Etiketter

Det har varit en slitsam dag, rent psykiskt. Hoppas på att det ska kännas bättre i morgon.
God natt. Kram på er!
24 lördag Okt 2020
Etiketter

Det har varit en slitsam dag, rent psykiskt. Hoppas på att det ska kännas bättre i morgon.
God natt. Kram på er!
24 lördag Okt 2020
Posted in Medicinering - Psykofarmaka
Etiketter
Aggressivitet, Frustration, Ilska, Irritation, Seroquel Depot, Seroquel snabbverkande, Trötthet, VIla
I dag känns allt som en hinna av kaos, ilska, tårar. Jag fick en ny apodos i går och då hade läkaren ändrat tillbaka till Seroquel Depot (från snabbverkande).Det var skönt att inte bli akut trött på ett par minuter i går och jag sov säkert 8 timmar. Fast nu när jag varit vaken i ett antal timmar känner jag mig oroligt seg och ofokuserad. Hoppas det blir bättre i morgon.
Tro det eller ej, men det känns lite skönt att jag har tvättstugan snart, för då kanske jag blir piggare. Om det ens går. Eller så får jag stå ut med det här hela dagen.
Det här inlägget blev ganska tråkigt, enligt mig. Jag hoppas i alla fall att du fick en bättre start på helgen! Så får vi väl se hur mig lördag fortgår. Troligtvis blir det mycket vila för min del.
Peace out
22 torsdag Okt 2020
Posted in Medicinering - Psykofarmaka, Samhälle
Etiketter
Eko, Människor, Regn, Sömn, Sömnproblem, Seroquel Depot, Seroquel snabbverkande, Trötthet
Jag känner mig så trött! Det känns som att jag inte får tillräckligt med vila och sömn. Jag sover för lite, enligt sömnbehov, nästan varje natt. Fast från och med i morgon börjar jag med att ta en annan samma typ av seroquel som jag tog innan jag bytt till dessa snabbverkande. Förhoppningsvis blir det lite mer som vanligt med sömnen då.
Snart är det dags att sova. Som som säkert skrev i mitt förra inlägg, så har den här dagen varit tuff känslomässigt – bitvis – och tankemässigt. Hur mår du?
Utanför fönstret regnar det. Det ger mig en smått varm känsla, som att ha bra musik i bakgrunden när inte ljuset finns där. Även om människor går till fots, cyklar, åker kollektivt eller bil – de kanske också vill säga någonintg. Det som inte får sägas. Utanför fönstret….
21 onsdag Okt 2020
Etiketter
Anafranil, Biverkningar, Förstoppning, Gastroskopi, IBS (irritable bowel syndrome), Iktorivil, koloskopi, Laxermedel, Litium, Neuroleptika, Psykolog, Trauma, Wordpress
Det känns som att det var en krävande dag. Jag hade ett bra samtal med psykologen och vi har börjat gå igenom vissa trauman mer. Dock ‘är det inte vad det här inlägget ska handla om.
Ärligt talat har jag ingen större plan för det här inlägget, men det fungerar nog ändå. Jag har dock en fråga till er som är bra på wordpress-funktioner: Hur byter man färg på själva ”brödtexten”? Då menar jag den texten som standard när man skriver inlägg. Jag är tacksam för svar på detta, för jag har letat igenom nästan hela portalen, men hittar ingen information av värde. Tilllägg: Jag vet hur man ändrar typsnitt och det som har med textens format att göra.
Jag har egentligen ingenting annat att berätta om den här dagen. Kul va? Nja, jag har ryckt bort plåstret på knät för – förhoppningsvis – sista gången.
Sedan många år tillbaka har jag haft problem med förstoppning och ingenting lindrande hjälper. Det har varit mycket babbel om kronisk förstoppning och IBS. Mycket snack, lite verkstad. Jag har gjort koloskopi och gastroskopi utan resultat. Jag tog 4 påsar laxermedel på en gång utan resultat. Någon dag tog jag 4 st till och lite resultat. Detta kan inte vara normalt. Det är förmodligen en biverkan av mina mediciner, kombinerat. Är det någon som har erfarenhet av detta, som har tips/råd?
Haha, det är var ju ett upplyftande inlägg. Ta det lugnt
14 onsdag Okt 2020
Etiketter
Behov, Energi, Energibehov, Kaffe, Knas, LOKA crush, Nikotin, Penna, Sömn, Sömnbehov, Sömnproblem, Thåström
Efter ännu en skitnatt där man rullat runt i sin egen ångest, så är det bara en natt kvar att sova. Då menar jag att i morgon eftermiddag ska jag träffa läkaren på psykiatrin. Jag hoppas verkligen att han kan komma på en konstruktiv lösning på detta, för innan medicinsänkningen var det inte så här jobbigt med sömnen.
Fast nu ska jag försöka skriva något vettigt. Pennan skrapar mot pappret, rent mentalt. Även om tröttheten äter upp mig. Ärligt talat är jag helt slut. Varannan natt senaste veckan har jag sovit alldeles för lite – i förhållande till behov. Alla har förvisso olika behov, generellt sätt – också hur många timmar per natt en behöver sova.
Just i den här perioden av sömnbrist känner jag mest att pennan gröper runt i mitt huvud. Eller så. Just nu blir jag fysiskt utmattad av väldigt lite. Energinivån blir låg. Huvudvärk. Ont i kroppen. Tur att man kan klunka i sig Loka crush eller kaffe. Sedan får jag också tacka nikotinet, annars hade jag blivit knas för länge sedan – som känslan säger.
Som sagt – jag hoppas att det beslutas någonting som kan gynna min sömn. Helst som inte involverar sömntabletter. Äh, vi får se.
Peace out. Jag hoppas att ni inte glömmer bort att lyssna på Thåström
05 måndag Okt 2020
Etiketter
Ångest, covid, covid-19, covid-test, Huvudvärk, Iktorivil, LOKA crush, Nedtrappning, Panikångest, Spänningshuvudvärk
Jag är väldigt ångestdrabbad generellt sätt just nu. Även om covid-testet var negativt så oroar jag mig. Fast jag blev lite lugnare när jag kunde träna på sjukgymnastiken och inte mådde sämre. Jag mådde inte dåligt fysiskt innan på dagen, förutom spänningshuvudvärk och andra ångestsymtom. Jag hade ett kort telefonsamtal med psykologen om detta också. Dock så har jag valt att inte skriva så mycket om min covid-ångest här, för det blir ibland värre om man förstorar upp det – eller ja, ofta.
Dessvärre är jag väldigt trött, speciellt känslomässigt, nu. I morgon känns det nog bättre att gå iväg, för det fungerade i dag – förhoppningsvis. Jag trappade ner för iktorivil, i början av sommaren – tror jag. Den har skyddat en del mot ångesten tidigare. Det känns nästan lite destruktivt att säga att jag skulle behöva lite extra nu.
Förresten, en annan sak… Jag funderade nyss lite på om någon är intresserad av att jag ska lägga upp mer konst och liknande. Sådant jag har skapat, helt enkelt. Säg till i så fall!
Ha en trevlig kväll eller vad klockan nu är hos dig! Och – ta det lugnt med Loka crush-intaget… Det kan ju slå över
03 lördag Okt 2020
Etiketter
Ångest, Frustration, Gråt, Skolan, Skolans brister, Tårar, Tears, Trapped tears
Det var en tuff dag i går. Först kände jag mig väldigt avstängd psykiskt. På eftermiddagen kom älskade pappa och lämnade en kasse med mat. Jag tyckte det var så gulligt och när han frågade hur jag mådde brast det. Förutom det blev det mycket tårar och frustration i går, mest senare delen av dagen.
Fast för mig är det positivt att jag kan gråta. Jag lärde mig tidigt, när jag gick i skolan, att det var fel och misslyckat att fälla tårar. Jag blev utkastad från många lektioner på grund av att jag grät när jag gick i låg- eller mellanstadiet. Sedan har medicinerna gjort att jag blivit delvis avtrubbad, så i och med nedtrappningen har det lättat lite.
I dag känns det lite bättre. Jag har i för sig bara vaken i ett par timmar, men vi får se – helt enkelt.
Hur har du det?
02 fredag Okt 2020
Etiketter
"Friends", "Vänner", covid-19, covid-test, Depression, Dr Phil, Less, Mnskad aptit, Morden i Sandhamn, Nedstämdhet
FAN – jag har så svårt att få ur mig några ord. Det gör mig väldigt frustrerad. Jag mår inte så bra, tror jag. Psykiskt. På måndag hade jag tänkt åka till praktiken.
Tyvärr känner jag mig helt förstörd, även om covid-symtomen är borta. Jag gjorde ett test i dag. Jag har knappt någon aptit, i alla fall inte på något som jag lagar hemma. Folk tipsar mig om vad jag kan laga, men jag kan inte ta in det alls. Allt låter vidrigt. Det blir bara samma sak.
Bara en kort uppdatering. Jag är lite less just nu. Det känns som att jag bara kollar på serier, vilket delvis är sant. Dr Phil, Vänner och Morden I Sandhamn varvar jag mellan just nu. Jag orkar inte med mina egna problem. Blir bara trött.
Så god natt på er, fast klockan inte ens är 15:00. Kör lugnt
15 tisdag Sep 2020
Etiketter
Anorexi, Ästörning, Din mamma, Kropp, Samhällsproblem, Seroquel, Vikt, Ytliga klubben
Jag känner mig helt sönderdeppad nu när det börjar komma i fatt mig. Att vissa mediciner har pajat min kropp. Allt det här med kropp och vikt gör mig så förbannat ilsken. Kanske för att jag har haft en ätstörning, men också för att jag ärligt talat inte förstår varför folk i allmänhet dömer ut människor – helt enkelt: utifrån hur de ser ut. Ni bör skämmas!
För de som inte förstår… MAN GÅR INTE FRAM TILL FOLK OCH FRÅGAR OM DE ÄR GRAVIDA, KORTA, TJOCKA, SMALA, UNDERVIKTIGA! Hur svårt är det att förstå? Det verkar väldigt svårt för ytliga klubben att greppa. Prova att greppa ett handtag! Precis så ska du greppa det jag skriver nu. Problem? Ring din mamma och fråga om hon kan komma över med ett anteckningsblock.
Det känns som jag har börjat tappa det lite själv. Inte angående det jag skrev i förra stycket – utan i allmänhet. Jag vet inte om det har att göra med att jag fortsätta sänka Seroquel förra onsdagen/torsdagen. Jag har dessutom bytt ut depot-tabletten mot en snabbverkande sort, allt på läkares inrådan självfallet. Den snabbverkande gör att jag blir väldigt trött rätt så tidigt och måste sova. Fast den gör också att jag sover hela natten, vilket är bra.
12 lördag Sep 2020
Etiketter
Coop, Depressivitet, Ekonomi, Försörjningsstöd, Gym, Hemköp, Ica, Lidl, Mens, Seroquel, Soc, Socialbidrag, Willy:s
Jag spanade in min apodos och insåg att från och med torsdags kväll är Seroquel sänkt, så det fanns nog en anledning till att jag inte mår så bra. I dag fick jag nästan tvinga mig till gymmet. Det fanns egentligen inte så mycket ork, men jag var där trots allt. Sedan har jag haft tvätt, eller – jag ska hämta den om ett tag. Den ena maskinen stannade där det var ett antal minuter kvar, så jag fick vrida ur vattnet ur allt. En alltför ledsen maskin, så vi får se om allt är torrt när jag hämtar tvätten.
Är det bara jag som tycker att det har blivit extremt dyrt i mataffärer? Kanske på andra ställen också. Jag har inte ens lust att gå dit längre. Det luktar rostad lök. Eller svider som det gör i ögonen när man skär lök. Ja, jag började nästan gråta i dag. Jag behöver handla, men har varken ork eller motivation. Alla stora matvarukedjor och så förstås soc kan tänka efter lite. Till och med Lidl som var billigt förut har blivit dyrare. Ica, Coop och Hemköp är nog ändå värst. Willy:s är billigare än de flesta, men de börjar – även dem – att höja sina priser. En sak som gör att jag kokar över är att Wiilly:s inte tror att kvinnor ibland behöver de största tampongerna. Hur kan den största heta superplus? Den är väldigt mini. Tur att jag hade några enorma. Är det ofint att blöda mycket vid mens, eller?
Okej – mycket luktar curry en dag som denna. Frågan är väl om det är gul, röd eller grön? Vad tror ni? Folk säger att jag bör se lite nyanser i saker och ting. Varsågoda- hjälp mig! Om jag inte skämtar om detta går jag under – kanske. Man vet aldrig. Hur som haver så flyttade jag ju mitt arsle både till gymmet och tvättstugan. Mataffären får nog vänta till i morgon.
10 torsdag Sep 2020
Etiketter
Anafranil, Anidepressiva, Antipsykotika, Biverkningar, Iktorivil, Litium, Neuroleptika, Psykofarmaka, Rutiner, RutinerStruktur, Seroquel, Stämningsstabiliserande läkemedel, Struktur, Vanor
Den här dagen började inte speciellt bra. Jag är fortfarande påverkad av vad ortopeden skrev i mina journaler, vilket ger negativa influenser när det gäller mitt mående. Dessutom fick jag min mens i morse. Måendet blev lite bättre på Dynamo. Sedan har det varit lite upp och ner. Nu är det kväll. Veckans städning är över och jag har bokat tvättid.
Jag känner mig allmänt lite ledsen och ångestfylld periodvis under dagen. Det känns som att vissa läkare inte förstår biverkningarna av psykofarmaka. Uppenbarligen spelar det ingen roll om denne är verksam inom psykiatrin eller inte. Jag måste i princip ta litium pga min bipolaritet. Seroquel vill jag gärna slippa, eftersom biverkningarna är förödande. Anafranil behöver jag ta för att skydda mot depression och tvångstankar/tvångshandlingar. Iktorivil har jag börjat trappa ner lite.
Problemet är att jag tror inte att alla läkare förstår vilka biverkningar vissa mediciner kan ge. Det spelar ingen roll hur mycket man försöker anpassa sina vanor och liknande (för att exempelvis hinna sova mer). Jag hoppas att man tar detta lite mer på allvar.
28 fredag Aug 2020
Etiketter
Helg, Irritation, Ledig, LOKA crush, Seroquel, Seroquel Depot, Stress, Tomhetskänslor
Jag känner mig tom. Känslor och sånt, orkar inte med. Det är fredag igen och det suger. Är jag den enda i värden som inte gillar att vara ledig? Absolut – det är skönt att vila när man kommer hem från jobbet. Det tycker jag med. Även att vara ledig någon dag då och då. Men det som kallas semester, har för mig – en illaluktande doft. Ungefär som stekt lök med gul curry.
Stressen av att inte veta hur en dag ser ut. Irritationen över att vakna för tidigt. Nu när jag har trappat ner rejält på Seroquel (neuroleptika) kan jag inte längre sova bort hela förmiddagen. Vad ska man göra med tiden? Det är som ett eko som inte vill ge någon respons.
Hur som haver – vad ska ni göra i helgen? Det kanske är en tråkig fråga… Lika tråkig som att plocka upp skärp från golvet.
Fast glöm inte att ta ett glas Loka crush för att fira att det är fredag och alla 18-åringar tror att de kommer att komma in på alla ute-ställen innan de förstår vad 20-års gräns är! Vi har själva varit där. Ta det lugnt.
01 onsdag Jul 2020
Etiketter
![]()
Onsdagar är ju min lediga dag och jag brukar gå till sjukgymnasten. Det är inställt i några veckor, för hon är på semester. Jag var på gymmet efter att jag ätit frukost. Sedan jagade jag ett paket jag hade beställt. Först gick jag till fel uthämtningsställe. Det fick ja veta efter att jag hade köat med en massa människor. Suck. Nu har jag i alla fall paketet, som innehåller vape-olja. Hjärta på det.
Snart ska jag till tandläkaren. Förra gången kunde man inte se röntgenbilderna, så jag ska dit igen. Det blir ok, tror jag. De skulle kolla om det fanns någonting som kunde lindra min muntorrhet. Vi får se.
Förresten, jag sov ostört i 10 timmar förutom när jag tar medicinen vid 8. Nice!
04 torsdag Jun 2020
Etiketter
Alkoholmissbruk, Anorexi, Ångest, Bipolär, Depressivitet, Destruktivitet, Mani, Självdestruktivitet, Självförakt, Självskadebeteende, Student 2010, Tablettmissbruk
Det är den 4:e juni 2020. För 10 år sedan, exakt, tog jag studenten. Enligt många andra som har tagit studenten är det en viktig dag att komma ihåg. Glädjen, lyckoruset, flaket, studentskivan. För de som ska ta studenten väntar de sig den lyckligaste dagen i hela deras liv.
Jag kände bara smärta. Ingenting var kul. Min psykiska ohälsa var existerande i hög grad. Det sista halvåret innan studenten spårade det ur. Alkohol kombinerat med psykofarmaka – ramlade ner för en rulltrappa – polisen – Maria Ungdom. Anorexi. Stress. Extrem ångest. Bipolär debut – Mani – riskbeteende – psykakuten. Sjävmordstankar. Flera depressioner. Blandade mani/depressiva skov. Folk blev rädda för mig. Gråt på toaletterna i skolan. Självskadebeteende. Bantningstabletter. Alkoholmissbruk. Alvedonmissbruk. Olämpligt beteende, eller vad man ska kalla det. Jag var inlagd på slutenpsykiatrin i bland.
Mitt i allt det här tog jag studenten på naturvetenskapliga programmet med mer än godkänt i snitt. Vad spelar det för roll när man ändå inte vill leva? Jag kritiserade mig själv, men det har jag försökt sluta med i dagens läge. Det tog många, många år. Jag har hatat mig själv så länge jag kan minnas, men försöker att undvika att skada mig själv. Fast det sitter så djupt, självhatet. Jag har haft många olika självskadebeteenden och det är svårt att veta hur man lever fri från dem. Jag har ändå kommit en bit i från det värsta. Alkoholen, skärandet, brännandet med cigaretter, skapa enorma blåmärken. Ärren på kroppen påminner en om det som var och vad det helst inte får bli. Allt det här är inte mycket jämfört vad jag har gått igenom de 10 följande åren.
Kampen pågår ständigt. Det är bara det att den 4 juni varje år blir jag påmind om allt detta. För mycket. För starkt. För det finns där, absolut. Som en utväg. Fast jag försöker hitta alternativ till det destruktiva. Jag försöker.
03 onsdag Jun 2020
Etiketter
Ångest, Iktorivil, Inspiration, ljus, Nedtrappning, Nedtrappningssymtom, Perceptionsstörningar, Promenad, Sjukgymnastik, Sol, Solfejs, Sommar 2020, Stress, Vår 2020
![]()
I natt sov jag 11 timmar, vilket var välbehövligt. Jag blir helt slut av nedtrappningen av Iktorivil. Det är onsdag i dag, så det innebär att jag inte har jobbat. Som vanligt går jag till sjukgymnasten. Tur att det hjälper att träna när man har mensvärk!
Efter träningen hos sjukgymnasten tog jag en promenad (bilden ovan är därifrån). Jag kände för det. Både promenaden och bilden, alltså. Skämt åsido. Eftersom jag är så ljuskänslig kan jag inte kolla mot solen, ens om det är lite ljust.
Just nu mår jag ok, men ångesten och stressen äter upp mig ibland. Rätt vanliga nedtrappningssymtom på benzodiazepiner. Sömnen känns inte alltid säkrad. Jag är alltid rädd att jag inte ska kunna somna. Jag vill att detta ska gå över.
Well, vad har ni gjort i dag? Förresten: vad gör ni om ni inte kan sova? (jag behöver tips)
01 måndag Jun 2020
Etiketter
Anafranil, Benzodiazepiner, Frustration, Humörsvängningar, Iktorivil, Nedtrappning, Trötthet, Utmattad
Nedtrappningen av Iktorivil har varit tuff hittills. Ja, det är benzodiazepiner – vad hade jag väntat mig? Jag har haft den medicinen sedan början av 2013. En tid jag helst vill glömma. Då Iktorivil och Anafranil räddade mig från helvetet.
Sömnen känns inte säkrad direkt. Mitt humör svänger värre än vanligt, speciellt när jag inte är ensam. Ångesten äter upp allt och mörkret är inte långt borta. Egentligen är jag mest trött – utmattad. Frustrerad. Kan inte detta sluta? Det är bra att OCD:n inte har blivit värre. Fast det här är i alla fall bättre än när jag ofrivilligt blev av med Anafranil i ca 1 månad – den var slut på marknaden just då.
Är det någon av er läsare som har erfarenhet av att trappa ner benzodiazepiner?
29 fredag Maj 2020
Etiketter
Ångest, Benzodiazepiner, Halstabletter, Iktorivil, Muntorrhet, Sömnproblem, tandläkaren, Trötthet
Jag är helt slut och har varit vaken sedan 5. Under natten har jag vaknat flera gånger, tror jag. Antagligen beror detta på att jag bara tar Iktorivil varannan dag nu. Detta sömnmönster är inte normalt för mig.
Min muntorrhet börjar bli ett stort problem. Jag har i stort sett alltid en halstablett i munnen och får ångest när de är slut. Nu har det nått knasiga nivåer då jag har ont i munnen på grund av detta. Om lite mer än en vecka ska jag till tandläkaren och kolla upp det. Jag dricker redan mycket vatten.
20 onsdag Maj 2020
Posted in Medicinering - Psykofarmaka, Samhälle
Etiketter
I dag är det onsdag och då är jag ”ledig” i den bemärkelsen att inte jobb står på schemat. Fast man är aldrig ledig från livet, så man är ju aldrig ledig – egentligen. Vad tycker ni?
Om en stund ska jag åka iväg till sjukgymnast-mottagningen. Då ska väldigt jag som vanligt träna, vilket ska bli skönt. Ibland försvinner huvudvärk om man rör på sig, så jag hoppas på det i dag. Jag har haft huvudvärk väldigt ofta på sistone. Speciellt i början på dagen. Hoppas att träningen räddar mig från den i dag!
Kl 20 tar jag min första kvällsdos utan Iktorivil. Tanken är att jag ska vara utan varannan dag nu i början. Jag är inte helt säker på hur detta kommer att påverka mig, men det är inte lätt att veta det. Mediciner påverkar inte alla på samma sätt.
Hur ser ni på att vara ledig från livet? Går det? Hur ser ni på det? I så fall – hur pausar du?
18 måndag Maj 2020
Etiketter
Aggressivitet, Apodos, Dikter, Förvirrad, Frustration, Iktorivil, Irritation, OCD (obcessive-compulsive disorder), Psykofarmaka, Upprörd
När jag hade jobbat klart hemma, vilket gick bra, lämnade jag lägenheten för att gå på ett psykolog-möte gällande OCD-behandlingen. På vägen skulle jag hämta min apodos, men den fanns inte på apoteket. Såklart blev jag upprörd över det, men hon som jag pratade med var så otrevlig. I sådana situationer börjar jag ofta, eller alltid, koka inombords. Det var bestämt att jag skulle få hem apodosen, men det skulle ta ett tag innan min förfrågan det gick igenom. Jag trodde att jag skulle behöva hämta apodosen några gånger till. Jag förstår inte varför andra inte är tillräckligt tydliga. Det gör mig ledsen, frustrerad och allmänt upprörd. Jag är bara livrädd att jag inte ska få min medicin.
I morgon kväll ska jag ta min första kvällsdos utan Iktorivil, vilket jag är orolig över. Jag måste bli av med den någon gång, fast jag är orolig att det ska påverka ångesten och sömnen för mycket. Tänk om jag ser saker för tydligt som jag inte vill veta av! Håll tummarna, eller så.
Jag vet inte riktigt hur jag känner mig i dag. Kanske bäst att inte veta. Eller ärligt talat, jag vet inte. Svävar i ovisshet. Jag anar smått oråd, angående medicinkaoset.
svävande gråt
över min kropp
diskreta andetag
inte väcka blodet
tankar i drömmar
som dricker upp ångest
för det som var
04 onsdag Mar 2020
Posted in Medicinering - Psykofarmaka
Etiketter

Eh, om jag ska vara helt ärlig så sover jag med en halstablett i munnen. Varför? Jag är muntorr, förmodligen pga mina mediciner. Jag gillar inte muntorrhetstugummin så mycket och jag får ont i huvudet av tuggummin generellt. Dessutom dricker jag mycket vatten. Det sprider sig ju utanför munnen, så läppbalsam är en självklarhet – annars blir jag oerhört torr.
Någon som har andra tips?
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.