02 onsdag Jun 2021
Etiketter
1999, Bortglömd, Det E ni som E dom konstiga det är jag som är normal, Människor, Pandemi, Stad, Städer där jag blöder, Städer som den här, Stockholm, Thåström, Vacker död stad
Jag älskar dessa två citat från ”Det E ni som E dom konstiga, det är jag som är normal” (1999) med Thåström. De speglar ett bortglömd Stockholm i skuggan av pandemin. Det jag menar är att folk känner sig bortglömda – på olika sätt.
15 lördag Maj 2021
Etiketter
2005, covid-19, Du & Jag Döden, Kent, Klåparen, Pandemi, Pandemic, Pandemisk, Photography, Photoshop, Stad, Stockholm
Det känns lite kliché att ta upp pandemin bara för att det verkar vara folktomt. Trots det väljer jag att göra så, ni vet – bara för att. Äh, det är väl ganska klyschigt att jämt prata om vädret. Fast om man har en passion för det är det en sak, men om man gör det bara i syfte att göra folk bekväma kan jag tycka att det är rätt falskt och tråkigt.
I eftermiddags var Carolina här, vilket var kul! <3 Därav teckningssessionen. Tur att det finns en pennvässare här nu, så att man kan vässa dessa envisa kolpennorna. Med adjektivet menar jag att de har ne tendens att gå av för ofta, haha. Jag älskar kol som material att skapa med. Det är mångdimensionellt kan man verkligen säga. Perspektivgivande.
Tillägg: Kom gärna med feedback angående bakgrunden, då jag gärna vill att ni ser det jag skriver! Skämt åsido.
16 tisdag Mar 2021
Etiketter
2005, bedrägeri, Berättelser, Du & Jag Döden, Ekonomi, Joakim Berg, Kaos, Känslor, Kent, Klåparen, Tankar
Och du minns den du var med förakt, lite hat
Och man blir lik sin mor eller far
Du har förändrat ditt sätt, suddat ut varje spår
Men i själen din, ja långt, långt in, ekar tonåringens vrål
~ Kent (2005)
Klåparen av Kent var den låten som snurrade på Spotify när jag körde igång maskineriet… Eller vad man nu ska säga. Jag minns att jag blev ekonomiskt bedragen när jag bokade en biljett som var till den sista Kent-spelningen 2018. Dessutom kom jag på att jag ändå skulle resa bort med familjen. Dubbel flopp. Joakim Berg har skrivit fantastiska låtar till andra artister sedan dess, exempelvis Veronica Maggio – Kurt Cobain och Eva Dahlgren – Den jag är .
Det är omöjligt att minnas merparten av det man tänker på. I mitt huvud känns helt överbelastat av kaos – att jag inte orkar notera allt längre. Fast det hade nog blivit mer att skriva om här. Jag vet att folk tycker att jag är väldigt öppen, men för min del finns det väldigt mycket mer att berätta.
10 onsdag Mar 2021
Posted in Citatens skuggor / Shadows of quotes, Träning
09 tisdag Mar 2021
Etiketter
2021, höghus, Känslor, natt, PSTD, Slickar i mig det sista, Snö, St Ana katedral, Tankar, Thåström, Utnyttjad, Vår, Vinter
Natten skriker det du önskar att den inte gjorde.
Medan höghusen vaggar oss till sömn ekar någon slags baksida. Snön faller mot nedtrampade gator. Blåstens piskar oss när vi går. Mot ett liv som vi inte vet vart det är på väg. På sätt och vis. På marken ligger engångsmunskydd. Det måste vara den nya skärp-trenden. Det tänker jag varje gång jag ser dem, mosade mot bortglömda städer. ”Det räcker för mig”, som Thåström sjunger.
Den här dagen har inte varit så intensiv. Jag handlade i går, så jag slapp det i alla fall. Det är utmattande att inte kunna åka hem direkt, utan att man måste stanna och ärenden på vägen. Nu ska jag ta det lugnt resten av dagen. Min version av att ta det lugnt. Tankar har i för sig snurrat runt om saker som har hänt för några år sedan, när jag har känt mig utnyttjad. Fast nu känner jag mig lite lugnare i huvudet.
… Och snön viskar vila.
24 onsdag Feb 2021
Posted in Citatens skuggor / Shadows of quotes, Samhälle
Etiketter
2005, covid, Du & Jag Döden, gatlyktor, Kent, Klåparen, ljus, Mörker, Poesi, Poetiskt, Skymning, Stockholm
Stan ligger öde, men alla kör på som vanligt. Covid är lite som en stalker, som går över gränsen.
Och så blinkar det till
Och de tänder alla ljus
Du var ensam när du kom
Och du är lika ensam nu
Och så släcker de ner alla gator alla hus
Och när staden ligger tom inser du
Att det är så ditt liv ser ut
Och allting är som förut
~ Kent (2005)
En del textrader är totalt tidlösa. Som ett eko, som förändras. Fast det behövs självfallet ny musik ändå, men man undrar ju när man hör Kent. Skämt åsido, eller ja…. Alla har olika smak.
I dag är det onsdag, vilket betyder att jag är ledig från Dynamo. Jag körde ett träningspass i början av dagen. Nu beskådar jag ett skymmande Stockholm. För i kväll. Det skymmer säkert i morgon kväll också. Alltid, fast man vet inte – egentligen.
Gatlyktorna. En poetiskt klang. Kanske för att de är lite smutsiga, men lyser ändå upp för människor som går förbi. De lämnar ingen helt mörk. Jag känner mig mindre rädd när går ut i mörkret. På väg hem. Ett, inbillad, flåsande andetag. I en nacke som ändå inte finns. Natten är vit. Mörkret – symboliserar den att vi ska supa bort den? Hypotetiskt. Jag vet inte.
Man vet aldrig hur morgondagen ska bli., Förmodligen som en vanlig dag i just ditt liv, men det kan hända vad som helst. Någonting, som förändrar livet. Till det bättre. Eller som gör att du vill slita sönder allt. Hur ska man veta?
22 måndag Feb 2021
Etiketter
2005, Aggressivitet, Brev från 10e våningen, Frustration, Irritation, Människor, Nätet, Näthat, Online, Skärp er, Skebokvbarnsv. 209, Sociala medier, SVT play, Thåström, Tunna blå linjen
Dagen gick egentligen rätt smidigt, tills jag fick en dryg kommentar av en dam på bussen. Jag blir oerhört irriterad på människor som ska lägga sig i andras liv, men egentligen bör de sköta sitt eget. Jag kokade av frustration och min egen tendens att alltid vara skör.
Ibland går livet isär. Jag är lite osäker på vad jag menar med det. Det är väl smått en referens till ”Brev från 10e våningen” av Thåström, som ligger på albumet Skebokvarnsv. 209 från 2005. Albumet fick namnet från adressen han växte upp på. Brukar du säga så? Att livet går isär? Vad menar du då, med det?
Jag tycker att hatet och otrevligheterna på sociala medier har flippat ur totalt. Ingen förtjänar det. Hur kan man skicka en XD-emoji när det handlar om något allvarligt eller när någon gör ett seriöst uttalande. Jag vet att jag tar upp detta ofta. En uppmaning bara: Skärp er, för fan!
Nu ska jag vila. Vad ska du göra nu? Jag ska äta middag om en stund. Sedan såg jag att det har kommit ett nytt avsnitt av ”Tunna blå linjen” på SVT. Det ska jag nog kolla in i kväll.
Hoppas att ni har en bra kväll och tar det lugnt efter ännu en dag! <3
18 torsdag Feb 2021
Etiketter
2016, Citat, Då Som Nu För Alltid, Kent, Vi är inte längre där
– Kent (2016)
12 fredag Feb 2021
Tunnel, avfart
När taxametern slagits på
Försvinner allt i regnet utan spår
Och som en viskning
Ser vi syner nu igen
Det här är nåt som inte ens har hänt
~ Kent (1997) ~
Jag älskar den här låten, 747. Den är lugn, överslätad panik. Krossat glas, med lugn blick – över världen.
Snurrar runt. Mellan gator och torg. Torkar invärtes tårar. Rent bildligt, men ändå så äkta. Tydligt, som nagellack mot krossat glas.
Tankarna vill inte tystna. Fast det gör de aldrig någonsin, känns det som. Lugnar dina tankar ned sig? I vilka situationer? Min hjärna borde ha exploderat för länge sedan. Rätt häftigt, egentligen, att så mycket skit får plats på så lite yta. Kan tyckas udda. Fast vanligt. Eller något åt det hållet.
Jag funderar, som vanligt, på att det är fredag. Hur jag ska lägga upp den. Det finns saker som är planerade, men ni vet – min vanliga oro.
Ibland vill jag bara misshandla sönder mina tankar – bara så att de någon gång håller käften. Skämt åsido…
27 onsdag Jan 2021
Etiketter
2006, covid, covid-19, Evanescence, Handdesinfektion, Handsprit, Lithium, Litium, OCD (obcessive-compulsive disorder), The open door
Don’t wanna let it lay me down this time
Drown my will to fly
Here in the darkness I know myself
Can’t break free until I let it go, let me go
– Evanescence (2006)
Lithium kan betyda flera saker. Eller litium. Grundämne nr 3 i periodiska systemet, ett slags batteri, låten ”lithium” av Evanescence, ”lithium” av Nirvana och vidare. Vad är det första ni tänker på?
Den här dagens känns lång på något sätt. Jag har hunnit med 2 möten, lite träning och Solsidan-tittande. Lite telefonsamtal. Just det – jag handlade lite mat också. Sedan har min händer spruckit. Säkert på grund av all förbannad tvål och handsprit. Mina händer brukar spricka lite, men inte så här mycket. Det som är förvirrande är att mina händer spricker om min OCD (tvångssyndrom) blir värre. Fjag tror inte att det är just det denna gång. Hur känns dina händer ur covid19-perspektiv?
24 söndag Jan 2021
Etiketter
Brädspel, Datorspel, Håll käften, Msmma, OCD (obcessive-compulsive disorder), Pappa, Spel, Telefon-spel, TV-spel, Tvångssyndrom, Tvångstankar
Tankarna snurrar. Lite väl, kanske. Jag vet inte riktigt hur jag känner mig. Ibland önskar jag att tankarna kunde hålla käften.
Det är söndag. Senare ska jag till mamma och pappa. Vi ska nog spela spel. ”Riktiga spel”. Tråkigt uttryckt, möjligtvis. Jag menar sånt man spelade innan tekniken tog över en aning. Eller, så är det så att jag inte har hittat något TV/telefon/datorspel jag gillar. Klicka på länken i början av stycket för att läsa mer om det här med spel – vad det innebär för mig.
Eller: som pappa brukar säga ”käften har inget handtag, men dörren den har två”. Har ni hört det?
22 fredag Jan 2021
Etiketter
1989, Eko, Känslor, Nedstämdhet, Ståaldrigstill, Tankar, Tårar, Thåström
Varje dag av mitt liv,
Varje andetag tar tid.
Jag står aldrig still.
– Thåström (1989)
När man fruktar sina känslor. Trampar runt i cirklar. Gråter längs vägen. Vilken jävla väg?
Jag har, generellt sätt, inte mått bra i dag. Det är för mycket runtomkring, som snurrar i huvudet. Egentligen vill jag bara skrika i frustration, men det riskerar att studsa tillbaka – som ekot du inte vill ha. Eller en pendel. Som går samma väg hela tiden. Samma hjulspår. Pendel kanske inte stämmer in så bra på hur jag känner, men ibland kanske. Det är att inte ha någon kontroll på sina känslor, som kan vara jobbigt.
Det här blir rätt snurrigt. Jag vill skriva om någonting annat än hur lite jag orkar med allting. Tårarna viskar hopplöshet. I alla fall denna dag.
16 lördag Jan 2021
Etiketter
Avtrubbad, Ensamhet, Eva Dahlgren, Filosofi, Joakim Thåström, Känslor, Mikael Wiehe, Poesi, Svensk musik, Tankar, Thåström, Trauma
Vem ska trotsa vind och vågor
styra skeppet in i hamn
Vem ska stiga upp på kajen
här i detta öde land
– Mikael Wiehe (2013)
(Även Joakim Thåström och Eva Dahlgren medverkar sångmässigt i denna låt Isolde)
Detta citat får man ta bildligt, vilket fungerar för mig. Att ta sig fram och kommer ikapp med ensamheten. Jag gillar den här låten, men det ligger något mörkt i den – minnesmässigt. Den påminner mig om en händelse i ren destruktivitet och desperation i mitt förflutna. Året var 2011.
Jag kopplar ofta händelser och rena trauman till en vissa låtar. Det blir oftast väldigt starkt. Känslomässigt, mentalt, kaosets hjärta. Fast ibland är det svårt att veta vad man känner just där och då. När klockan inte befinner sig i nuet. Istället tittat den snett, smått elakt – rakt in i själen. Ekot bultar för hårt.
Viss musik är svår för mig att slappna av till. Av just den anledningen. Sådana låtar lägger jag i en annan spellista, så att de inte ska störa mig för mycket. Ni kanske undrar varför jag ens har dem sparade. Faktum är att ibland får jag för mig att jag kan lyssna, för jag egentligen älskar låten. Dock blir det en slags besvikelsens hinna varje gång jag provar. Eller: Jag lyssnar för att jag är känslomässigt avtrubbad.
13 onsdag Jan 2021
05 tisdag Jan 2021
Etiketter
– Leroy
Jag sitter och lyssnar igenom ”gamla minnen”. Dock vet jag inte varför. Vissa gör smärtsamt ont. ”Good Time” av Leroy är ett av mina Scrubs-minnen.
05 lördag Dec 2020
Etiketter
2015, Den morronen, Live, Live 2015, Slickar i mig det sista, Thåström
Dom sa att det blir utsikt mot gården
I bortglömda städer
”Det räcker för mig” – Thåström
02 onsdag Dec 2020
Etiketter
ADHD, Autism, Ebba Grön, Ebba Grön 1978-1982, Misstänksam, Naiv, Neuropsykiatri, Neuropsykiatrisk diagnos, NPF (neuropsychiatric diagnosis), Punk, Språkstörning, Tankar, Tourettes syndrom, Trust, Trygghet, Tyst för fan
I den falska verkligheten
Där ingenting stämmer alls
– Ebba Grön (1978-1982)
Jag tycker att det här citatet är väldigt beskrivande för hur jag ofta känner. Världen är full med för många frågetecken. När jag först förstod att människor inte alltid menar vad de säger började jag ifrågasätta det mesta. Så är det att ha Aspergers syndrom, antar jag. Mycket av allt som finns känns ganska – ja, falskt. Man vet inte vad man ska tro till slut.
(Förra stycket har inte riktigt med den här dagen att göra, men det var ändå det första som jag tänkte när jag såg citaten som jag valt)
Är det någon annan med en NPF (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning/variation) som också känner igen er? Generellt.
Verkligheten stämmer inte med hur jag tänker. Eller den ser inte ut på det sättet jag hoppades och passar inte ihop med mitt sätt att tänka. Kanske är det därför jag är lite avvaktande i praktiken. Utanför min trygghet, specifikt.
02 onsdag Dec 2020
Etiketter
”En rökfri viskning”
– Kent (1997)
01 tisdag Dec 2020
Etiketter
2004, Anorexi, Ångest, Chuck, OCD, Perfekt, Perfektion, Pieces, Sum 41, Tvångssyndrom, Uppvaknande, Utmattningsdepression
I tried to be perfect
But nothing was worth it
– Sum 41 (2004)
Detta är de två första raderna i låten ”Pieces” av Sum 41. Jag valde ut den att översätta på engelska i sjuan. Även om jag inte riktigt förstod den, så kanske jag gjorde det ändå. Citatet fick mig att, senare, inse att det var precis det jag gjorde.
Nu funderar jag på om man ens vill vara perfekt. Tråkigt, verkar det. Ingen är perfekt, för alla har sina fel och brister – även om de är olika omfattande (förstoringsglas). Perfekt är egentligen också ett ganska tråkigt och fånigt, klyschigt ord. Man mår, i längden, inte bra av att sträva efter att vara perfekt, Acceptera. Skifta perspektiv. Försöka leva trots att man inte är bäst på allt…
I mitt fall gav det anorexi, utmattningsdepression, ångest, tvångssyndrom och ett uppvaknande.
30 måndag Nov 2020
Etiketter
2003, Evanescence, Fallen, My Immortal, Oro, Paranoia, Rosa hår, Svart hår, svart/rosa
”These wounds won’t seem to heal, this pain is just too real
There’s just too much that time cannot erase”
– Evanescence (2003)
Citatet har inte så mycket att göra med just i dag, men jag lyssnar på My Immortal nu. Jag älskar ”band version” på Spotify, eller som jag brukar kalla den: rock-versionen. Den är lite mer ”tung” and I LOVE IT. Fullt ös på slutet.
Den här dagen har varit lite ”konstig” eller vad man nu ska säga. Jag har inbillat mig vissa saker – troligen. Känt mig lite nojig och paranoid. Å andra sidan – jag älskar mitt nya hår! Eller: Mina nya hårfärger. Svart och rosa. Nya? De är inte nya i sammanhanget direkt. Jag har haft rosa hår många gånger – för att inte tala om svart.
Här är några av de gångerna jag har haft rosa hår tidigare:
https://mittprivatakrig.wordpress.com/2016/02/19/den-blonda-sidan-av-haret-fran-blond-till-rosa-3/
https://mittprivatakrig.wordpress.com/2015/05/10/fran-nagon-random-harfarg-till-en-snygg-rosa/
https://mittprivatakrig.wordpress.com/2013/08/20/harfargning-blont-till-blattrosa/
Yolanda and her creative scream 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.