Tankarna snurrar sedan jag kom hem. Minnen väcks till liv – sådant jag nästan önskar att jag inte kom ihåg.

Jag gick förbi apoteket, egentligen bara för att köpa mitt vanliga läppcerat, men jag kom på att jag behövde hämta ett recept. Just det apoteket gillar jag inte, för de ska alltid påpeka att de känner igen mig. Det känns inte så bra för mig och jag vet inte riktigt varför. Jag känner mig smått paraniod då, möjligtvis. Förföljd. Kanske. Personalen som skulle hämta mitt recept var så jobbigt på något sätt. Hon frågade flera gånger om jag ville hämta min apodos och jag sa då nej. Sedan hörde hon aldrig vad jag sa eller menade. Hon skulle ta betalt, för vad jag trodde, bara läppceratet – för jag trodde att jag fortfarande hade frikort. Jag godkände köpet, men såg att hon hade lagt till receptet på kostnaden. Då blev jag väldigt förbannad och stormade ut därifrån. Varför sa hon inte att receptet skulle kosta mig pengar? Jag hade nog inte köpt den om det hade kostat mig pengar. ”Men du har ju redan betalat” sa hon. Jag förstår det, men … Hon kunde ha sagt något. Usch.

Okej… Chefen för LSS-boendet ringde i dag igen. Varför inte svara på mailet jag skickade?

Tur att jag hade en rätt bra dag på praktiken. ;) Hur har ni haft det?