Andas. Att djupandas är något jag fått öva på den sista tiden. Det minns jag av från när jag gick på medicinsk yoga på habiliteringen för några år sedan.
Timmarna. De som passerat under dagen har jag känt mig lite piggare. Jag har känt mig lite mer som vanligt.
Förra veckan hade jag mens. Då jag är mitt i en sårbar period har mensperioden varit mycket kraftigare.
Jag har i över en vecka haft restless legs-symtom, något diffus smärta i foten och sämre balans. Ni som känner mig ”på riktigt” vet att mina balans redan är ganska dålig.
Mitt psykiska mående är lite sämre. En inre stress, mycket tårar och dag två på mensperioden. En frustrationsnivå som är väldigt hög.
Fast… Jag förvandlades till mensmonstret precis innan jag somnade vid 1-tiden i natt. Tur att jag somnade, för jag skulle upp tidigt på morgonen.
När jag hos hem vid lunch höll jag på att gå sönder lite av mensvärk. Så vila har stått högt på prioritetslistan under eftermiddagen. Nu är jag trött, men rastlös,
Jag är trött, energilös och orolig. Mens är ingen lek.
I dag är det Fars dag. Jag och mina bröder skickade ett blombud till pappa och mamma, eftersom de numera bor långt neråt i landet. Pappa blev mycket glad för sin höstbukett, så det var helt klart värt det. (Tur att det gick bra med leveransen av blommorna, då mina föräldrar var på promenad. Det löste sig fint, så tack Interflora!) Min pappis är bäst och gulligast!
Tillbaka till tema mens: Det var bra att den inte kom om några dagar, eftersom då är jag mitt i att ha för mycket att göra. Det blir en hektisk vecka, förutom att det är mensvecka.
Sedan måste jag få allt i planeringen att gå ihop, suck. Jag tror att jag har löst det mesta.
Vad ska du göra den här veckan? / What are you up to this week?
Min inspiration har varit sådär de senaste dagarna, mest på grund av mensvärk och ångest i samband med det. Världen hör inte orden jag vill skrika ut, Nu är mensveckan slut, så nu slipper vi ”mensmonstret” – för den här gången.
Tankarna snurrar och vill inte alltid väl. Kan man säga.
I dag ar jag inte mått så bra. Jag har någon typ av PMS, för jag känner i hela kroppen att mensen snart är här. Sen går jag runt med oerhört starka känslor och blir upprörd över det mesta.
Öppet fönster, öppen dörr. Lite grann. Celsius sjunker i takt med lite annat. Scrubs i bakgrunden, varvat med reklam.
Jag känner mig lågmält upprörd. Det låter antagligen ganska luddigt, men det är en del extra saker som påverkar mig i nuläget. Mamma och pappa har flyttat – det väcker mycket känslor. Jag har mens, vilket gör att allt blir kaos. Både fysiskt och psykiskt. Sedan har jag haft rätt konstant huvudärk sedan i onsdags förra veckan – både migrän och spänningshuvudvärk. Det här gör mig uppenbart trött.
Sedan förra veckan har jag börjat jobba på tisdagar igen. Fast i dag – tisdag – tog jag ledigt, då jag jobbade samma antal timmar extra i och med konferensen i fredags. Det behövdes nog, för natten till måndags sov jag dåligt.
I dag var det dags igen då. Blodet, värken, misären…
Misär just för att göra det mer dramatiskt och intressant. Fast egentligen är det rätt dramatiskt – i kroppen. Hormoner. Varje månad härjar de inuti och gör kaos med allt. Sedan är det förstås olika för oss som har mens, hur dramatiskt det är – egentligen.
Det lite skojiga är att jag har tillfälle att prova mina nya menstrosor. Det gör att jag slipper bindor och tamponger, vilket är en stor lättnad. Sedan får man skölja ur dem, krama ur innan det är dags för tvättkorgen. Det finns att köpa med olika hög absorption.
På lördag ska jag ut och åka SJ-tåg. Då blir det en lättnad att inte blöda, inte oroa sig för att den är på väg.
I dag har jag känt mig rätt nere, vilket säkert beror på att jag är mitt i mensperioden. Jag försökte muntra upp mig genom att hämta ut mina glasögon, som hade gått sönder – men nu var fixade. Jag är trött på att ha mina ”vanliga” back up-brillor med solglasögon över. Ja, solglasögon råkade jag också ta sönder. Tur att jag hade några extra par.
Det pågår en del privat, så jag känner mig på topp direkt.
Nu är det helg och på söndag på söndag är det Thåström-spelning!!!!!! <3
I dag har jag knas-mycket mensvärk och känner mig rätt mörbultad. Därför kör jag på en klänning i mjukis-marerial. Jag orkar inte med något som sitter åt…
Jag har, under dagen, känt mig svajig. Det beror nog helt klart på att mensen kom i dag – igen. Trodde jag att den inte skulle komma igen eller?
Ärligt talat, så hoppas jag på att jag slipper värken och att jag inte kommer att påverka så mycket. Det går inte vägen. Inte trodde jag det heller.
Nu är jag hemma efter jobbet. Innan jag åkte körde jag lite träning/yoga-övningar som är bra för mensvärk. Det hjälper för tillfället och så känner man sig inte så stel efteråt.
Det känns som om det var ett tag sedan jag skrev ett längre inlägg, men ärligt talat har jag svårt att få lugn och ro till det. Just sitter jag i soffan och sippar på en kaffe. Kollar på Sjölyckan, som jag redan gjort för många gånger. Större delen av dagen har jag varit hemma och vilat. Mensmonstret är här – igen. Smärta är vad den är.
Mensvärk innebär, förutom smärta, att jag är trött och egentligen helst hänger i soffan. Känner du igen dig?
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.