Etikettarkiv: Perfekt

Funderingar kring mitt perspektiv / Thoughts of my perspective.

08 måndag Nov 2021

Posted by in Aspergers syndrom, Dynamo - Möjligheternas förlag, Fördomar / Stereotypes, NPF (neuropsychiatric diagnosis), Samhälle, Yolanda - författare / Whriter

≈ 15 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det känns som att jag inte hinner skriva några inlägg speciellt ofta. Antingen är det att jag är för trött, ofokuserad, försöker fly från det jag vill skriva eller anser att jag förmedlar en känsla – bättre – genom att skriva poesi eller att skapa konst. Jag saknar lite att skriva långa inlägg, som spårar ur – smått – och skriker den jag är.

Hur som haver – ännu en dag på Dynamo. Vecko-möte och förlagsmöte. Sedan har jag varit hos sjukgymnasten och tränat. Ni vet, för att stärka benen och fotlederna för att inte trampa snett (stuka). Detta på grund av överrörlighet i fotlederna, som jag har skrivit en del om. Vad har du gjort i dag?

Telefonen åker fram. Kameran. Siktar, hittar vinkel. Perspektiv. Jag kanske alltid har kunnat detta med foto. Att ta bra bilder. När jag var yngre (tonåring) fokuserade jag mer på att bilderna skulle innehålla så många personer son möjligt. Så att det verkade som att man hade ett liv. Fast vad spelar det för roll i slutändan? Alltså – vad andra tycker? Jag kanske bryr mig för lite – på ett sätt. Men å andra sidan , så reagerar jag väldigt kraftigt på min omgivning (rent perceptuellt, men också på blickar – som jag tolkar på mitt eget sätt).

Andras behov av att visa upp ett perfekt liv, kropp, träningsschema. Eller – det spelar kanske inte så stor roll vad man har tränat och om man mår bra – bara ens kropp är snygg (enligt andra). Själv är jag rätt ointresserad om vad folk tycker, i alla fall – vad majoriteten tycker. Jag använder inte instagram privat, men när jag scrollar genom Dynamo förlags flöde, så ser jag en del bilder på kontots huvudperson (som verkar vilja ha bekräftelse för sitt utseeende) – även om vi mestadels följer bibliotek/bokförlag /författare/illustratörer/tecknare. Facebook är inte ett undantag, för de flesta vill visa upp en perfekt fasad. Jag tycker att det är trist. Om jag lägger upp en bild på mig sjlv, är det för att jag är nöjd med bilden – inte för att jag vill höra vad ni tycker om den (i första hand). Jag är mer intresserad av att lägga up min bild, om ni gillar den får ni självklart kommentera.

Snart är det dags att försöka sova igen. Jag hoppas att ni sover gott. <3

För: Vem vill vara perfekt?

01 tisdag Dec 2020

Posted by in Citatens skuggor / Shadows of quotes, Det som en gång var / The Past, Musik / Music, Psykisk (o)hälsa - Mental illness, Samhälle

≈ 12 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , , , ,

I tried to be perfect
But nothing was worth it

– Sum 41 (2004)

Detta är de två första raderna i låten ”Pieces” av Sum 41. Jag valde ut den att översätta på engelska i sjuan. Även om jag inte riktigt förstod den, så kanske jag gjorde det ändå. Citatet fick mig att, senare, inse att det var precis det jag gjorde.

Nu funderar jag på om man ens vill vara perfekt. Tråkigt, verkar det. Ingen är perfekt, för alla har sina fel och brister – även om de är olika omfattande (förstoringsglas). Perfekt är egentligen också ett ganska tråkigt och fånigt, klyschigt ord. Man mår, i längden, inte bra av att sträva efter att vara perfekt, Acceptera. Skifta perspektiv. Försöka leva trots att man inte är bäst på allt…

I mitt fall gav det anorexi, utmattningsdepression, ångest, tvångssyndrom och ett uppvaknande.

En svart robot, knallrosa stjärnor, bångstyrig

07 måndag Sep 2020

Posted by in Aspergers syndrom, Fördomar / Stereotypes, NPF (neuropsychiatric diagnosis)

≈ 9 kommentarer

Etiketter

, , , , , , ,

Sedan har kommit hem har jag bara vilat. Jag är så trött och just därför tänker jag gå och lägga mig snart. Det känns som att det har varit mycket i dag. I morgon är det redaktionsmöte på Dynamo.

Ingen är perfekt. Ingen är helt fri från fel och brister. Jag är ingen robot, inte du heller. Fast samhället verkar tro att vi är robotar, på alla nivåer. Vad tycker ni? Har du någon annan infallsvinkel?

Det var helt random. Något som åkte snålskjuts genom huvudet. Typ.

De påtvingade normerna

09 söndag Aug 2020

Posted by in Aspergers syndrom, Samhälle

≈ 8 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , , , , , ,

Sociala koder, en grupp normer, som faller sig helt naturliga för alla neurotypiska människor (utan NPF)  – de anser jag som smått irriterande. Eller ganska irriterande, till och med. Delvis.

Det handlar nog inte bara om normer. På något sätt är de djupt inrotade i vår kultur. De förändras också över tid. I nutid, i och med covid, ändras de frekvent. Nu måste man tänka ännu mer. Jag har i för sig turen att knappt märkte när folk glor. När någon stirrar väldigt mycket och tydligt, så kan jag lägga märke till det. Då är det bara att stirra tillbaka. Man kan inte vara omtyckt av alla. 

Jag har svårt att förhålla mig till normer. Det var troligtvis därför jag fastnade för alkoholen och hamnade i missbruk. För när man är påverkad bryr man sig mindre. Jag har rätt svårt att greppa varför det är så viktigt för andra att bli omtyckta eller ha moderiktiga kläder. Eller varför folk kommenterar sina eventuellt dåliga vanor inför andra, bara för att det inte ska vara tyst i konversationen med en eller flera människor. Problem som inte finns, som man aldrig annars bryr sig om – men som man bara måste yttra. För att samtalet ska flyta på. Att ens yta ska vara så perfekt.

Själv har jag svårt att bry mig om jag göt något som anses udda. Som att kliva på bussen med skorna i handen, för att jag inte hinner ta på mig fotledsstöden innan den anländer. Om jag har gråtit på tunnelbanan vill jag inte torka bort det utsmetade sminket. Jag skäms inte för att jag har gråtit. Det är helt enkelt inte jag.

Vad tycker du om dessa normer – som gör att du inte får vara dig själv? (I alla fall delvis)

Kaotiska känslor

07 fredag Aug 2020

Posted by in Aspergers syndrom, Känslomässigt kaos / Emotional chaos, Psykisk (o)hälsa - Mental illness, Samhälle

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , , , , ,

På morgonen gick jag upp ur sängen, men inte alls utvilad. Nu när klockan är strax efter 15 är jag trött som … Jag vet inte vad. Dessutom kom mensen i dag och temperaturen ute är för hög. Jobbig dag, med andra ord.

Efter lunch gick vi och hade parkhäng med jobbet. Gott fika – fruktsallad med ”kärleksmums. Jag följde med Carolina till södra innan jag åkte hem. Väl hemma är jag helt slut – Can’t say that enough…

Dessutom mår jag inte så bra i allmänhet. Jag vill inte att det ska vara helg. Ärligt talat så vill jag inte vara någonstans alls. Jag är irriterad över vissa personer som alltid ska komma med spontana inbjudningar, fast jag har sagt massor med gånger att det inte fungerar så med mig. De, om några, bör ju veta det.

Förresten, i går fick jag en kraftig trauma-reaktion efter mitt inlägg om misshandeln. Det känns som om mina facebook-vänner inte verkar vilja veta av mer av mitt kaos. Jag ber verkligen om ursäkt om jag förstör för alla som tror att världen är helt perfekt. Oj då. Jäkla skit. Jag förstörde visst någons dag. Förstörde jag någons dag? Jag vet inte.

Fan, jag orkar inte med mina känslor just nu.

När samhället spär på ångest/when society gives you anxiety

31 fredag Jul 2020

Posted by in Aspergers syndrom, Samhälle, Yolanda - författare / Whriter

≈ 7 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ni som hänger en del på sociala medier har säkert lagt märke till att folk lägger upp bilder på sin tallrik när de ska äta. Jag tycker att storlekarna på folks portioner inte alltid är realistiska. Det är synd att de känner att de inte kan lägga upp en riktig portion eller de måste redigera bilden. Jag måste nästan dra parallellen när det kommer till alla dessa ”gymbilder”. Det verkar finnas de som går in på gymmet, fotar sin kropp i spegeln med ett redskap och går ut – redigerar sedan bilden. Större muskler, fastare rumpa och smalare midja. Vad sänder detta ut för budskap till befolkningen och inte minst till de som växer upp med dessa ideal?

Vi lever i ett ätstört samhälle. Ät en riktig portion och var stolt över det! Jag har knappt ett arsle och kan leva med det. Det skulle aldrig falla mig in att redigera mina bilder på det sättet. Jag är för ärlig för det. Tidigare har jag levt med en ätstörning. Man kan bli frisk fysiskt, men psykiskt är det svårare. Dessa tankar äter inte upp mig längre, men absolut – de finns där. Man kan inte anpassa innehållet på sin blogg/instagram/Youtube till alla. Då går man, mer eller mindre, under. Fast – Varför ska man ljuga om hur man ser ut och vad man äter?

Jag förstår inte riktigt varför människor är så beroende av att passa in i mallen för vad som är perfekt. Det gör mig både irriterad, ledsen och allmänt förbannad. Redan för 10 år sedan såg jag reklam för hur man beställer hem gratis bantningspiller. På Facebook – inför barn och unga. Inför alla. Ärligt talat – skärpning! Allt handlar inte om pengar, om nu någon tror det. Hur kan man vilja förstöra samhället på det här sättet? Varför vill man förvränga sitt ansikte med olika appar/filter? Jag undrar vad det är för fel på naturliga bilder. Det får väl an att redigera en bild på sig själv svartvit, men det jag har skrivit ovan bidrar till ett negativt kroppsideal. Egentligen bör det inte finnas något ideal över huvud taget, men det är en komplicerad fråga. Jag menar – det bör inte påverka oss så mycket.

Det är klart att jag blir påverkad som någon säger något nedsättande om min kropp. För mig är det en helt annan sak om någon säger att mitt smink eller mina kläder är fula, för jag bryr mig helt enkelt inte om någon tycker om just det. Kroppen har alltid varit ett känsligt ämne – för alla. Jag tycker bara att utseendefixeringen har gått för långt.

 

Vad tycker ni om detta ämne?