Känslor och tankar är som ekon ur det förflutna. För mig.
Cirkel
03 tisdag Nov 2020
Posted in Det som en gång var / The Past
Etikettarkiv: Känslor
It’s like a question mark
03 tisdag Nov 2020
Posted in Aspergers syndrom, Dynamo - Möjligheternas förlag
Etiketter
Filosofi, Frågetecken, Huvudvärk, Intressant, Känslor, Komplex, Komplexitet, Tolknig, Trötthet
Den här dagen har varit relativt lugn, men det beror på vad man jämför med. Hur som helst, så har det inte hänt så mycket mer än att jag varit på Dynamo. Visst har det varit lite saker som har gjort att jag blivit lite upprörd känslomässigt, men det är ganska vanligt om man har min hjärna.
Jag gillar inte frågetecken. Rent praktiska sådana. De kickar igång ett ältande som ibland inte har ett slut. Inte tecknet – det är okej att ställa frågor. Ni förstår hur jag menar. Svårtolkade situationer, som inte har något enkelt svar. Jag vet inte varför jag kom att tänka på detta nu, men det får stå kvar. I dessa situationer försöker jag göra det som känns rätt, även om det är komplext.
Jag tänkte precis skriva att jag känner mig seg i huvudet i dag, fast det kanske inte är riktigt sant. Det kändes inte så på Dynamo, utan det här kommit nu då jag är hemma. Kanske för att jag är trött och har huvudvärk. Haha, den här reflektionen känns kändes rätt självklar – slutsatsen.
Då blir det inte intressantare än så
Dela detta:
Atypical-g33k in the rain
01 söndag Nov 2020
Etiketter
Atypical, Åsikter, Återhämtning, Behov, Blåst, Funktion, Högfungerande autism, Känslor, Netflix, Planering, Ren, Stockholm, Stress, VIla
Regnet och blåsten har varit rätt så konstant under dagen, fast jag tycker att det är mysigt. Varför tycker folk att det är provocerande? Jag har ingen lust att hålla tillbaka med vad jag tycker hela tiden. Vissa tror att jag skämtar. Det är inte alltid så.
Trots allt var det skönt att komma ut och gå på utställningen med Carolina. Det var lite stressigt innan, för jag skulle städa med en personal (det blev inte av på min ordinarie städdag) innan jag skulle möta upp Carolina. Det löste sig till slut.
Under eftermiddagen/kvällen har jag bara kollat på Atypical (som jag har sett knasigt många gånger) känns det som. Den är härlig och jag känner igen mig i huvudkaraktären som har högfungerande autism. Känslor som blir som ett temporärt eko.
Det var i alla fall skönt och väldigt välbehövligt att vila i några timmar – ensam. Även om jag sover mycket bättre nu. Jag stort behov av att vila i ensamhet. Återhämtning är viktigt för att jag ska fungera över huvud taget.
Dela detta:
Ibland är det svårt att städa undan skit
28 onsdag Okt 2020
Etiketter
Aggressivitet, Existens, Ibland, Introvert, Irritation, Känslor, Skit, Tankar, Toalettlock, Tom dag, Tomhetskänslor
Det här med känslor. Jag har ibland svårt att veta vad jag känner inför någonting. Ibland. Eller om det är destruktivt för mig att handla på ett visst sätt. Fast ibland så vet jag vad som är destruktivt och gör så ändå.
Ibland
Min vardag består av mycket missförstånd. Sedan en inre kamp, som andra ofta inte begriper sig på – tror jag. Det känns inte så, men jag förväntar mig inte heller det. När jag säger att jag ofta känner mig arg eller irriterad, eller snarare att det är känslor som lätt väcks hos mig, blir jag inte alltid helt trodd. Det känns som att jag måste hålla igen mycket. Stänga toalettlocket, för att ingen ska se skiten.
Okej, något positivt… Jag har klarat mig igenom en sk tom dag. Snart ska jag sova. Fast vissa ekon från det förflutna får stanna i toaletten – med locket på.
Vilken färg är din toalett? Haha, jag tycker att den här frågan är rätt kul. En av mammas släktingar hade en rosa. När jag var liten var jag helt fascinerad av det faktumet. Min nuvarande är vit och tråkig.
Dela detta:
Psykisk trötthet och kort om fördomar
26 måndag Okt 2020
Etiketter
Dreads, Känslor, Missförstånd, Psykisk trötthet, Sömn, Sömnproblem, Sjukgymnastik, Syntetdreads, Trötthet
Mitt humör har svängt en del i dag, vilket säkert har berott på dålig sömn och en periodvis känslomässig röra. Som att ha gjort i ordning en (ganska) jämn smet och sedan börja röra runt i den – och förstöra den.
Jag förstod inte hur mina ben skulle orka bära mig från Dynamo till sjukgymnasten på andra sidan stan. Med tunnelbana, men som ett tillägg: jag är alltid helt slut i kroppen efter en dag. Ofta känner jag att benen inte vill bära mig. Det är nog någon psykisk åkomma. Jag vill gå, men psyket orkar inte. Dock känner jag mig oftast piggare psykiskt när jag har tränat där, hos sjukgymnasten.
En annan sak jag kom att tänka på att jag har levt nästan hela mitt liv i skuggan av fördomar. Mot mina diagnoser, mot faktumet att jag hade dreads förut (både syntet och efter det med mitt riktiga hår). Det är svårt för mig att ringa vården eller liknande också, eftersom jag missförstår mycket. Därför är det svårt för mig att ha kontakter inom vården som inte har kunskap om min Asperger-diagnos.
Dela detta:
Känslomässig katastrof
26 måndag Okt 2020
Etiketter
Aggessivitet, Ångest, Irritation, Kaos, Känslor, Stress, Tankar
Just nu känner jag mig mest arg och irriterad. Vissa samtalsämnen är väldigt triggande och påminner om trauma. Fokus måste nu ligga på att orka med detta
Dela detta:
Brus i käften
22 torsdag Okt 2020
Etiketter
Filosofi, Huvudvärk, Känslor, Konsekvens, Mobbing, PTSD, Sömn, Sömnproblem, Tankar, Trau, Trauma
Ibland orkar jag inte med min konsekvensmedvetenhet. Jag ligger nästan alltid ett steg före, förutom när de kaotiska känslorna kommer – som nagelskrap. Jag vet att det är det är bra, för det mesta, att vara medveten om konsekvenserna av ens handlingar. För mig blir det ett problem – jag varken vågar eller orkar göra vissa saker.
Tyvärr vaknade jag tidigt denna morgon – igen! Strax innan kl 6. Ärligt talat så orkar jag inte vara vaken för mycket, för då ältar jag bara en massa situationer tills det bara finns mikroskopiskt små partiklar kvar. Så känns det, dessvärre. Det här kanske låter sorgligt för vissa, men det är min verklighet. Dock fick jag börja dagen med smärtstillande, för min huvudvärk var rätt kraftig. Tur att den gick bort sen.
Det gick bra på Dynamo sedan. Fast ibland kan ensamheten göra sig alltför påmind. Vissa situationer påminner helt enkelt för mycket om mobbingen under skolgången. Det behöver inte betyda att folk menar illa – tyvärr känns det bara så.
I övrigt så är det mycket tankar och känslor som har snurrat runt, som irriterande eko, under dagen. Jag försöker att inte låta det äta upp mig.
Dela detta:
Jag är den jag är, lev med det! / Me, myself and I – Live with it!
21 måndag Sep 2020
Etiketter
Aggessivitet, Ångest, Demokratipiloterna, Dynamo förlag, Ilska, Irritation, Kaos, Känslor, Känslostormar, Poesi, Tankar
Mycket känslostormar. Likt eld, som längtar efter askan. Inombords. Fast där tomheten ekar – ibland stilla.
Dessa kommentarer! Folk förstår inte hur mycket ord sårar. Jag har en tendens att alltid sticka ut, vad jag än gör. Ibland är det bra – ibland känns det som att jag pressas en stund under vattenytan. För då är jag ensam och misslyckad igen.
I dag trodde någon, än en gång, att jag var gravid. Jag önskar tidvis att jag inte brydde mig, men tyvärr gör jag det. Jag hade velat skrika, egentligen, fast jag ville inte skrämma bort honom. Han var en lunchkund på fiket vi har. För att förklara så har Dynamo förlag lokal gemensamt med Demokratipiloterna (har ett kafé, där man kan fika och äta lunch).
Följ gärna @dynamoforlag på instagram. Var 3:e vecka lägger jag upp 1 inlägg varje vardag!
Dela detta:
Spänd känslomässigt / Tensed emotionally
20 söndag Sep 2020
Etiketter
Balans, covid-19, Funderingar, Gränser, Hemligheter, Känslor, Oro, personligt, privat, Tankar
Morgonen har varit lugn med sovmorgon och telefonsamtal med Sylvia. <3 De är bara det att jag stressar upp mig så mycket över att något känns i halsen och därför stannade jag hemma i fredags. Eller så är jag bara väldigt spänd. Jag har bara tänkt vila i dag, så att jag inte inbillar mig några mer symtom. Jag blir galen på covid-19. Man får panik över minsta lilla skit.
Jag vet inte ens vad jag ska säga nu. Dock är jag mest orolig att det ska hända något mer som får mig ur balans. Lite deprimerande att man måste tänka så hela tiden, men allvarligt – det får inte hända något mer som påverkar mig för mycket känslomässigt! Jag orkar inte. Fast man kan inte styra det. Tänk om man kunde! Coolers. Ja, men lite läskigt. Vissa saker som man man ska kunna läsa någons exakta tankar är bara obehagligt. Det är för privat. Till och med för mig.
Jag har udda gränser mellan vad som är personligt och privat. Vissa saker känns inte alls så privata, medan andra saker – akta dig för knytnäven som kommer mot ditt fejs (ironi) – om du frågar om vissa hemligstämplade saker. Så gott som hemligstämplade. Jag tror att alla har hemligheter, stora som små.
Vad tror du?
Dela detta:
Tankar om psyket / Thoughts about any mind
18 fredag Sep 2020
Etiketter
Äckligt, DBT (dialectic behavior therapy), Frustration, Kaos, Känslor, Komplex symtombild, Morotssoppa, Snurr, Symtom, Tankar, Trauma, Vishet
Jag sitter här i mörkret och undrar vad jag egentligen mår dåligt av – just nu. Frustration över att jag knappt orkar höra av mig till mina vänner. Att jag inte orkar träffa mina vänner just nu. Känslorna tar över för mycket. Eller ja, det gör de ofta. Antingen är det känslorna som tar över, eller så är det logiken. När man har hittat en konstruktiv balans mellan dessa kallas det vishet, enligt terapiformen DBT (dialektisk betendeterapi). Jag har gått i DBT-terapi för länge sedan (runt 10 år sedan). Om du vill läsa om det – klicka här.
Gjorde DBT-terapin mig mer psykiskt stabil? Jag vet inte, ärligt talat. Både och. Det är svårt att hitta en terapiform som behandlar alla ens psykiska problem. I alla fall för mig, som har en väldigt komplex symtombild och dessutom Aspergers syndrom. Nu går jag hos en psykolog på psykiatrin som är väldigt bra. Just nu pratar vi mest om centrala trauman, som har fått väldigt destruktiva konsekvenser. Hon har dessutlm mycket kunskap om neuropsykiatriska diagnoser (NPF).
Tankarna fortsätter snurra. Det är svårt att nå ens centrala problem, primära, på egen hand. Det är antagligen därför man behöver hjälp med det från någon professionell person. I mitt huvud är det en soppa, som har blivit mixad för länge och sedan smakar skit. Ja, som slät morotsoppa. Äckligt eller inte – det känns lite för mycket att jämföra mat med kaotiska känslor. Fast – Vad ska jag göra? Jämföra med osmakliga möbler, eller?
Dela detta:
Det spinner väl på
14 måndag Sep 2020
Posted in Just another day
”Inte halvvägs ut till Farsta, inte halvvägs ut till Farsta…”
09 onsdag Sep 2020
– Thåström (2009)
Jag försöker lyfta humöret lite med live-inspelningar med Thåström på youtube. Det fungerar delvis. Min hjärna äts på sätt och vis fortfarande upp av det läkaren hade skrivit i min journal igår. Tankarna snurrar och ibland önskar jag att jag vore någon helt annanstans. Eller ja, det önskar jag rätt ofta.
Varför? Jo, på grund av trauman och faktumet att jag ofta inte tror att jag duger som jag är. Tragiskt, kanske du tycker. För mig är det en del av min vardag.
Nej, nu är det Scrubs som gäller. Den serien påminner mig på något sätt om någonting bra.
Dela detta:
En besvärlig, känslosam detalj
08 tisdag Sep 2020
Etiketter
1177 Vårdguiden, Aggressivitet, Anorexi, Ätstörning, Ätstörning UNS, Överviktig, Bantning, Depressivitet, Destruktivt mönster, Detaljer, Din kropp, Folk, Gravid, Hälsosam, Irritation, Känslor, Känslostormar, Ledsen, Litium, Människor, Min kropp, Nyttig, Ohälsosam, Onyttig, Seroquel Depot, Social ångest, Sociala medier, Tankar, Tonåren, Viktuppgång
Nu ska jag skriva om gjorde mig otroligt arg, ledsen och irriterad. Ja, rentav förbannad. Jag vill påpeka att det här inte direkt var någons fel, egentligen. Även om det kändes som att det var allt och allas fel.
Jag gick in i mina journaler på 1177 Vårdguiden för att kolla om ortopeden hade skrivit en anteckning där. Det var runt 2 veckor sedan jag var där. Anteckning jag hittade var egentligen bra, men jag hakade upp mig på en detalj – som var under ”allmäntillstånd”. Överviktig. Det ordet triggar igång alldeles för mycket känslostormar hos mig. Paniken och tårarna anländer.
Jag sitter på sängen, med the vape i munnen. Ångorna stiger. Tårarna kämpar sig ut och ångesten är hög…
Okej. I tonåren fick jag anorexi och fick kämpa för att g upp i vikt. När jag var 22 fick jag mediciner för min bipolära sjukdom och gick upp 30-35 kg på kort tid. En idiotisk läkare på vårdcentralen ställde diagnosen fetma och tvingade mig att väga mig, fast att jag förklarade min historia av ätstörningar. Nog den okänsligaste läkare jag träffat.
Ett tiotal gånger har okända personer kommit fram till mig och frågat om jag är gravid, på mer eller mindre otrevliga sätt. Någon enstaka har velat känna på min mage. Sedan har jag vissa i min omgivning som inte kan sluta kritisera min kropp. Andra före detta vänner tycks inte orka med mig på grund av mitt kaos med kroppen och psyket.
Det är skillnad på att vilja banta och att ha en ätstörning. Problemet är att när du lider av en ätstörning behöver du hjälp att bryta ditt destruktiva mönster. Jag kan ibland uppleva att de som säger att de vill banta, säger det bara för att säga något. Tyvärr. De vill bara ha uppmärksamhet. Bantning är verkligen inget hållbart val, enligt mig. Sluta istället trigga folk som kan ha en potentiell ätstörning istället för att klaga. Kom ihåg att det är min åsikt, inte din. Dela gärna din åsikt.
Min poäng är att jag är otroligt trött på att andra människor tror sig ha rätten att att kommentera min kropp. Alla kämpar med sitt. Skaffa ett liv istället. Visst förstår jag att läkare måste skriva vad de tror – jag ifrågasätter egentligen inte det. Det bara triggar igång vissa känslor hos mig. Att vikten ska vara så relevant och bestämma om någon är hälsosam eller inte – det håller inte. Skärp er, människor! Låt andra ha sin kropp och du din.
Det är bara det.
Dela detta:
Relationer – då det blir kaos
01 tisdag Sep 2020
Etiketter
Aggressivitet, Ánnorlunda, Borderline, Irriterad, Kaos, Känslor, Svartvitt tänkande, Tankar, Trötthet, Utnyttjad
Trots att jag sov bra i natt har jag känt mig trött. Min vanliga känslomässiga ber- och dal(vana)bana (Kent-referens) har varit för mycket nu under kvällen. Hur var din dag?
Jag är så trött, irriterad och förbannad på personer som jag trodde var mina vänner. Som man trodde att man stod nära. Det blir så otydligt för mig. Om du inte vill vara vän med mig – säg det bara. Jag vill inte ha någon gråzon. Antingen – stanna i mitt liv eller försvinn. Jag försöker hålla mig till de vänner som faktiskt tycker om mig för den jag är och inte den jag bör vara. Punkt.
Snart tänker jag sova. Jag är trött. På lite allt möjligt. Speciellt på vänner som känns rätt falska. Eller som tycker att man kan avsluta en vänskap utan att säga något – bara för att man mår bättre och inte behöver en längre. Det är så jag känner mig – utnyttjad. Vissa sticker så fort de mår bättre.
Det är väldigt jobbigt att jag alltid tänker så svartvitt kring relationer och är väldigt överkänslig. Relationer är bara så otroligt krångligt och otydligt. Hur ser du på detta?
Dela detta:
Odefinierbar känsla, där någonting tar vid
17 måndag Aug 2020
Etiketter
Jag känner mig trött och vet inte riktigt varför. Dock tror jag att jag inte riktigt kan sätta fingret på vad jag känner. Frustrerad, kanske.
”och från himlen trillar spik ner”
-Thåström
Dela detta:
När badet blir en flykt
15 lördag Aug 2020
Etiketter
2020, Bad sommar 2020, Humörsvängningar, Känslor, OCD (obcessive-compulsive disorder), Sömn, Sömnproblem, Sommar, Sommar 2020, SVänskap, Tankar, Trötthet, Värme, värmebölja
I princip hela den här dagen har jag varit så trött i kroppen. När jag vaknade kom jag knappt upp ur sängen. Sedan lättade det när jag var och badade. Fast när jag kom hem i dag orkade jag knappt så upp kändes det som. Hoppas på bättre sömn i natt, verkligen. Det var i alla fall skönt att få bada igen. Kul med sällskap av Carolina och Robban.
smart
Mina tankar, känslor och humörsvängningar sliter mig isär. Som vanligt. Förföljd av trauma-triggers. Som ni alla vet så gillar jag inte sommaren generellt sätt, men med den här värmeböljan blir det näst intill olidligt. Slitsamt för mitt psyke. Det kanske är därför jag är så trött, bland annat.
Hur mår ni av att det är så smärtsamt varmt?
Dela detta:
Kent var tydligen en besatthet denna kväll
21 söndag Jun 2020
Etiketter
Gråta, Känslor, Kent, Kroppsspråk, Mannen i den vita hatten, Mental flykt, Socker, Tårar
”ingen, ingen, ingen hör” – Kent, Socker
Ibland känns det verkligen som mitt inre skriker så förbannat efter hjälp, men det är ingen som hör. Det är först som min kropp börjar balla ur som ALLA ser. Då är det tydligen så att jag är en klantig missbrukare istället. Nej, jag kanske inte är den smidigaste vålnaden som jorden… Fast det kan ju höra till när man har Aspergers syndrom.
”jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det känns” – Kent, Mannen i den vita hatten
Hur ser ni vad någon annan känner när ni försöker läsa deras kroppsspråk? Eller hur reagerar du? Intressant fråga, tycker jag. Det vore spännande hur ni tänker gällande den.
Jag visar känslor omedvetet. Det brukar inte vara svårt att se på mig om jag är trött. Dock saknar jag att kunna gråta ut när jag är ledsen istället för att fly. Skumt, för det här med att gråta var en av de saker jag hatade hos mig själv när jag var yngre.
Dela detta:
Kropp och själ, vill de varandra väl?
16 lördag Maj 2020
Etiketter
Överrörlighet / Hypermobility, Dikter, Existens, Fotled, Frustration, Gym, Känslor, Knä, Sjukgymnastik, Trauma
Direkt efter att jag hade ätit frukost tog jag mig iväg till gymmet för första gången på ca 2 månader. Jag kunde självklart inte gå dit när jag hade symtom på covid-19. Det gick helt ok. När jag var hos sjukgymnasten senast så pratade jag med henne om att börja gå till gymmet igen. Då bestämde jag mig för att jag går dit lördag eller söndag. På onsdagar tränar jag hos sjukgymnasten. Träningen är mest inriktad på att stärka mina knän och mina fotleder, som är överrörliga. Det blir främst cykel, crosstrainer och några övningar för benen. Om jag vill köra något mer så får det bli så.
Det kändes som evigheter tills jag somnade i går, men det gick till slut. Hur sov ni? Jag känner mig… Jag vet inte. Ibland vet jag inte hur jag mår. Det är en konstig, odefinierbar känsla. Hur känns det när man mår bra? Hur ska det kännas när man mår dåligt? Hur känns ett normaltillstånd?
Frustrationen skriker det undermedvetna
Andetagen försöker hinna i kapp med tankarna
hjärnans information till kroppen, förgäves
Kropp och själ ska samexistera
istället skriker som på hjälp, som ett tyst larm
från botten av det som var
Dela detta:
”Try walking in my shoes” – Depeche Mode
15 fredag Maj 2020
Posted in Just another day, Musik / Music
Etiketter
Överanalyserar, Depeche Mode, Dikter, Efterlyst, Funderar, Känslor, Morgon, Tänker, Ytligt
Jag tänker, funderar och överanalyserar händelser väldigt mycket, men jag nämner inte allting här. Det jag skriver här känns nästan ytligt jämfört hur mina tankar figurerar, om ni förstår vad jag menar. Jag tänker och tänker, men kommer oftast inte fram till något. Gör jag det, så glömmer jag det relativt fort. Hur som helst så försöker jag vara mer öppen här, med mina tankar och känslor.
Morgonen har varit ok, förutom att byggarbetarna bankar järnet på fasaden till byggnaden jag bor i. Det har pågått länge, ibland hör jag det – ibland inte. Jag har kollat på ”Efterlyst” under morgonen. Lyssnar på Depeche Mode. Jag känner mig inte heller speciellt trött. Snart ska jag börja jobba – hemifrån.
Solen skiner
som is
mot vägen
utanför
mot fasader
och mönster
djupa känslor
utbrott
gråt, skrik
där natten blir dag
Dela detta:
Lite gnäll och massa jobbig problematik.
29 fredag Jul 2011
Etiketter
Asperger, Autism, gullmarsplan, Kaos, Känslor, Motorik, vårdcentral
Jag hatar verkligen vissa av mina problem så mycket att de får mig att vilja dö. När jag skulle ut från vårdcentralen i Gullmarsplan förut så fungerade inte dörren. Suck, det beror säkert på min himla asperger att jag aldrig förstår hur vissa saker fungerar. Sedan var jag tvungen att göra något som jag tycker är väldigt svårt – att be om hjälp. Dessutom – att be om hjälp från den otroligt irriterande receptionisten, som fick mig att känna mig som en jävla idiot. Tack så jävla mycket!
Väl ute skulle jag gå till apoteket och hämta penicillin – de skulle tydligen ha öppet till kl 20 idag, sa han jag pratade med på vårdcentralen. Mycket riktigt, så stod det på dörren. Men fan så heller att de har öppet (eller så är jag för trög för att fatta hur man ska komma in). Jag är så otroligt trött på det här – inte så kul att man har gråten i halsen när man ska sätta sig på tunnelbanan, som också är ett jobbigt moment. Eller ja, i alla fall om man är upprörd och irriterad. Jag klarade av att åka en station – till Skanstull, sedan promenerade jag hem därifrån. Hur kan man dessutom tänka så hämndlystet och skadeglatt som jag gör när jag är irriterad? Någon missade tunnelbanan, haha. Alltså fy fan. Är det möjligtvis någon som känner igen sig, när allt blir svart? Säg inte att jag är ensam om detta!
Haha, det blev på tok för mycket svordomar i detta inlägg – men tyvärr så får ni leva med det.
/Y,
Yolanda and her creative scream 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.