23 tisdag Nov 2021
22 måndag Nov 2021
De som bubblar som streamat vatten
De som står vid horisonten, betraktar
De som gråter utan filter
De som försvann längs vägen, grusets stig
De som glömde bort det förflutna, bakom kulisserna
De som hoppades för mycket
De som skrek ut sin gråa frustration i natten
De som lämnade ojämna fotspår i leran
… Efter flykten därifrån
~
(Maybe I’m doing a translation in english. What do you think?)
13 lördag Nov 2021
10 onsdag Nov 2021
Shades of troubled light
Dusty thinking screams
Grey darkness left the city
Exhausted roads reads color
Shadows between tiredness
Bright explosive feelings behind
Hope vispers through the wind, transparent
When everything just…
Go by – inspirationaly.
08 måndag Nov 2021
Etiketter
@dynamoforlag, ASD, AST, Autismspektrumdisorder, Autismspektrumtillstånd, Bilder, digitalisering, Facebook, Foto, Instagram, Kamera, npf, Perception, Perceptionsstörningar, Perfekt, perspective, Perspektiv, Sjukgymnastik, Sociala medier, teen, Tonåren
Det känns som att jag inte hinner skriva några inlägg speciellt ofta. Antingen är det att jag är för trött, ofokuserad, försöker fly från det jag vill skriva eller anser att jag förmedlar en känsla – bättre – genom att skriva poesi eller att skapa konst. Jag saknar lite att skriva långa inlägg, som spårar ur – smått – och skriker den jag är.
Hur som haver – ännu en dag på Dynamo. Vecko-möte och förlagsmöte. Sedan har jag varit hos sjukgymnasten och tränat. Ni vet, för att stärka benen och fotlederna för att inte trampa snett (stuka). Detta på grund av överrörlighet i fotlederna, som jag har skrivit en del om. Vad har du gjort i dag?
Telefonen åker fram. Kameran. Siktar, hittar vinkel. Perspektiv. Jag kanske alltid har kunnat detta med foto. Att ta bra bilder. När jag var yngre (tonåring) fokuserade jag mer på att bilderna skulle innehålla så många personer son möjligt. Så att det verkade som att man hade ett liv. Fast vad spelar det för roll i slutändan? Alltså – vad andra tycker? Jag kanske bryr mig för lite – på ett sätt. Men å andra sidan , så reagerar jag väldigt kraftigt på min omgivning (rent perceptuellt, men också på blickar – som jag tolkar på mitt eget sätt).
Andras behov av att visa upp ett perfekt liv, kropp, träningsschema. Eller – det spelar kanske inte så stor roll vad man har tränat och om man mår bra – bara ens kropp är snygg (enligt andra). Själv är jag rätt ointresserad om vad folk tycker, i alla fall – vad majoriteten tycker. Jag använder inte instagram privat, men när jag scrollar genom Dynamo förlags flöde, så ser jag en del bilder på kontots huvudperson (som verkar vilja ha bekräftelse för sitt utseeende) – även om vi mestadels följer bibliotek/bokförlag /författare/illustratörer/tecknare. Facebook är inte ett undantag, för de flesta vill visa upp en perfekt fasad. Jag tycker att det är trist. Om jag lägger upp en bild på mig sjlv, är det för att jag är nöjd med bilden – inte för att jag vill höra vad ni tycker om den (i första hand). Jag är mer intresserad av att lägga up min bild, om ni gillar den får ni självklart kommentera.
Snart är det dags att försöka sova igen. Jag hoppas att ni sover gott. <3
05 fredag Nov 2021
02 tisdag Nov 2021
Batter of frustration,
Screaming thoughts
shadows of details
shades of doors
extremes through molecules
smashing down logic
bright stream along with transparency
whispering foot steps
shaped darkness of light
… When leaves create the sky
coloured notes
mixed smoothness,
fragrances of perspectives
30 lördag Okt 2021
Transparent silence exhaust screaming roads
whispering buildings whispers pink clouds
grey waiting for trucks that never shows up
train, with stone colors, stays put
mist walks though woods, communicates
purple sky with stars in silver
light grey shadows are trying to forget.
25 måndag Okt 2021
Bright rain of nothingness screams through my mind
notes of hope, even thou, past – drifting against escape
parallel colours are drawing footprints to the present
when cold whispering wakes me up
transparent tears – notes that proofs what went wrong
In the pink woods – sparling feeling, with a touch of darknss
when the frost reminds – dew. Sleep… Exhausting dreams
.eyelids, full of black, closing – everything sparkles
the light might forget feelings deeper
Than fragmented
22 fredag Okt 2021
21 torsdag Okt 2021
Whisping, controlling, fearful
light through buildings, with a tired mist
roses and leafs screaming against
notes leaves metallic footprints, beyond transparent sight
purple clouds, black sparkle,
stairways, lost in an exhausting nothingness
(min första dikt på engelska på väldigt länge/my frist poem in English in a long time)
19 tisdag Okt 2021
Skymningen skrattar magenta
gråtfyllda ögon önskar existens
stjärnor slösar sin tid
vattenpölar spiller silver
gatorna stirrar rött
Fast fotstegen vandrar i orons spår.
Bultande, jagande, flyktlikande.
Yrar längs torget
Gnistrar mot trasiga fönster, mörkgröna
08 fredag Okt 2021
Tystnaden sveper längs tomma minnen
Känslorna viskar sönder mina öron
stämningar skär genom mitt förstånd
pulser skriker genom luften, smått existerande
toner gnistrar genom hjärtat, minnet
svart stänk av frustration stöter
Dimman fortsätter gråta blankt
När parkbänken talar trevande
känns verkligheten levande
05 tisdag Okt 2021
02 lördag Okt 2021
Flimrande partiklar mot molekyler utan botten
Penseldrag, yttranden, lerans existens
Kulört himmel, gnistrande frågor
Blodröda streck mot en ledsen gata
parkbänk i gråskala, håglös flaska bultandes mot grus
natten ligger, viskandes, längs hinnornas metall
Medan daggkåporna dansar sömnens vals
staden ekar i cirklar, reflekterar där.
29 onsdag Sep 2021
Väggen bredvid, utan hopp
gradvis en viskande flopp
när kvävda skrik tystnar,
kan vi påminna – diffust – om systrar,
panikslagen oron jagar – frenetiskt, påminnelsen om ett mönster
sammanflätade gnistor – fimpar aska genom fönstret
grådaskiga tårar, med en gnutta svart rinner i medvetande – likt en giftig sörja
min mentala – frustrerade, färglösa – vandring kan nu börja
28 tisdag Sep 2021
26 söndag Sep 2021
Posted in Musik / Music, Yolanda - författare / Whriter
Etiketter
Calm, Dom som skiner, Emotion, Känslpor, Lugn, Människor, Papperstunna väggar, Release, Spotify, Tankar, Thåström, Thoughts, Titiyo
Medan luftpartiklarna gnistrar, dovt, så undrar jag vad som händer nästa. Jag menar inte ur ngot stort, överflödigt perspektiv, utan nästa minut. Kommer jag tappa något, som vanligt? Vilken låt kommer att spelas på Spotify i shuffle-mode?
När kan man, egentligen , säga att man känner sig – lugn? Tänker man ens på det? Min hjärna skriker ofta och mycket. Stressen är nästan alltid närvarande och ibland – alltför intensiv. Människor kan få intrycket av att jag oftast är säker på vad jag känner, men är jag för osäker på vad som händer – känslomässigt – att jag inte vet om jag klarar av att inte veta.
Ni – kanske – är nyfikna på vad jag tycker om Thåströms nya singel ”papperstunna väggar” (släpptes i fredags 2021-09-24), som han sjunger i duett med Titiyo. Första gången jag lyssnade tyckte jag att den var bra, men lite enformig. Som det alltid brukar vara när man lyssnar på en låt, för allra första gången. Nu tycker jag att den är fantastisk – den har verkligen växt. Det tyckte jag redan samma dag, när jag hade lyssnat några gånger till. Jag ser verkligen fram emot albumet ”Dom som skiner”, som har release senare i höst. ”Papperstunna väggar” har redan en plats i mitt musikhjärta.
25 lördag Sep 2021
23 torsdag Sep 2021
Rosa skuggor längs flykträdda väggar
Kulörta viskningar mot tårögd metall
Avdunstade skrik bland tomma ark
Stela hårtestar mot emotionella ögonfransar
Andetag i gråskala formar noter, svaga för verkligheten.
När natten förblir frostig, öde, färgsprakande.
Yolanda and her creative scream 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.