10 torsdag Sep 2020
Posted in Samhälle
Etiketter
#avokadosnippa, #¤manspreading, #snippa, #womenspreading #itsjustfruit, Advertisering, Avocado, Avokado, Banan, banana, froosh, Reklam, Smoothie, Sweden
Why manspreading? Try womenspeading!
~
Det här är ett projekt som jag och min kära kollega Carolina har gjort. Here we go!
08 tisdag Sep 2020
Etiketter
1177 Vårdguiden, Aggressivitet, Anorexi, Ätstörning, Ätstörning UNS, Överviktig, Bantning, Depressivitet, Destruktivt mönster, Detaljer, Din kropp, Folk, Gravid, Hälsosam, Irritation, Känslor, Känslostormar, Ledsen, Litium, Människor, Min kropp, Nyttig, Ohälsosam, Onyttig, Seroquel Depot, Social ångest, Sociala medier, Tankar, Tonåren, Viktuppgång
Nu ska jag skriva om gjorde mig otroligt arg, ledsen och irriterad. Ja, rentav förbannad. Jag vill påpeka att det här inte direkt var någons fel, egentligen. Även om det kändes som att det var allt och allas fel.
Jag gick in i mina journaler på 1177 Vårdguiden för att kolla om ortopeden hade skrivit en anteckning där. Det var runt 2 veckor sedan jag var där. Anteckning jag hittade var egentligen bra, men jag hakade upp mig på en detalj – som var under ”allmäntillstånd”. Överviktig. Det ordet triggar igång alldeles för mycket känslostormar hos mig. Paniken och tårarna anländer.
Jag sitter på sängen, med the vape i munnen. Ångorna stiger. Tårarna kämpar sig ut och ångesten är hög…
Okej. I tonåren fick jag anorexi och fick kämpa för att g upp i vikt. När jag var 22 fick jag mediciner för min bipolära sjukdom och gick upp 30-35 kg på kort tid. En idiotisk läkare på vårdcentralen ställde diagnosen fetma och tvingade mig att väga mig, fast att jag förklarade min historia av ätstörningar. Nog den okänsligaste läkare jag träffat.
Ett tiotal gånger har okända personer kommit fram till mig och frågat om jag är gravid, på mer eller mindre otrevliga sätt. Någon enstaka har velat känna på min mage. Sedan har jag vissa i min omgivning som inte kan sluta kritisera min kropp. Andra före detta vänner tycks inte orka med mig på grund av mitt kaos med kroppen och psyket.
Det är skillnad på att vilja banta och att ha en ätstörning. Problemet är att när du lider av en ätstörning behöver du hjälp att bryta ditt destruktiva mönster. Jag kan ibland uppleva att de som säger att de vill banta, säger det bara för att säga något. Tyvärr. De vill bara ha uppmärksamhet. Bantning är verkligen inget hållbart val, enligt mig. Sluta istället trigga folk som kan ha en potentiell ätstörning istället för att klaga. Kom ihåg att det är min åsikt, inte din. Dela gärna din åsikt.
Min poäng är att jag är otroligt trött på att andra människor tror sig ha rätten att att kommentera min kropp. Alla kämpar med sitt. Skaffa ett liv istället. Visst förstår jag att läkare måste skriva vad de tror – jag ifrågasätter egentligen inte det. Det bara triggar igång vissa känslor hos mig. Att vikten ska vara så relevant och bestämma om någon är hälsosam eller inte – det håller inte. Skärp er, människor! Låt andra ha sin kropp och du din.
Det är bara det.
07 måndag Sep 2020
Posted in Samhälle
Etiketter
Läs Ninni Undén‘s blogginlägg om att vara frisk i en sjuk värd, som handlar om att vara friskskriven från ätstörningar – fast livet fortsätter med samhällets krav på vår kropp och vanor.
Jag delar detta dels för att igenkänningsfaktorn är hög och för att inlägget var mycket bra och välskrivet.
Här är direktlänk till hennes blogg: http://beautyandlace.se/
01 tisdag Sep 2020
Posted in Aspergers syndrom, Samhälle, Vegan
Det är ibland, eller ofta, svårt för mig att minnas vad jag tänkt på. Vissa saker och syner fastnar, men sällan det som är relevant – enligt andra. Mina föräldrar, till exempel, tycker att jag oftast bara minns det som inte är viktigt – ja, enligt dem. Ärligt – vem bestämmer vad som är relavant Kändisar på Instagram, eller? De är ofta trendsättare åtminstone, oavsett om vi vill att de ska vara det – eller inte. Alla personer med stort inflytande på samhället i stort. Vad tror ni?
Jag har alltid tyckt att de flesta trender är tråkiga. Det är viktigare för mig att göra som jag vill. Dessutom är jag inte vegan för att det tycks trendigt. Jag har bara ätit fisk sedan jag var 10 år. När jag var 24-25 år blev jag vegan efter att ha insett att fiskar, kycklingar, höns också blir illa behandlade (mina föräldrar var vegetarianer och åt frisk, så vid 10 års ålder gjorde jag som dem. Nog om det. Om ni vill att jag ska berätta mer om hur det är för mig att vara vegan, så säg till.
Nu spårade inlägg ur lite kanske. Jag anser i alla fall att veganism var väldigt trendigt ett tag. Det kanske är så fortfarande. Dock är det väl en definitionsfråga om det passar in här. Delvis, enligt mig. Det är det här med att bli vegan för klimatets skull. Fast trender när det kommer till smink och kläder bryr jag mig inte om. Varför ska alla se likadana ut? Jag tycker nog trots allt att det värsta är bantningstrender. Verkligen patetiskt. Ärligt talat – det känns bara som folk bantar bara för att vara ”inne”. Om man vill ha det så -absolut. Min åsikt är mer att man kanske bör skaffa ett liv istället.
01 tisdag Sep 2020
Etiketter
ADHD, Autism, Fördomar / Stereotypes, Hjälpmedel vid neuropsykiatriska funktionshinder, Neuropsykiatrisk diagnos, NPF (neuropsychiatric diagnosis), Society, Språkstörning, Tourettes syndrom
Vi som har NPF, alltså neuropsykiatriska funktionsvariationer, får ofta stå ut med en hel del fördomar från omgivningen. Precis som om vi inte har tillräckligt med saker att oroa oss för. Visa att du håller med genom att använda hashtagen…
#fucknpffördomar #judgementalsociety
Dela gärna/please share! <3
31 måndag Aug 2020
Etiketter
Anpassning, Överreagera, Dåligt tålamod, Energi, Irriterad, Känslig, Kommunikation, Mamma, Speciell, Ursäkta sig
Så kom en till dag då jag ”överreagerar” på mycket. Jag vill knappt kalla det överreagera – det är vad andra säger. Fast jag blir ju irriterad av händelser som andra inte förstår, eller tycker är slöseri med energi. Det som tar mycket energi är att konstant anpassa sig efter andra människor.
Jag och mamma träffade min nya läkare på psykiatrin i dag. Han var väldigt trevlig, men ibland – under samtalet – blev jag väldigt irriterad på honom och tålamodet fick sig en käftsmäll. Fast det är lite av min natur – jag säger vad jag vill utan att vara elakt. Dock ber jag alltid om ursäkt om det jag sagt inte kom ut ur munnen som jag tänkt. Jag känner alltid att jag måste be om ursäkt för att jag är som jag är.
Det är svårt att veta hur andra fungerar, men jag vet att jag är rätt speciell av mig. Fast det behöver inte alltid vara dåligt. Mamma tror att min före detta övermedicinering beror på en stor miss i kommunikationen mellan mig och behandlande läkare. Hon kan ha en poäng i det. Någon som precis har träffat mig kan tycka att jag kommunicerar bra, men verkligheten visar något annat.
30 söndag Aug 2020
Etiketter
Aggressivitet, Autism, Ångest, Blandepisod, Blandtillstånd, Depression, Fobi, Humör, Humörsvängningar, Hypomani, Irritation, Kommunikation, Mani, NPF (neuropsychiatric diagnosis), OCD (obcessive-compulsive disorder), Oro, Passiv-aggressivitet, Planering, Rädsla, Stänga av, Stress, Temperament, Tvångssyndrom, Utbrott
Rädsla påverkar oss alla. Mer eller mindre. Jag tror att hur vi handlar handlar mycket om rädsla. Inte bara, men en hel del. Det är olika för oss vad vi är rädda för. Delvis kan det vara svårt att förstå andras rädslor, i alla fall för mig. Fast ingen rädsla är löjlig.
Om jag skulle räkna upp mina rädslor och göra en lista – den skulle nå oanade proportioner. Själva kärnan är att inte låta ens rädslor förstöra ens liv. Mina OCD (obcessive complusive disorder, tvångssyndrom) är en balansgång. Det är nog en av de saker som jag är mest rädd för – att insjukna på riktigt igen. Jag blir väldigt rädd när mina tvångstankar börjar ta över mitt medvetande, bit för bit. Rädslan för att bli (hypo)manisk eller deprimerad är också något jag får leva med, för bipolär sjukdom är ett kroniskt tillstånd.
Jag ska inte nämna alla mina rädslor i det här inlägget, men jag ska dela med mig av vissa saker. Jag anser att oro och rädsla går in i varandra – delvis. Varje morgon när jag vaknar oroar jag mig för att det ska hända någonting som förstör mitt humör. Till exempel något som ökar på min stress. Som att någonting i min planering ska bli inställt. Att min vape ska vara trasig. Eller just det med e-ciggen är något jag oroar mig för varje kväll, snarare. Jag oroar mig alltid väldigt mycket för allt som har med kommunikation och planering att göra. Att det ska hända något som förstör precis allt.
Det är ofta svårt för mig att kontrollera mitt humör, vilket tar oerhört mycket energi alla gånger. Jag är rädd att någonting ska irritera mig, att jag inte ska kunna kontrollera mig eller att jag ska stänga av helt. Med stänga av menar jag att jag slutar lyssna och ta in om det blir för mycket för mig.
Har ni några tankar ni vill dela med er av angående detta? <3
29 lördag Aug 2020
Posted in Aspergers syndrom, Samhälle
Etiketter
ADD, ADHD, Autism, Hjälpmedel vid neuropsykiatriska funktionshinder, Hjärnan, Kommunen, Neuropsykiatri, Neuropsykiatrisk diagnos, NPF (neuropsychiatric diagnosis), Skolan, Skolans brister, Språkstörning, Tourettes syndrom
Det här inlägget skriver jag till alla barn och unga som ska börja skolan i den terminen.
Jag hoppas verkligen att ni får det stöd ni behöver. Om ni inte får det, är det obegripligt varför. Skolan ska handla om eleverna och inte ekonomi.
Glöm aldrig att ni duger som ni är. Unika är precis det ni är. Det som skiljer er från andra är att er hjärna fungerar annorlunda än neurotypiska (personer under normalspektrumet) personers hjärnor. Ni är bra som ni är! Det är inte ni som har gjort fel om ni inte kan lära er det som läroplanen säger – lärarna, skolans ledning och kommunen har gjort fel. De har ansvaret.
Om någon är elak mot er – berätta för en vuxen. Mamma, pappa eller någon annan du litar på. Behåll det inte för dig själv. Jag önskar att jag hade berättat mer om det jag var med om. Glöm aldrig det.
Lycka till i år! Du är grym exakt som du är. Kram på er
25 tisdag Aug 2020
Posted in Aspergers syndrom, Samhälle
Etiketter
ADHD, ASD, AST, Autism, Ekonomi, Försörjningsstöd, Henrik Dorsin, Ica, NPF (neuropsychiatric diagnosis), Ove Sundberg, Socialbidrag, Soldidan, Språkstörning, Tourettes syndrom, Trötthet
Efter att jag varit på praktiken på Dynamo förlag var väldigt trött. Eller… Jag brukar alltid vara trött när jag har varit borta på dagen och kommer hem. Jag var så slut i kroppen att jag tror att det märktes utåt, för jag hamnade i en kö på Ica nyss och killen framför mig lät mig gå före… Fast han bara hade 1-2 varor. Hm. Jag var ju inne snabbt på ett par andra mataffärer, men insåg att det var för dyrt. Det är ännu mer utmattande att handla när man inte kan välja det man vill, utan måste gå mer och mer efter priset. Varför måste allt ta så mycket energi för? Jag känner smått att jag straffas för att jag har Aspergers syndrom, alltså NPF. Jag vill inte ens leva på bidrag. Tror ni ärligt talat det?
Nu är jag som tur är hemma och ska vila resten av dagen. Fast jag kan inte sluta tänka på att det hela tiden ”svider i plånkan”. Varför sänker de successivt försörjningsstödet/socialbidraget när priserna konstant går upp? Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig, bara att ni ska förstå nu det är att hela tiden vara stressad över pengar.
Nog om det. Jag hoppas att ni har haft en bra dag. Det har varit helt okej för min del, tills jag skulle hemåt. Jag känner oftast inte tröttheten i huvudet eller kroppen när jag är där. Den kommer när jag ska ta mig hemåt.
Tack för att ni läste! <3
24 måndag Aug 2020
Posted in Aspergers syndrom, Samhälle
Etiketter
ADAD, Autism, NPF (neuropsychiatric diagnosis), Orättvisor, Språkstörning, Tourettes syndrom
Undrar vad konsekvenserna blir för oss med NPF-diagnos på samhällsnivå? Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar innefattar autism, ADHD, språkstörning och tourettes syndrom.
Läs Carolina Alexandou’s inlägg om detta på bloggen autismens ansikten
Vad har ni för tankar om detta? Och: Vad ska vi göra åt det?
21 fredag Aug 2020
Etiketter
Är det bara jag som tycker att bild är lite charmig? Jag antar att det är piss, men det kan vara något annat. Ska vi hylla denna kärleksfulla, kissnödiga människa? #älskaattlättapåtrycket
Sprid om du håller med! <3
20 torsdag Aug 2020
Posted in Aspergers syndrom, Samhälle
Etiketter
ADHD, Autism, Budget, Försörjningsstöd, Fot, Fotled, Grytlock, Kök, LSS, Mat, NPF (neuropsychiatric diagnosis), Planering, Soc, Socialbidrag, Stockholm, Stress, Vänskap
I dag känner jag mig lite stressad över all planering. Plötsligt blev det så mycket att göra. Plus att min fot är mörbultad. De senaste 2-3 dagarna har jag trampat snett (då stukar den sig halvt). I går kväll tappade jag ett grytlock på samma fot och det landade på sidan. Det blev ett slags blåmärke. Kul.
Ekonomin är åt skogen som vanligt. Jag har inte så mycket mat, förutom matlådorna som egentligen ska med till Dynamo – om det krisar. Det är så mycket att tänka på när man ska iväg. Man kan inte alltid bara springa in på affären och köpa lunch. Eller gå till något matställe. Varför ska allt vara så jävla svårt och övermäktigt? Är det någon av er som tvingas leva på socialbidrag/försörjningsstöd? Hur gör ni?
I morgon kommer Maria till Stockholm! Vi har inte träffats sedan förra sommaren. Det ska bli så kul att ses igen! <3
19 onsdag Aug 2020
Posted in Psykisk (o)hälsa - Mental illness, Samhälle
Etiketter
2020, Fåtölj, Pasta, Sömn, Sömnproblem, Snabbkaffe, Soffa, Sommar, Sommar 2020, Värme, värmebölja
Dagen har gått ut på att inte känna något speciellt, med allt vad det innebär. Jag vaknade till runt 4 eller 5 och vaknade strax innan 8… Tror jag. Sedan kunde jag inte somna om. Sömnen är utmattande just nu. Hur svårt kan det vara att få fylla sitt sömnbehov? Ärligt talat – ni vet att jag är bipolär. Sjukdomsskov kan triggas om man sover för lite. Jag vill inte få ett skov, tack.
Värmen kan äta upp sig själv, så att den försvinner. Ni vet. Det luktar smått kaos i min hjärna. Det är lite som att allting bara kokar. Om man tog ett paket pasta och ställde sig i solen och väntade anvisat minut-tal, så skulle middagen vara klar. Vill du ta en kopp snabbkaffe och din vattenkokare är trasig? Inga problem.
I morgon ska jag till praktiken efter att ha fjärtat i fåtöljen stora delar av dagen. Förresten så hittar jag lite konstiga rester jag jag lyfte på alla kuddar och filtar som jag tryckt åt sidan. Ingen trevlig syn. Det knäppaste jag hittade var en liten bit ost. Vad är det knäppaste som du hittat nyligen i din fåtölj eller soffa?
11 tisdag Aug 2020
”kom låt oss gå härifrån
låt oss ta resa någonstans
resa långt härifrån
låt oss bli dom som försvann”
– Kent
Jag undrar ibland varför jag oftast vill fly. Verkligen undrar. Om det finns någon specifik förklaring eller inte. Det känns alltid jag har någon inbyggd funktion (eller icke-funktion) som jag vill fly från allt per automatik. Fast… Varför?
Lycka är ett väldigt flummigt och allmänt luddigt uttryck. Hur vet man om man lycklig? Eller… Varför ska man vara lycklig? Det här kanske låter provocerande, men jag förstår ärligt talat inte. Det som andra säger att det är att vara lycklig – jag har aldrig någonsin upplevt det. Kanske sekundvis, men inte längre. Sorgligt, kanske. Dock vet jag ingenting annat. Om ni har någon input eller fundering kring detta får ni gärna dela med er.
Det känns som att jag betraktar omvärlden, utan alltid egentligen vara där.
10 måndag Aug 2020
Posted in Musik / Music, Samhälle, Träning
Etiketter
2 sanningar, en lögn, Gym, Inspiration, Kent, Klosett, Lera, Live, Regn, Sjöhistoriska Stockholm, Stockholm, Toalett, Toalettpapper, Vit choklad
Jag tänker ta ett inlägg när jag berättar lite om de 2 sanningarna som ni fick möjlighet att tro på genom att sålla bort en lögn. Som bekant så är det alltså lögn att jag blev stoppad i en bil på fyllan efter en kort sträcka. Vad som däremot var sant var att jag gått runt med toalettpapper på gymmet och haft lera i knähöjd på en spelning. Jag tänker dela upp det lite, så att det blir enklare att läsa.
En svans av mugg-papper
Jag gör mycket knäppa saker som nästan ingen annan lyckas med och jag har svårt att skämmas för dem. Ibland blir jag så kissnödig mitt i ett gympass att jag måste besöka klosetten. Ja, ibland fastnar det papper i arslet. And yes, ibland glömmer man att kolla. Man är svettig och har lite bråttom. Hur tror du att du skulle agera om detta hände just dig?
Halvdrunknad i lera
Kent spelade på Sjöhistoriska i Stockholm den 19 augusti 2012. Mamma och jag skulle dit. Redan innan konserten började droppade det regn. Vi stod under en regn-poncho och åt vit choklad. Paraplyer är bannlysta på utomhus-spelningar – parentes. Hur som helst – i princip alla på spelningen fick lera upp till knäna. På grund av regnet, allt hoppande och dansande. Fast – vi hade helt enkelt för kul för att bry oss. Vi fortsatte studsa runt. Det var en grym konsert. När vi åkte buss efter spelningen såg man vilka som närvarat – baserat på mängden lera. Har du varit med om något liknande?
09 söndag Aug 2020
Posted in Aspergers syndrom, Samhälle
Etiketter
Autism, covid-19, Glo, Inspiration, Irritation, Konversation, Normer, NPF (neuropsychiatric diagnosis), Perfekt, Sociala koder, Sociala medier, Stirra, Trender, Tunnelbana
Sociala koder, en grupp normer, som faller sig helt naturliga för alla neurotypiska människor (utan NPF) – de anser jag som smått irriterande. Eller ganska irriterande, till och med. Delvis.
Det handlar nog inte bara om normer. På något sätt är de djupt inrotade i vår kultur. De förändras också över tid. I nutid, i och med covid, ändras de frekvent. Nu måste man tänka ännu mer. Jag har i för sig turen att knappt märkte när folk glor. När någon stirrar väldigt mycket och tydligt, så kan jag lägga märke till det. Då är det bara att stirra tillbaka. Man kan inte vara omtyckt av alla.
Jag har svårt att förhålla mig till normer. Det var troligtvis därför jag fastnade för alkoholen och hamnade i missbruk. För när man är påverkad bryr man sig mindre. Jag har rätt svårt att greppa varför det är så viktigt för andra att bli omtyckta eller ha moderiktiga kläder. Eller varför folk kommenterar sina eventuellt dåliga vanor inför andra, bara för att det inte ska vara tyst i konversationen med en eller flera människor. Problem som inte finns, som man aldrig annars bryr sig om – men som man bara måste yttra. För att samtalet ska flyta på. Att ens yta ska vara så perfekt.
Själv har jag svårt att bry mig om jag göt något som anses udda. Som att kliva på bussen med skorna i handen, för att jag inte hinner ta på mig fotledsstöden innan den anländer. Om jag har gråtit på tunnelbanan vill jag inte torka bort det utsmetade sminket. Jag skäms inte för att jag har gråtit. Det är helt enkelt inte jag.
Vad tycker du om dessa normer – som gör att du inte får vara dig själv? (I alla fall delvis)
07 fredag Aug 2020
Etiketter
Aggressivitet, Fika, Fruktsallad, Frustration, Kaos, Misshandel, Perfekt, Sommar, Sommar 2020, Spontan, Trauma, Trött, värmebölja
På morgonen gick jag upp ur sängen, men inte alls utvilad. Nu när klockan är strax efter 15 är jag trött som … Jag vet inte vad. Dessutom kom mensen i dag och temperaturen ute är för hög. Jobbig dag, med andra ord.
Efter lunch gick vi och hade parkhäng med jobbet. Gott fika – fruktsallad med ”kärleksmums. Jag följde med Carolina till södra innan jag åkte hem. Väl hemma är jag helt slut – Can’t say that enough…
Dessutom mår jag inte så bra i allmänhet. Jag vill inte att det ska vara helg. Ärligt talat så vill jag inte vara någonstans alls. Jag är irriterad över vissa personer som alltid ska komma med spontana inbjudningar, fast jag har sagt massor med gånger att det inte fungerar så med mig. De, om några, bör ju veta det.
Förresten, i går fick jag en kraftig trauma-reaktion efter mitt inlägg om misshandeln. Det känns som om mina facebook-vänner inte verkar vilja veta av mer av mitt kaos. Jag ber verkligen om ursäkt om jag förstör för alla som tror att världen är helt perfekt. Oj då. Jäkla skit. Jag förstörde visst någons dag. Förstörde jag någons dag? Jag vet inte.
Fan, jag orkar inte med mina känslor just nu.
03 måndag Aug 2020
Posted in Böcker / Books, Dynamo - Möjligheternas förlag, Samhälle
Etiketter
Bokförlaget Forum, Digital succé, Fången från Azkaban, Film, Forum förlag, Frida Boisen, Harry Potter, Inspiration, Sociala medier, The prisoner from Azkaban
I det här rummet brukar jag jobba. Jag tycker att det är grymt, vad tycker ni?
Förutom att jobba har jag läst ut ”Digital succé”, som var en succé. Intressant text och man lärde sig så mycket. Den kan jag rekommendera om du blir läsa dig mer om sociala medier och bli en framgångsrik användare av dessa.
Nu kör jag en till Harry Potter-rulle under kvällen. Inne på nr 3, alltså fången från Azkaban.
Hoppas ni har en bra kväll! <3
01 lördag Aug 2020
Posted in Aspergers syndrom, Samhälle
Etiketter
Jag har kikat runt lite på Youtube och fick en rolig idé – att dela med mig av mina impopulära åsikter. Vi börjar med 5 stycken. Om ni tycker om detta inlägg – let me know! Då kanske det blir en del 2 av detta.
Okej. Vad tycker ni? Part 2 eller inte?
31 fredag Jul 2020
Posted in Aspergers syndrom, Samhälle, Yolanda - författare / Whriter
Etiketter
Aggressivitet, Anorexi, App, Arg, Bantning, Bantningspiller, Blogg, Facebook, Filter, Frustration, Ideal, Instagram, Irritation, Irriterad, Kropp, Kroppsideal, Nedsättande, Perfekt, Snapchat, Sociala medier, Utseendefixering, Vikt
Ni som hänger en del på sociala medier har säkert lagt märke till att folk lägger upp bilder på sin tallrik när de ska äta. Jag tycker att storlekarna på folks portioner inte alltid är realistiska. Det är synd att de känner att de inte kan lägga upp en riktig portion eller de måste redigera bilden. Jag måste nästan dra parallellen när det kommer till alla dessa ”gymbilder”. Det verkar finnas de som går in på gymmet, fotar sin kropp i spegeln med ett redskap och går ut – redigerar sedan bilden. Större muskler, fastare rumpa och smalare midja. Vad sänder detta ut för budskap till befolkningen och inte minst till de som växer upp med dessa ideal?
Vi lever i ett ätstört samhälle. Ät en riktig portion och var stolt över det! Jag har knappt ett arsle och kan leva med det. Det skulle aldrig falla mig in att redigera mina bilder på det sättet. Jag är för ärlig för det. Tidigare har jag levt med en ätstörning. Man kan bli frisk fysiskt, men psykiskt är det svårare. Dessa tankar äter inte upp mig längre, men absolut – de finns där. Man kan inte anpassa innehållet på sin blogg/instagram/Youtube till alla. Då går man, mer eller mindre, under. Fast – Varför ska man ljuga om hur man ser ut och vad man äter?
Jag förstår inte riktigt varför människor är så beroende av att passa in i mallen för vad som är perfekt. Det gör mig både irriterad, ledsen och allmänt förbannad. Redan för 10 år sedan såg jag reklam för hur man beställer hem gratis bantningspiller. På Facebook – inför barn och unga. Inför alla. Ärligt talat – skärpning! Allt handlar inte om pengar, om nu någon tror det. Hur kan man vilja förstöra samhället på det här sättet? Varför vill man förvränga sitt ansikte med olika appar/filter? Jag undrar vad det är för fel på naturliga bilder. Det får väl an att redigera en bild på sig själv svartvit, men det jag har skrivit ovan bidrar till ett negativt kroppsideal. Egentligen bör det inte finnas något ideal över huvud taget, men det är en komplicerad fråga. Jag menar – det bör inte påverka oss så mycket.
Det är klart att jag blir påverkad som någon säger något nedsättande om min kropp. För mig är det en helt annan sak om någon säger att mitt smink eller mina kläder är fula, för jag bryr mig helt enkelt inte om någon tycker om just det. Kroppen har alltid varit ett känsligt ämne – för alla. Jag tycker bara att utseendefixeringen har gått för långt.
Vad tycker ni om detta ämne?
Yolanda and her creative scream 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.