Etikettarkiv: LSS-boende

Om LSS och rådande ångest

23 onsdag Sep 2020

Posted by in Aspergers syndrom, Fördomar / Stereotypes, NPF (neuropsychiatric diagnosis), Samhälle

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

Under natten har jag sovit, faktiskt – till skillnad från förra natten. Det behövdes. Nu är jag istället rädd för att jag ska få så kallade ”symtom” innan jag ska åka iväg på ett möte senare i dag. Innan det ska jag gå igenom min genomförandeplan med en personal på LSS-boendet. Det är det som LSS-handläggarna använder sig av när de placerar en på någon slags LSS-verksamhet. Personalen på verksamheten ska skriva denna genomförandeplan till LSS-handläggaren och se till att den följs – själva insatsen. LSS (lagen om stöd för vissa med funktionsnedsättning) är en lag som är frivillig för individen som omfattas av den, men tillämpas inte på tvång.

Okej, hur som helst, jag är livrädd för min pågående ångest. Jag vill inte få mer panikångest. Hoppas ni alla får en bra dag och att ni sov gott i natt. Vi hörs troligtvis sen. Förhoppningsvis stressar jag inte sönder mig

Pranktastic

03 torsdag Sep 2020

Posted by in Aspergers syndrom

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, , , ,

I går var det mycket kaos, känslomässigt. Saker blev inställda hit och jag visste inte vad jag skulle göra med all tid. Vad som var kul var att jag och en personal prankade en annan personal. Hon lurade i väg honom, medan jag julpyntade hans motorcykel och la dit ett fejkat paket. I en tom kartong för glödlampor som innehöll en burk tonfisk. Vi fick med allt på video och reaktionen var priceless!

Om trötthet, detaljer, smärtsamma fotsteg i själen

13 torsdag Aug 2020

Posted by in Aspergers syndrom, Känslomässigt kaos / Emotional chaos, Psykisk (o)hälsa - Mental illness

≈ 5 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , , ,

I dag känner jag mig så trött, även om jag faktiskt sov helt ok i natt. En extra kopp kaffe på det, så löser det sig. Eller så.

Tomheten och ilskan äter upp mig. Det finns en del detaljer som stör mig. Ja, eller detaljer vet jag inte. Dock känns det som småsaker i vissa sammanhang, med tanke på vissa större problem.

Hur mår du i dag?

Snart är det städning, vilket jag inte alls är taggad på. Som vanligt då, men tyvärr måste det göra. Nu hoppas jag bara att jag inte hinner bli på dåligt humör eller får några andra humörsvängningar åt något håll innan dess. Det gick som det gick förra torsdagen, men det försökte jag tysta ner lite här på bloggen. Jag tror att jag kan ha nämnt att jag fick ett utbrott efter att ha skrivit om misshandeln. Kastade saker, slet ut hår, grät. Så kan det bli om man inte pratar om saker, tyvärr. För mig i alla fall. Det är som att slita upp något ur själen, eller psyket. Jag blev ledsen att jag inte fick nästan några reaktioner… På Facebook – för där har jag de som jag känt eller har känt.

Tack för att ni reagerade här på wordpress! <3

Misshandel 2019-01-12, kort om tiden efter min väns sjävmord 2018-12-19

06 torsdag Aug 2020

Posted by in Aspergers syndrom, Det som en gång var / The Past, Känslomässigt kaos / Emotional chaos, Yolanda - författare / Whriter

≈ 9 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , , , ,

När jag hade bott på LSS-gruppboendet, där jag bodde innan jag flyttade in till stan, i ett par år flyttade en kille med autism in. Vi kan kalla honom X. Det blev början på ännu en historia.

Ganska omgående började X trakassera mig och visade intresse sexuellt, men jag var inte alls intresserad av honom. I början var det rätt harmlöst, exempelvis kommentarer om mina bröst och liknande. Han gav sig inte heller, utan frågade gång på gång om jag ville ha ett förhållande eller liknande. Jag sa alltid nej. Det gick inte att ha en konversation med honom utan att han skulle ta upp detta och lät mig inte vara. Personalen på gruppboendet försökte hålla honom borta från mig, men de lyckades inget vidare. Jag var i perioder rädd att han skulle våldta mig.

Det var svårt, både för mig och personalen, att säga till honom. För att han glömde vad man hade sagt, eller rentav inte brydde sig. Inga åtgärder togs under 3-4 års tid. Men med jämna mellanrum hände det saker, att han hade trakasserat mig. Det fortgick och problemet växte bara.

Datumet var 2019-12-19. En nära vän till mig, Elisabeth, begick självmord. Jag var helt förkrossad. 2 dagar senare åkte jag iväg på en veckas semester med familjen till kanarieöarna. Jag mådde otroligt dåligt under den resan. När jag kom hem hade jag missat begravning. Allt hade hänt så plötsligt och resan var bokad sedan långt innan. Kvällen innan hon gick bort var hon hemma hos mig. Det kändes så overkligt. Fast jag fick inte sörja ifred.

Efter att ha varit hemma i knappt 2 veckor, nästan helt tiden sängliggande, kom en dag då allt bara blev värre. X verkade annorlunda redan runt lunch den dagen, d vi var några stycken på en pizzeria. Han åt inte upp. Pizza brukar han älska, tänkte jag. P, så kvällen var vi ett gäng som tittade på film. Någon Beck. Plötsligt börjar X skrika rakt ut att jag har förstört allting och en del andra saker, sprang fram till mig och mig flera gånger. Jag blev helt chockad och skrek rakt ut. Säkert något om att han var en idiot eller likande. Personalen bad honom att vara inne i sin lägenhet. Jag minns inte om de låste in honom. Ärligt talat så kommer jag verkligen inte ihåg. Skakande ringde vi polisen, som kom dit inom 20 min. Då var X helt lugn och förstod inte varför de kom dit.

Det skrevs en anmälan angående misshandel, men fallet lades ner.

 

Skuggvarelser i ottan

27 måndag Jul 2020

Posted by in Aspergers syndrom, Just another day

≈ 4 kommentarer

Etiketter

, , ,

God morgon! (hej klyscha)

Äntligen är helgen slut. Jag gillar inte att vara ledig egentligen. Som ni vet – det är något jag förmodligen inte har nämnt tidigare. Tyvärr vaknade jag tidigt i dag, strax efter 6. Jag hade nog gärna sovit till 8 som jag brukar. Det blev till att lyssna på musik. Vad gör ni om ni vaknar tidigare än ni ska gå upp?

Tycker ni om att vara lediga? Hur spenderar ni ledig tid?

… Förresten så har jag ringt chefen angående det jag skrev i går

Inifrån LSS-boendet: Kommunikationsproblem

26 söndag Jul 2020

Posted by in Aspergers syndrom

≈ 8 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , ,

Personalen ska vara där för oss som bor på LSS-boende – inte mot oss. Alla som bor här har autism nivå 1, Aspergers syndrom eller högfungerande autism. Trots det har alla olika behov, för som vi vet – alla är olika, oavsett om du har en diagnos eller inte.

Det finns en kvinna som jobbar här som jag gillade vid första mötet. Personkemin fungerade och jag trodde att det faktiskt skulle fungera oss emellan. Senare upptäckte jag att hon inte alls kunde rutinerna. Erfaren personal, som har jobbat här ett tag, hade erbjudit henne att hon skulle fråga om det var något hon undrade. Precis som man får göra när man har ett nytt arbete. Gjorde hon det?

Nu sitter jag här vid mitt tangentbord och försöker analysera situationen. Runt 5 gånger har hon misslyckats med att kommmunicera med mig. Går man in med nyckeln i någon annans lägenhet när det inte står i rutinerna att man ska göra det? Om jag varit taggig utåt – struntar man då i att komma till det dagliga kvällsamtalet? Jag menar – varför tar hon det så personligt? Ingen annan i personalen gör det.

När jag först flyttade hit, för lite mer än ett år sedan, var det inte många jag fungerade bra med i början. Det har tagit ett tag. I detta fall stör jag mig på att den här kvinnan inte verkar bry sig om vilka rutiner som finns och skäms för att fråga. Hon känns lite arrogant och jag upplever en smått dålig attityd. Jag känner mig väldigt otrygg när hon jobbar.

Är inte bemötande det viktigaste?

 

Antibiotika-miss och gynakuten

22 onsdag Jul 2020

Posted by in Aspergers syndrom, Hälsa / Health, Psykisk (o)hälsa - Mental illness

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , , , , , , , , ,

Jag känner mig hur trött som helst i dag. I går kväll åkte jag till gynakuten med en personal från LSS-boende antal dagar sedan et. Det var detta problem som gjorde att jag sökte till vanliga akuten för några dagar sedan. Tydligen var det ett trauma-relaterat problem. De hade alltså givit mig antibiotika helt i onödan på akuten, som direkt gav mig en allergisk reaktion.

Hur som haver så ska jag tvätta snart. Det har jag inte gjort på en månad, så det är verkligen dags. Sedan har jag ingenting annat planerat direkt. Nu är det onsdag, vilket betyder ledighet. Förresten så har inte covid-testet kommit. Vem är förvånad?

Glöm inte att ställa din eller dina frågor i frågestunden!

Vad ska ni göra i dag? Är ni också trötta? Haha.

Återvända till rutiner

20 måndag Jul 2020

Posted by in Aspergers syndrom, Hälsa / Health

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Nu är det måndag morgon. I dag ska jag tillbaka till praktiken. Jag har inte fått tillbaka mitt provsvar, men läkarna på akuten sa att jag absolut kan gå iväg. Dessutom sa de att om jag hade varit positiv för covid-19 så hade jag fått veta det. Fast hur svårt är det att ge svar ändå?

Det känns bra att få åka i väg, så att jag kan få möjlighet att tänka på något annat. Personalen här på LSS-boendet ska också få komma till min lägenhet från och med i dag. Mitt i det här kaoset har jag inte kunnat få hjälp med disk, samtal och städning. Jag har inte städat på 3 veckor och egentligen ska jag städa varje vecka.

Hoppas att ni får en bra dag! Kram

 

 

 

En salig röra

14 tisdag Jul 2020

Posted by in Aspergers syndrom, Hälsa / Health, Känslomässigt kaos / Emotional chaos, Psykisk (o)hälsa - Mental illness, Samhälle

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, , , , , , ,

Det tog 2 timmar för mig att somna i natt. Jag vill bara att tiden ska gå till att jag får svaret på covid-provet. Min poäng är att jag inte vill känna ångest hela tiden och vill inte vara vaken i onödan.

Ekonomin är skit. Jag känner mig bara frustrerad och rastlös. Priserna fortsätter att gå upp i mataffärerna och även på andra ställen. Sedan känns det besvärligt med planeringen. Både på LSS-boendet och i övrigt. Jag vet inte hur någonting kommer att bli…

Jag vill bara skrika rakt ut

Covid-19, ovissheten och frustrationen

12 söndag Jul 2020

Posted by in Aspergers syndrom, Dynamo - Möjligheternas förlag, Hälsa / Health, Känslomässigt kaos / Emotional chaos

≈ 8 kommentarer

Etiketter

, , , , , ,

Just nu är jag otroligt frustrerad! Det som jag har tolkat som svår muntorrhet för tillfället har delvis berott på att man ser (om man öppnar munnen) att jag är röd. Jag har svårt med (pga min diagnos Aspergers syndrom) att känna och lokalisera smärta.

När jag och en personal här på LSS-boendet försökte beställa ett covid-19-test var det helt omöjligt. Hur svårt ska det behöva vara? Fan, jag är så jävla förbannad på nuet! Jag mår skit…

Jag är arg för att jag kanske har smittat någon och jag är irriterad över att det verkar som att jag behöver jobba hemma IGEN. Jag har redan gråtit över detta flera gånger. När jag fick gå tillbaka till jobbet igen mådde jag bättre psykiskt och nu måste jag tillbaka till detta.

Tack så jävla mycket för att allt har vänt sig upp och ner igen (ironi…)

”Tänk att alltid va på väg” – Thåström

08 onsdag Jul 2020

Posted by in Aspergers syndrom, Psykisk (o)hälsa - Mental illness, Psykvården - Psychiatric care, Träning

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , , , ,

När jag vaknade åkte jag till gymmet. De har sommarstängt där jag brukar gå, så det fick bli en annan anläggning. Passet gick bra, antar jag.

IMG_20200708_181052.jpg

 

I dag var jag hos min psykolog för första gången. Eller ja, jag hade ju gått hos henne tidigare – första gången på den mottagningen. Det känns bra, tryggt. Vi ska prata om mycket av det jag försöker fly ifrån.

Den har dagen har känts lite påträngande. Då syftar jag på trycket på min telefon. Jag fick samtal från en psykmottagning som sa att någon hade beställt mediciner med mitt personnummer. Det visade sig vara sjuksköterskan på mitt boende, något ”missförstånd”. Usch, jag kände mig förföljd. Sedan ringde boendet och tandläkaren också. Hatar missförstånd.

Vad har ni gjort i dag? Någon intressant fundering? 

 

Kommunikationshelvete och covid-19 runt hörnet

22 måndag Jun 2020

Posted by in Aspergers syndrom, Hälsa / Health, Samhälle

≈ 13 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , ,

smart

Koll på läget? Nja. Jag vet inte.

Varje dag kl 19:30 har jag kvällssamtal och diskning på LSS-boendet, där jag alltså bor – för er som är nya här. Prick 19:30 nu i kväll fick jag ett samtal från personalen som säger att de inte får komma in till mig. Detta beror på att i går fick jag reda på att en annan person som bor i en annan lägenhet har testats positivt för covid-19. Det är chefens direktiv. Vad som irriterar mig är att de kunde ha ringt förut och sagt att de inte skulle komma hit 19:30. Min diagnos, Aspergers syndrom, ger att jag har svårt med sådana här situationer. Jag planerar all min tid så att allt ska pusslas ihop. Blir något inställt måste jag pussla om.

Jag hoppas att ingen tror att jag är okänslig, men jag skriver bara utifrån mitt perspektiv. Det är så klart (jävligt) tråkigt att någon har testats positivt och jag hörde också att 2 i peronalgruppen hade symtom. Tydligen hade den smittade också umgåtts med några andra boende. Ja, vi får se hur det utvecklar sig.

Kroppsuppfattning och att vara nöjd

13 lördag Jun 2020

Posted by in Aspergers syndrom, Psykisk (o)hälsa - Mental illness, Samhälle, Träning

≈ 14 kommentarer

Etiketter

, , , , , , ,

thumbnail_IMG_20200613_133500

Det har varit ett mål denna dag – att återhämta sig. Som tur var så sov jag bra under natten. Personalen på LSS-boendet lånade ut en fläkt till mig, för det är en bastu här inne. Speciellt under morgonen och när man ska sova. Mina grannar här har också klagat på att det har varit för varmt i deras lägenheter.

Efter frukosten var jag på gymmet. Det kändes bra att jag tog mig iväg trots att jag itne mådde så himla bra när jag vaknade. Sedan gick jag direkt ner till vattnet och tog det lugnt där ett tag innan jag gick hem. Därav bilden. 

En sak som jag har tänkt mycket på de senaste dagarna, eller ja – väldigt länge, är hur man accepterar sin kropp som den är. Jag har alltid ogillat min kropp och har svårt att acceptera den – även om jag är nöjd med mitt utseende. Jag har som sagt varit både undereviktig och haft fetma. Nu känns det mer lagom och jag hoppas att jag slipper pendla så mycket i vikt igen. Min kroppsuppfattning blir så skev då. Jag är tyvärr väldigt fixerad vid klädstorlekar, vilket jag verkligen vill komma över. För, jag vet, att det inte sitter i storleken. Vem bryr sig, egentligen? Det viktigaste är att kläderna ska sitta bekvämt. Det finns ingenting jag gillar med att shoppa kläder. Jag känner mig ful och det är för mycket intryck. Musiken i klädaffärerna som ska göra att man blir smått uppvarvad och handlar mer. Smått manipulativt, tycker jag.

Hur ser er kroppsuppfattning ut? Vilka är era tips för att acceptera sin kropp mer?

 

Vikten av att hushålla med energi

11 torsdag Jun 2020

Posted by in Aspergers syndrom, Dynamo - Möjligheternas förlag, Känslomässigt kaos / Emotional chaos, Träning

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , , ,

Det har varit en fullproppad dag. Lite för mycket att göra, kanske. Efter frukosten var jag på gymmet. Sedan tog jag itu med ett jobbigt telefonsamtal med en i personalen på LSS-boendet. Efter en stund var det dags att åka till Dynamo. I några veckor till kommer jag och C att börja kl 15, för vi kommer att gå en photoshop-kurs i några veckor till. Det är aningen förvirrande att börja sent.

Nu är jag helt slut. Jag har nog inte haft så mycket tid till återhämtning i dag, så jag hoppas att det blir mer tid till vila i morgon. Det verkar som det. Jag tror att det jobbiga samtalet har påverkat min energi ganska mycket. Jag har varit smått virrig i dag, trampat snett med foten mer än en gång och glömt telefonen på Dynamo. Jag och C fick vända om, men det löste sig till slut. Jag har nog slarvat lite med att få i mig mat regelbundet och att äta i lugn och ro.

Har ni haft tid till återhämtning under dagen? Hur ofta behöver ni återhämtning? Jag behöver alltid mycket återhämtning. Det är vanligt om man har Aspergers syndrom. Sedan spelar det självfallet roll hur man är som person och om man har andra diagnoser. Hur tänker ni?

Om mediyoga samt: Friskis & Svettis – here we go again!

12 onsdag Jun 2019

Posted by in Betydelsefullt / Meaningful, Habilitering, Just another day, Träning

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

I dag var det dags för den näst sista gången innan sommaren när det gäller mediyogan. För er som undrar vad det där så är det en form av yoga som är bra i ett medicinskt syfte. Man fokuserar mer på andning och meditation. Jag går via habiliteringen, vilket innebär att det är inriktat på personer som har Aspergers syndrom/autism. Hon som leder passet är sjukgymnast och är van att arbeta med personer som har diagnos. Eventuellt ADHD också som tillägg. Hon är väldigt tydlig och det är viktigt för MIG, så att jag kan slappna av.

Efter mediyogan så lämnade jag in mina soc-papper för kommande månad gällande ersättning. Sedan åkte jag till Friskis & Svettis och hämtade ut mitt nya kort. Sedan körde jag ett pass. Det var länge sedan jag var på gymmet. Mest av ekonomiska skäl.

När jag kom hem var jag rätt så trött, efter både mediyoga och gym. Så jag åt mellanmål, drack kaffe och kollade på Störst Av Allt. Har ni sett den?

I kväll ska jag ta det lugnt. I morgon blir det fullt ös medvetslös… Studiebesök med MISA, ett planeringsmöte, städning och sedan kommer Ylle! <3

Vet ni – det är så jävla skönt att gå i stan! <3 Förresten så trivs jag bra på det här LSS-boendet! 

 

Ett år har gått

15 lördag Feb 2014

Posted by in Det som en gång var / The Past, Psykisk (o)hälsa - Mental illness

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, , ,

För ett år sedan blev jag inlagd på psyk, för att vara där i nästan två månader. Det var nog min räddning. Jag hade bott på ett LSS-boende i 2 månader, där jag blev ännu mer förstörd än jag redan var. Mina föräldrar kom och hämtade mig där mitt i min misär, körde in mig till avdelningen. Djup depression och otroligt svårt tvångssyndrom hade jag.

I dag har jag inte alls lika mycket tvång. Jag är någorlunda fri från det. Det är ändå otroligt att det har hänt så mycket på ett år. Tidigare i dag exponerade jag mig för ett av mina tvång som jag fortfarande har kvar. Vet ni vad – jag klarade det! Jag ska kämpa vidare.

2013

01 onsdag Jan 2014

Posted by in Betydelsefullt / Meaningful, Det som en gång var / The Past, Psykisk (o)hälsa - Mental illness, Tänk att jag också kan utvecklas!

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , , , , , , ,

Jaha. Ett år till har gått. Det har hänt så otroligt mycket – på bara ett år! För exakt ett år sedan satt jag utanför Stockholm, men ändå inom länet, på ett LSS-boende som knäckte mig psykiskt. Då hade jag bott där sedan den 15:e december 2012 och varit inlagd en gång, men hade permission 23-27 december 2012. Mina föräldrar och mina vänner såg hur förstörd och okontaktbar jag var på grund av mitt tvångssyndrom och min tunga depression.

Den 15:e februari 2013 hade jag ett möte på LSS-boendet med min LSS-handläggare. Hon sade att jag inte hade gett det här boendet en chans. Då fick jag en panikattack. Jag försökte gråta, men jag minns inte om det kom några tårar. Under perioden jag bodde på ett boendet (2 månader) hade jag självmordstankar som hade gått väldigt långt. Samma dag som det här mötet var kom mina föräldrar dit med saker från min gamla lägenhet i Stockholms innerstad. Då såg de min misär. De tog med mig till psyket. Där tillbringade jag ungefär två månader. Under tiden jag var där fick jag nya mediciner och bra hjälp från personalen. Medan jag var inlagd fick jag börja på KBT-terapi (inriktad på tvångssyndrom) och hade kommit långt när jag blev utskriven.

Jag slussades ut från avdelningen till ett LSS-gruppboende i en förort till Stockholm. Här bor jag än i dag. Jag är i stort sett kvitt mina tvång, men i och med att tvången minskade ökade mina självskadebeteenden som jag haft tidigare (och kämpat med i DBT). Det kämpar jag hårt med än i dag. I våras fick jag bipolär sjukdom typ 2 som fastställd diagnos. Jag hade mina första sjukdomsskov år 2010, men det var först nu man kunde ställa en korrekt diagnos. Jag har varit inlagd på psyk flera gånger till detta år, på grund av nya sjukdomsskov (detta har inneburit flera medicinbyten). Nu har jag i alla fall hittat en medicin som verkar fungera – litium. Den har jag tagit i några månader nu. Det var två veckor sedan jag fick ett sjukdomsskov och det känns stort. Jag vågar hoppas på en framtid.

Nu i höstas fick jag praktik via MISA. Det var också ett stort framsteg. Jag har kontrakt på ett halvår där.

Förrutom allt som har med psyk och relaterat att göra vill jag bara tacka vänner, familj och släkt för många fina stunder.

Gott nytt år!

Det här med minnen

17 lördag Aug 2013

Posted by in Aspergers syndrom, Det som en gång var / The Past, Psykisk (o)hälsa - Mental illness

≈ 7 kommentarer

Etiketter

, , , , , ,

Åh.
Fan.
Det som en gång var den bittra verkligheten.
Dekadens.
Misär.

Just nu är jag i något slags ångesttillstånd som jag inte riktigt kan definiera. Jag tänker tillbaka på de 2 månader jag bodde i Södertälje på ett LSS-boende. Jag var tvungen att flytta. Min tvångsproblematik var för svår, men där blev den ännu värre. Den 15:e februari 2013 kom mina föräldrar och tog mig från Södertälje och in till psyk. Där tillbringade jag två månader och efter det var jag fit for fight. Det var så jag hamnade här i Hässelby.

Det finns fortfarande sår kvar.

Trots att jag är mycket friskare från mitt tvångssyndrom så finns det fortfarande oerhört mycket kvar att jobba med.

22 år!

18 tisdag Jun 2013

Posted by in Det som en gång var / The Past

≈ 11 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , ,

Nu kom den där dagen. Den då jag fyller 22 år. Dagen jag, för några månader sedan, inte skulle komma. När jag bodde på mitt förra LSS-boende mådde jag så dåligt av mitt svåra tvångssyndrom att jag hade utvecklat en tung depression. Jag hade självskadetankar (och handlingar), självmordstankar och även planer/funderingar kring det. Jag trodde aldrig att jag skulle överleva den misären jag levde i. Jag hade flyttat till det boendet för att bli fri från mitt tvångssyndrom, men blev istället sjukare. Så sjuk att jag trodde att jag förtjänade att dö.

Så kom den där dagen så biståndshandläggaren och hennes chef kom till LSS-boendet och jag uttryckte att jag ville flytta. Det ville de inte gå med på. Jag grät bittra tårar. Senare den dagen kom mina föräldrar hem till mig och lämnade lite möbler och sådant. Då såg de hur jag hade det och körde in mig till avdelningen. Sedan dess har jag inte satt en fot på det LSS-boendet.

Nu bor jag på ett LSS-gruppboende i en förort till Stockholm och trivs. Stort tack till alla som har stöttat mig, trots min misär. Cred till mina föräldrar som räddade mig den där dagen i mitten på februari 2013.

Flytt, vägen ur depressionen och kampen mot min OCD

06 lördag Apr 2013

Posted by in Det som en gång var / The Past, Inlagd på psykiatrin / Hospitalized at psychiatry, Känslomässigt kaos / Emotional chaos, Psykisk (o)hälsa - Mental illness

≈ 7 kommentarer

Etiketter

, , ,

Igår sov jag första natten i min nya lägenhet. Nu kommer jag från och med onsdag nästa vecka att bo på ett LSS-gruppboende i en förort till Stockholm. Jag hade min första nattpermission från avdelningen och jag måste säga att jag trivs väldigt bra hittills! Det känns positivt. På onsdag skrivs jag ut från avdelningen efter att ha varit där i nästan sju veckor. Det känns nervöst, men jag hoppas att jag kommer att klara det. Jag är bara så livrädd för att det ska bli som det förra LSS-boendet jag bodde på, men det finns inget tecken på att det skulle kunna bli så – som tur är.

Nu är jag alltså tillbaka på avdelningen igen. Jag åkte från LSS-gruppboendet klockan tio på förmiddagen och somnade direkt när jag kom tillbaka till avdelningen. När det var dags för lunch blev jag väckt. I hörlurarna sjunger nu Thåström och jag sitter i min sjukhussäng under min landstingsfilt. Jag inser hur mycket som har hänt och hur mycket av det jag har förträngt. Samtidigt har jag varit dålig på att uppdatera när jag bodde på det förra LSS-boendet. Jag befann mig i en depressionsdimma och blev sjukare och sjukare i min OCD. Detta fick ett slut när mina föräldrar kom och hämtade mig och åkte in till sjukhuset. Nu har jag en fungerande medicinering och mår lite bättre. Jag har fått bra hjälp på avdelningen. Bara så ni vet.