”Det rullar på” är ett så konstigt uttryck, enligt mig. Vad är det som rullar? Det är därför jag inte riktigt gillar att skriva, men den här dagen har varit ganska lugn. Ingen större röra. Än så länge. Fast dagen är nästan slut, såvida jag inte kan somna senare. Jag sov trots allt i natt.

När jag kom hem i eftermiddags, så har jag nästan kollat på Solsidan hela tiden. Typiskt mig, själva mönstret. Jag har flera serier, som jag sett flera gånger. Däremot hindrar det mig absolut inte för att se den igen. Igen och igen. Och… Vet ni vad? IGEN. Vissa filmer kan jag se om och om igen. Exempelvis deckare. Jag har en tendens att fokusera för mycket på detaljerna i filmen. Så pass att jag missar vem som hade begått själva brottet. Jag kanske var för upptagen av något sidospår. Det här gör att jag kan se vissa filmer flera gånger och får fler perspektiv. Ofta är jag intresserad av helt andra saker än snitt-människan.

Ett problem, som jag aldrig lär komma ifrån, är en av de stora mysterium för mig – socialt samspel och regler. Du, som inte har en diagnos, inom det neuropsykiatriska spektrumet kan inte förstå detta till fullo. Det är för många faktorer som spelar in. Det handlar inte om ovilja att anpassa sig. Om jag anpassar mig för mycket går jag sönder. Då är det bara bitar kvar. Jag får då hitta lite alternativa sätt att leva på, så att jag energin försvinner. Det gör den ibland. Rätt ofta. Det jobbiga är att acceptera sina ovanliga begränsningar. Det finns självklart positiva saker med att ha Aspergers syndrom. Några exempel är kreativitet, tålighet, enormt fokus, fotografiskt minne, detaljsinne, tydlighet, envishet. Det är bara början.