Jag mår nästan illa när jag läser denna artikel. Så här skrev jag, kortfattat om artikeln, när vi delade den på Dynamo förlag’s facebooksida: (citerar mig själv)

”Barnrättsorganisationen Plan international har gjort en studie som visar att minst varannan flicka eller unga kvinna utsätts för trakasserier, hot och kränkningar på nätet. De känner sig väldigt ensamma om sina upplevelser. Nu kräver organisationen att de som styr våra sociala medier ska agera.

”– Tjejer tystnar när hoten och trakasserierna blir övermäktiga, andra lämnar helt sociala medier. Men det är inte lösningen. För demokratin är detta ett hot. Flickor har samma rätt till yttrandefrihet som alla andra och de sociala medieplattformarna måste skärpa sig och göra mycket mer för att skydda flickor” säger Mariann Eriksson, som är generalsekreterare på Plan international Sverige. ”

~

Jag ville dela med mig av detta, då det är ett väldigt utbrett problem. Även jag drabbas ibland. För någon vecka fick jag denna kommentar: ”Jag fick en tatuering idag så öm på min penis om du vill se den skicka mig ett mejl, låt mig veta vad du tycker? det står ”ditt namn”” . Ärligt talat, så vill jag helst inte ha den bilden framför mig. Dessa kommentarer undanbedes verkligen. Den som skrivit den får vara anonym, eftersom jag inte vill hänga ut någon och inte heller länka hen.

Varför tror vissa personer att de har rätt att skicka den här typen av kommentarer eller i bildform till kvinnor? Nu är det oftast kvinnor som utsätts, men det händer säkert män också. jag är kvinna, så jag skriver utifrån mitt perspektiv. Tror män att kvinnor vill ha dessa kommentarer/bilder? Handlar det om grupptryck? Har personen ont uppsåt? Hur ska samhället göra för att förändra männens syn på kvinnor?

Många frågor utan något konkret svar.