i kroppen att jag tror att det märktes utåt, för jag hamnade i en kö på Ica nyss och killen framför mig lät mig gå före… Fast han bara hade 1-2 varor. Hm. Jag var ju inne snabbt på ett par andra mataffärer, men insåg att det var för dyrt. Det är ännu mer utmattande att handla när man inte kan välja det man vill, utan måste gå mer och mer efter priset. Varför måste allt ta så mycket energi för? Jag känner smått att jag straffas för att jag har Aspergers syndrom, alltså NPF. Jag vill inte ens leva på bidrag. Tror ni ärligt talat det?

Nu är jag som tur är hemma och ska vila resten av dagen. Fast jag kan inte sluta tänka på att det hela tiden ”svider i plånkan”. Varför sänker de successivt försörjningsstödet/socialbidraget när priserna konstant går upp? Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig, bara att ni ska förstå nu det är att hela tiden vara stressad över pengar.

Nog om det. Jag hoppas att ni har haft en bra dag. Det har varit helt okej för min del, tills jag skulle hemåt. Jag känner oftast inte tröttheten i huvudet eller kroppen när jag är där. Den kommer när jag ska ta mig hemåt.

Tack för att ni läste! <3