Det är kväll och jag är helt slut. Först var jag på gymmet och sedan var jag i stan med mamma. Å andra sidan sitter jag här med mina nya mjukisbyxor, som är mörkgröna och galet sköna. Inte helt fel. Jag har precis lagat middag och ätit den.

I affärerna, förutom livsmedelsaffärer, är det ganska lugnt. Det är egentligen bra tillfälle för mig att handla kläder, eftersom jag blir helt förstörd annars – i vanliga fall. Intryck. Människor. Kommunikation. Tur att jag hade mamma med mig. Hon ser när jag börjar bli för trött. Om jag hade kunnat handla på nätet hade jag väl gjort det, men det är svårt att veta vilken storlek man ska ha och så vidare. Bara man håller avstånd i pandemin. Fast jag tycker att det var lite väl mycket folk på vissa ställen.

Appråpå intryck. Solen var väldigt stark i dag på tidig eftermiddag här i Stockholm. Jag är väldigt ljuskänslig, så jag tappade nöstan balansen. Halkan gör det inte bättre. Folk får väl gå runt mig. Vad ska jag göra? Solen blir väl extra stark när det är snö och is. Jag har provat att ha solglasögon när det var så här senast, men det hjälper inte. Jag har alltid varit så känslig för ljus, sedan jag var liten. På många bilder kisar jag, som jag hittat från när jag var yngre – ända upp till i dag. Det beror på perceptionsstörningar, som är relaterat till Aspergers syndrom. Om jag har blivit exponerad för alldeles för mycket intryck under dagen klarar jag knappt av att ha lampor tända hemma.