02 torsdag Jul 2020
Etiketter
Dikter, Frustration, Irritation, Kaos, Känslostyrd, Lyrik, Mamma, Poesi
Just nu känns ganska lite rörigt i huvudet. Det känns jobbigt när tider ändras hit och dit. Jag blir förvirrad.
Nu ska jag strax åka hem till mina föräldrars lägenhet och äta lunch med mamma. Sedan börjar jag praktiken kl 15…
Frustrationen är ett faktum.
Naglarna mot skärmen
gräver, mot avgrunden
när existensen är förhärligad
27 lördag Jun 2020
Etiketter
Ångest, Frysklamp, Oro, Sommar 2020, Trauama, Vänskap, Värme, värmebölja
Jag mår inte så bra just nu. Värmen knäcker mig och alla minnen alternativt trauman kommer tillbaka. Det här bekräftar varför jag var orolig för sommaren redan för några månader sedan. Hur mår ni?
Redan när jag vaknade och skulle ta mig till gymmet var det en bastu här hemma. Jag sover numera med en frysklamp som gosedjur. Gymmet är förövrigt extremt varmt också. Jag känner rätt trött och sliten i dag. Nu ligger tvätten i maskinerna. Haha, jag orkar inte.
I går hade i alla fall en underbar eftermiddag med S efter att jag varit på praktiken. Musik, glass, linschips och vattenmelon – och förstås hon! ;)
Nu ska jag fortsätta försöka överleva den här jävla dagen. Jag hoppas att ni gör detsamma!
21 söndag Jun 2020
Etiketter
Gråta, Känslor, Kent, Kroppsspråk, Mannen i den vita hatten, Mental flykt, Socker, Tårar
”ingen, ingen, ingen hör” – Kent, Socker
Ibland känns det verkligen som mitt inre skriker så förbannat efter hjälp, men det är ingen som hör. Det är först som min kropp börjar balla ur som ALLA ser. Då är det tydligen så att jag är en klantig missbrukare istället. Nej, jag kanske inte är den smidigaste vålnaden som jorden… Fast det kan ju höra till när man har Aspergers syndrom.
”jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det känns” – Kent, Mannen i den vita hatten
Hur ser ni vad någon annan känner när ni försöker läsa deras kroppsspråk? Eller hur reagerar du? Intressant fråga, tycker jag. Det vore spännande hur ni tänker gällande den.
Jag visar känslor omedvetet. Det brukar inte vara svårt att se på mig om jag är trött. Dock saknar jag att kunna gråta ut när jag är ledsen istället för att fly. Skumt, för det här med att gråta var en av de saker jag hatade hos mig själv när jag var yngre.
17 onsdag Jun 2020
Etiketter
Jag vaknade helt slut i morse. De 2 nätterna som var innan sov jag bara 7 timmar per natt, vilket inte är optimalt för mig. I g.år när jag var hos Ylle blev jag plötsligt helt slut därför. När jag kom hem somnade jag fort. Då jag vaknade i dag låg jag nog kvar i sängen i typ 1,5 h. Äh, jag ska träna hos sjukgymnasten sedan. Jag menar, då blir jag nog piggare.
På onsdagar när jag är ledig, som i dag, är jag alltid lite stressad över att vakna för tidigt, för jag vet inte hur jag ska spendera tiden fram tills att jag ska till sjukgymnasten kl 13. Nu var ju så trött ändå, men ibland kan det vara rätt segt. Har ni lätt att fördriva tid? Eller: Behöver ni någonsin göra det?
I morgon har jag tid för någon slags basutredning på en psykiatri-mottagning som jag ska börja på. Jag är nervös. Tänk om de bedömer att jag inte kan få hjälp där? Eller att jag inte får träffa den psykologen som jag vill träffa? Vi får se hur det går i morgon. Hur hanterar ni stress?
11 torsdag Jun 2020
Etiketter
Återhämtning, Energi, Förvirrad, Fotled, Gym, LSS-boende, Trötthet
Det har varit en fullproppad dag. Lite för mycket att göra, kanske. Efter frukosten var jag på gymmet. Sedan tog jag itu med ett jobbigt telefonsamtal med en i personalen på LSS-boendet. Efter en stund var det dags att åka till Dynamo. I några veckor till kommer jag och C att börja kl 15, för vi kommer att gå en photoshop-kurs i några veckor till. Det är aningen förvirrande att börja sent.
Nu är jag helt slut. Jag har nog inte haft så mycket tid till återhämtning i dag, så jag hoppas att det blir mer tid till vila i morgon. Det verkar som det. Jag tror att det jobbiga samtalet har påverkat min energi ganska mycket. Jag har varit smått virrig i dag, trampat snett med foten mer än en gång och glömt telefonen på Dynamo. Jag och C fick vända om, men det löste sig till slut. Jag har nog slarvat lite med att få i mig mat regelbundet och att äta i lugn och ro.
Har ni haft tid till återhämtning under dagen? Hur ofta behöver ni återhämtning? Jag behöver alltid mycket återhämtning. Det är vanligt om man har Aspergers syndrom. Sedan spelar det självfallet roll hur man är som person och om man har andra diagnoser. Hur tänker ni?
10 onsdag Jun 2020
Posted in Känslomässigt kaos / Emotional chaos
04 torsdag Jun 2020
Etiketter
Alkoholmissbruk, Anorexi, Ångest, Bipolär, Depressivitet, Destruktivitet, Mani, Självdestruktivitet, Självförakt, Självskadebeteende, Student 2010, Tablettmissbruk
Det är den 4:e juni 2020. För 10 år sedan, exakt, tog jag studenten. Enligt många andra som har tagit studenten är det en viktig dag att komma ihåg. Glädjen, lyckoruset, flaket, studentskivan. För de som ska ta studenten väntar de sig den lyckligaste dagen i hela deras liv.
Jag kände bara smärta. Ingenting var kul. Min psykiska ohälsa var existerande i hög grad. Det sista halvåret innan studenten spårade det ur. Alkohol kombinerat med psykofarmaka – ramlade ner för en rulltrappa – polisen – Maria Ungdom. Anorexi. Stress. Extrem ångest. Bipolär debut – Mani – riskbeteende – psykakuten. Sjävmordstankar. Flera depressioner. Blandade mani/depressiva skov. Folk blev rädda för mig. Gråt på toaletterna i skolan. Självskadebeteende. Bantningstabletter. Alkoholmissbruk. Alvedonmissbruk. Olämpligt beteende, eller vad man ska kalla det. Jag var inlagd på slutenpsykiatrin i bland.
Mitt i allt det här tog jag studenten på naturvetenskapliga programmet med mer än godkänt i snitt. Vad spelar det för roll när man ändå inte vill leva? Jag kritiserade mig själv, men det har jag försökt sluta med i dagens läge. Det tog många, många år. Jag har hatat mig själv så länge jag kan minnas, men försöker att undvika att skada mig själv. Fast det sitter så djupt, självhatet. Jag har haft många olika självskadebeteenden och det är svårt att veta hur man lever fri från dem. Jag har ändå kommit en bit i från det värsta. Alkoholen, skärandet, brännandet med cigaretter, skapa enorma blåmärken. Ärren på kroppen påminner en om det som var och vad det helst inte får bli. Allt det här är inte mycket jämfört vad jag har gått igenom de 10 följande åren.
Kampen pågår ständigt. Det är bara det att den 4 juni varje år blir jag påmind om allt detta. För mycket. För starkt. För det finns där, absolut. Som en utväg. Fast jag försöker hitta alternativ till det destruktiva. Jag försöker.
26 tisdag Maj 2020
Posted in Aspergers syndrom, Beroenden / Addictions, Det som en gång var / The Past, Känslomässigt kaos / Emotional chaos, Psykisk (o)hälsa - Mental illness
≈ Kommentarer inaktiverade för Sanningen bakom mina frustrationsutbrott
Etiketter
Acceptans, Aggressivitet, Frustration, Gråt, Irritation, Självdestruktivitet, Självmordstankar, Tomhetskänslor, Trichotillomani, Upprörd, Utbrott
När jag får utbrott över någonting över en förändring eller någonting som jag inte klarar av att göra känner jag mig otroligt ensam och annorlunda. Då hatar jag mig själv mer än vanligt. Jag gråter, kan inte andas. Jag gillar inte att erkänna det, men jag slår mig själv – det är går knappt att kontrollera. Jag rycker/drar ut hår, så kallad trichotillomani – förut har jag haft mycket svårare problem med det. Nu är det mest stress och ångest som utlöser det beteende.
Det här låter kanske överdramatiskt för er, men varsågoda – här har ni verkligheten bakom mina utbrott. Jag har i alla fall kommit ur det värsta av mina självskadebeteenden. Jag har väldigt svårt att kontollera mina impulser när jag är mitt inne i ett utbrott. Fast det är nog en bedömningsfråga vad som räknas som självskadebeteende och inte.
Jag har haft ”utbrott” sedan jag var lite. Dunkar huvudet i väggen, gråter okontrollerat, får panik. När jag gick i låg- och mellanstadiet blev jag utkastad från lektioner på grund av detta. När jag blev äldre lämnade jag klassrummet så fort som möjligt. Mina medstudenter har nog alltid varit osäkra hur de skulle bemöta mig, om ni förstår vad jag menar. Tror jag i alla fall.
Nog är jag fortfarande upprörd om hur jag blev bemött när jag var barn, eller ja, i allmänhet. Fast man kan inte ändra på det förflutna, om det som hänt. Tyvärr blir det säkert värre om man försöker förtränga det. Det är bättre att acceptera det, fast det betyder inte att man behöver gilla det.
23 lördag Maj 2020
Ibland vill jag bara fly från mitt förbannade medvetande. Slippa tänka. Inte låta mig påverkas av vad vissa personer tycker. Sluta hata på mig själv. Kanske acceptera att jag inte är bra nog enligt en viss person.
Blodet rinner genom existensen
medvetandet skriker efter
efter en paus
mot ångest
och alla resande tåg
mot huvud mot fönstret
en reflektion
siluett
två svartsminkade ögon
vill ut
men vart?
17 söndag Maj 2020
Etiketter
Ångest, Dikter, Hjärna, Konst, OCD (obcessive-compulsive disorder), Poesi, Tomhetskänslor
Min hjärna är ett udda fenomen
skriker efter något som inte går att ta på
inte alltid samarbetsvillig
skapar ångest över funderingar
känner saker som inte finns
upplever katastrof
där det inte finns någon
river sönder det förflutna
utan framgång
i tysthet
vet jag inte vad som hände
att kännas vid blödande sår
är bland det sista jag vill
inåt växer tomheten
där ingen ser
16 lördag Maj 2020
Etiketter
Överrörlighet / Hypermobility, Dikter, Existens, Fotled, Frustration, Gym, Känslor, Knä, Sjukgymnastik, Trauma
Direkt efter att jag hade ätit frukost tog jag mig iväg till gymmet för första gången på ca 2 månader. Jag kunde självklart inte gå dit när jag hade symtom på covid-19. Det gick helt ok. När jag var hos sjukgymnasten senast så pratade jag med henne om att börja gå till gymmet igen. Då bestämde jag mig för att jag går dit lördag eller söndag. På onsdagar tränar jag hos sjukgymnasten. Träningen är mest inriktad på att stärka mina knän och mina fotleder, som är överrörliga. Det blir främst cykel, crosstrainer och några övningar för benen. Om jag vill köra något mer så får det bli så.
Det kändes som evigheter tills jag somnade i går, men det gick till slut. Hur sov ni? Jag känner mig… Jag vet inte. Ibland vet jag inte hur jag mår. Det är en konstig, odefinierbar känsla. Hur känns det när man mår bra? Hur ska det kännas när man mår dåligt? Hur känns ett normaltillstånd?
Frustrationen skriker det undermedvetna
Andetagen försöker hinna i kapp med tankarna
hjärnans information till kroppen, förgäves
Kropp och själ ska samexistera
istället skriker som på hjälp, som ett tyst larm
från botten av det som var
14 torsdag Maj 2020
Etiketter
Aggressivitet, Fotled, Frustration, Irritation, Kaos, Motorik, Perceptionsstörningar, Stimuli
Då var man klar med arbetet hemifrån. Det som väntar nu är städningen. Jag bestämde mig för att ta en lite kul bild så länge. Jag är lite less på att vara så himla trött hela tiden.
Jag har märkte en grej. Nu när jag måste göra hemifrån och inte måste åka fram och tillbaka, alltså exponeras för människor ständigt, får jag inte lika mycket ilska som bubblar under ytan. Jag blir frustrerad när jag jämt är bland människor. De gör så obegripliga saker. Det blir för mycket stimuli, helt enkelt. Med min motorik så kan jag inte ens gå normalt plus att jag har problem med fotlederna – som jag har skrivit tidigare. Jag väntar fortfarande på ortopedtid och de pratar om eventuell operation.
Det är svårt att möta någon som kommer från motsatt håll när man går ute. Otaliga gånger har personen blivit förvirrad över vart hen ska gå, eftersom jag inte vill ta ögonkontakt. Jag orkar inte ta ögonkontakt med folk hela tiden. Då blir jag utmattad. Ja, som alla vet – det är inte lätt att leva med en dold funktionsvariation/funktionsnedsättning.
12 tisdag Maj 2020
Etiketter
Försörjningsstöd, Huvudvärk, Lugn, MISA, Trötthet, Tvångstankar
Det har hela tiden hänt saker under dagen, både huvudet och i den fysiska världen. Ärligt talat är det skönt att vara ensam. På förmiddagen var jag på ett jobbmöte. Efter det så var jag och lämnade in mina papper på socialkontoret inför nästa månad. Väl hemma så åt jag lunch och sedan tog jag en promenad med en av mina kontaktpersoner från MISA.
Enligt mig var det bra väder i dag, lite mulet. Det kanske provocerar vissa, men det är så jag tycker. För övrigt sov jag sådär halvdåligt i natt också. När ska det sluta? Jag fick starta dagen med en Alvedon. Är det någon som känner till någon huskur som kan hjälpa mot huvudvärk? (Inte att dricka mycket vatten, för det gör jag redan)
Just nu känner jag mig ganska trött. Hur mår ni? Jag känner mig ändå relativt lugn, med tanke på omständigheterna. Jag tänker mycket, men är inte alltid där. Var är jag? Kanske någonstans där jag kan få lugn. Där min tankevärld inte äter upp mig både inifrån och utifrån. Existens. Befogade tårar. Eller?
Kolla in mitt diktarkiv, förresten.
08 fredag Maj 2020
Den här dagen har känts lång, men inte bara på ett dåligt sätt. Dagen har mestadels varit helt okej, men med mycket känslosvängingar – som alltid när det gäller mig. Det är inte alltid det syns utanpå. Nästan aldrig. Jag håller mycket inom mig.
Jag har jobbat hemifrån, som vanligt, fram till på eftermiddagen. Sedan har mamma varit här och hämtat lite papper för att vi sedan tog oss till affären. Efter det har jag mest kollat på olika serier. Just nu är jag mest inne på brottsutredningar.
Nu är jag helt slut, så snart ska jag sova. De senaste dagarna har jag varit rätt trött och haft huvudvärk tidvis. I morgon ska jag träffa en vän, vilket ska bli kul. <3
God natt allihopa! Sov gott
08 fredag Maj 2020
Etiketter
Ångest, Borderline, Depressivitet, dissociation, PTSD, Trauma
En bild
en nytagen, som mot glas
det såkallade hotet
mot spegeln
så som du såg ut
i mina minnen
speglar ett trauma
mot glas
reflekterar i min kamera
den jag kunde ha blivit
06 onsdag Maj 2020
Etiketter
Alkohol, Ångest, Depressivitet, Ensamhet, Kaos, PTSD, Självdestruktivitet, Självförakt, Självmordstankar, Trauma
Här sitter jag. Vid mitt skrivbord. Röster från gatan nedanför. I rummet: En hinna av en odefinierbar oro. Som vinden. Är det någon bakom mig? Vill någon mig illa?
Datorn puttrar. Som ett dovt ljud av kaffebryggaren. För det där rummet är så tyst. Små fragment av eko. Tystnar så fort det kommer. Bilarna kör förbi. Eller är det bilar? Så dovt!
Skratt från gatan. Ibland kanske de skrattar åt mig. Det är en naturlig instinkt hos mig. När det förflutna gör sig påmint. Ärren på armarna. Även om det var långt tillbaka i tiden, så minns jag ändå den smärtan man aldrig skulle gå över. Har den det? Blåmärkena. Som om de aldrig fanns.
Blodet. Det sipprar ur. Tömmer allt på det man trodde var livet. Cigaretterna gjorde så många hål i min hud. Den skriker och smärtan är obefintlig. Som om den aldrig fanns. Som alkoholen mot strupen. En trasig flaska. Eller var det glas?
Fan, jag vill inte minnas
05 tisdag Maj 2020
Etiketter
Depressivitet, Familjen, Foto, Frustration, Humörsvängningar, Kaos, NPF (neuropsychiatric diagnosis), Syskon
Jag förstår mig verkligen inte på mitt humör i dag. Känslorna har verkligen gjort det jobbigt för mig att fokusera och vara stabil (?). För…. Stabil? Jag undrar ibland hur det känns. Anyway – jag vaknade inte i alla fall svettig i morse! Det känns som om jag alltid skriver det numera, haha.
Här kommer två bilder jag tog när vi sågs hela familjen + J´s flickvän. Jag äör itne toppenfotograf direkt och dessa är ju helt random.
Tillbaka till i dag! Jag är väl den enda som tycker att det är skönt när inte solen kommer in genom persiennerna hela tiden. Om ni vill läsa mer om min ljuskänslighet så tryck här
Förövrigt så har jag varit symtomfri i flera dagar nu. Jag vet att jag har sagt det flera gånger, men nu är jag säker på det.
Hörs
04 måndag Maj 2020
Etiketter
Ångest, Borderline, Depressivitet, Frustration, Irritation, Kaos, Känslostormar, Sömnproblem, Trauma
Jag känner mig ganska förstörd i dag. Sömnen var inte så bra. Försätter vakna upp svettig.
Nu känner jag mig bara ledsen, ångestladdad och frustrerad. Omotiverad. Trött. Jag är så irriterad på allting och passar inte in någonstans. Varför ska allt vara så svårt?
Dessutom är jag trött på att jobba hemifrån. Det börjar bli väldigt störande. Jag tenderar att ta allt som kollegor och andra skriver bokstavligt. Dessutom vill jag gråta varje gång någon kritiserar mig. Jag är förbannad för att jag är så känslig och labil. Varför?
03 söndag Maj 2020
Etiketter
Ångest, Familjen, Hål, Hemmaträning, Kaos, Minnen, Nattsvettningar, PTSD, Solglasögon, Trauma, Vape
Jag vaknade tidigt för att vara mig, kl 8. När jag ska ta min morgonmedicin. Svettig – inte en ovanlighet nu för tiden. Är det någon som vet varför man blir svettig när man sover? Jag hittar inga vettiga svar.
Rastlösheten smög sig på, så jag körde mitt eget träningspass i 30min. Sedan var jag ute och vapade och då tänkte jag för mycket. På trauman. Ett trauma är inte ett minne, säger forskarna. Jag skulle beskriva det som ett odefinierbart hål som man gör allt för att inte tänka på. Vad tror ni? Har ni också funderat över detta?
På eftermiddagen ska jag umgås med mina föräldrar och lillebror P. För mig är det svårt hur jag ska få massa timmar att gå om jag vaknar tidigt. Ibland är det till och med så att jag önskar, kvällen innan, att jag inte vaknar för tidigt. Så att jag slipper fundera över det.
02 lördag Maj 2020
Posted in Känslomässigt kaos / Emotional chaos
Etiketter
Ibland önskar jag bara att jag kunde få gråta ut min frustration, istället för att stänga in den tills allt skriker.
Yolanda and her creative scream 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.