Efter ännu en skitnatt där man rullat runt i sin egen ångest, så är det bara en natt kvar att sova. Då menar jag att i morgon eftermiddag ska jag träffa läkaren på psykiatrin. Jag hoppas verkligen att han kan komma på en konstruktiv lösning på detta, för innan medicinsänkningen var det inte så här jobbigt med sömnen.

Fast nu ska jag försöka skriva något vettigt. Pennan skrapar mot pappret, rent mentalt. Även om tröttheten äter upp mig. Ärligt talat är jag helt slut. Varannan natt senaste veckan har jag sovit alldeles för lite – i förhållande till behov. Alla har förvisso olika behov, generellt sätt – också hur många timmar per natt en behöver sova.

Just i den här perioden av sömnbrist känner jag mest att pennan gröper runt i mitt huvud. Eller så. Just nu blir jag fysiskt utmattad av väldigt lite. Energinivån blir låg. Huvudvärk. Ont i kroppen. Tur att man kan klunka i sig Loka crush eller kaffe. Sedan får jag också tacka nikotinet, annars hade jag blivit knas för länge sedan – som känslan säger.

Som sagt – jag hoppas att det beslutas någonting som kan gynna min sömn. Helst som inte involverar sömntabletter. Äh, vi får se.

Peace out. Jag hoppas att ni inte glömmer bort att lyssna på Thåström