30 tisdag Mar 2021
Posted in Hälsa / Health
Etiketter
Jag åkte hem från Dynamo efter en timme. Fysiskt mår jag skit och vet inte varför. Jag orkar inte spekulera för mycket i det heller. Vårdcentralen trodde att jag höll på att bli förkyld, men vi får se.
22 måndag Mar 2021
Etiketter
Aggressivitet, Beteende, Bitterfitta, covid, covid-19, Irritation, Känslor, Kärring, Munskydd, Sömn, Sömnproblem, Tankar
Dagens känsla är helt klart irritation. Inte för att man behöver utse en ”dagens känsla” varje dag, men jag tror ni förstår min poäng. Hur som helst, så kände jag att jag hade intresse av det nu. Jag har känt mig lite som en tickande bomb. När jag var på väg hem från sjukgymnasten och väntade på bussen såg jag en person jag tror att jag träffade på för några veckor sedan. En kärring, som försökte läxa upp mig om något som hade med munskydd att göra – då hon själv inte tog på sig sitt förrän hon var inne i bussen. Jag såg alltså henne igen och eftersom jag redan var lite småirriterad, så tänkte jag: ”inte den där kärringen igen!” Sedan skrattade jag nästan åt mig själv för att jag tänkte, just då, på ett ”bitterfittigt” sätt. Jag vill också poängtera att när jag använder ordet kärring, så har det ingenting med ålder att göra – det handlar mer om ett störande beteende.
Jag hoppas att ni förstår min kärring-historia och varför jag tycker den är smått komisk. Hur som haver – jag tror det var samma dam som jag såg förut. Anledningen? Samma busstation. Hon såg bekant som fan ut. Nu måste jag sluta svamla om henne. Hon får väl inte äta upp min hjärna…
Som ni läser, så har dagen inte gått helt smärtfritt. Jag har inte känt mig helt utvilad, fast jag sov 7-8 timmar. Det gör att jag har känt mig aningen sliten, men jag får väl hoppas på lite mer sömn i natt. Kvalitetsömn. Det kan varit det som saknades. Kanske därför jag inte blev helt utvilad. Äh, skitsamma.
Okej…
18 torsdag Mar 2021
Posted in Just another day, Samhälle
Etiketter
covid, covid-19, covid19, Manspreading, Munskydd, Pandemi, Restriktioner, Tunnelbana, Vardag
Nyhetsflödet känns ganska hysteriskt och har varit det ett tag. Det är knappt att man orkar bli förbannad. Jag läser, för att hålla mig uppdaterad. Samtidigt undrar jag om uppdrag granskning ska göra fler avsnitt om Försäkringskassan. Jag är, personligen, mer intresserad av hur det har gått till med aktivitetsersättningen. Det var den jag fick avslag på – plus att det tog ca 2 år att få tillbaka den genom domstolsbeslut.
Den här dagen har varit rätt bra, förutom att jag började den med att bränna gröt-kastrullen. Sedan tycker jag att folk är jobbiga på tunnelbanan. Killar som ”manspreadar” och tanter som sitter och dömer ut en. Sedan pandemin började och det här med munskydd blev en stor grej, så är det folk som inte verkar kunna hålla sina åsikter inne.
Jag greppar inte alltid vad folk vill när de bara glor. Allt känns så otydligt när man är bland främlingar. Nu har jag redan problem med den sociala biten, men jag får känslan av att det är värre i och med covid-19. Det är mycket som har blivit extremt otydligt.
Vad tycker ni? Är våra ”pandemi-spelregler” tydliga? Hur är det där du bor?
08 måndag Mar 2021
Posted in Samhälle, Såkallade högtider
Etiketter
covid, covid-19, Demokratipiloterna Dynamo, Dynamo, Förlag, International Women's Day, Internationella kvinnodagen, Kvinnor, Manspreading, Män, Näthat, Nättroll, Womanspreading
Det var skönt att vara tillbaka på Dynamo. Hela min lägenheten skrek av rastlöshet. Jag känner mig mer stressad av att vara ledig än att vara där. Absolut känner det oftast bra att komma hem efter en dag – om man varit borta.
Dagarna snurrar sin egen axel. Viruset byter skepnad. Mutationer. Artiklar. Förvrängningar. Ingen riktigt vet. Om det händer, att någon vet, – skickar elaka personer en XD-emoji. Till en text, som handlar om något allvarligt eller mer åt det sorgliga hållet. Jag skrollar vidare. Vi kan låtsas att det inte hänt. Jag orkar inte tjafsa med troll. Då kanske de kommer efter mig.
Jag känner att jag knappt vet vad jag svamlar om. Det flummar ur, men det får ni stå ut med, kanske speciellt i dag. För det är internationella kvinnodagen. I praktiken bör det betyda att jag ska gå runt på tunnelbanan och säga till varje kille jag ser som manspreadar – i dag är det womanspreading som gäller! Det låter på sätt och vis vettigt, tycker jag. Akovado, istället för banan – kort sagt. Ni vet, egentligen. I en fantasivärld. En sådan som inte finns. Där, vi kvinnor, inte behöver vara rädda när vi går hem från krogen sent på natten. Eller: När vi får lika mycket betalt för utfört arbete som männen med likvärdigt arbete. Fast jag kommer alltid att hoppas att detta inträffar någon gång. Det känns som något slags stenålderssnack. Grattis på denna dag alla kvinnor! <3 Och… Tack alla män som som inser att vårt samhälle är inte är jämnställt än och en bonus till de män som vill förstå vad en kvinna får gå igenom.
Hoppas ni har en fin kväll! <3
07 söndag Mar 2021
Etiketter
Ångest, Berätta aldrig det här, covid, covid-19, Frida Boisen, Glädje, LSS-boende, Oro, Rädsla, Skam, Skuld, Trauma, Vetekudde
Den här dagen började inte bra. Med ångest och extrem magont spottade jag ut lite av det och kände mig bättre sedan. Istället drack jag varmt vatten med citron, läste med en varm vetekudde på magen. Jag har verkligen kommit in i ”Berätta aldrig det här” av Frida Boisen. Jag kan verkligen rekommendera den till er som vill läsa en hjärtskärande historia om skuld, skam, glädje och rädsla.
Under dagen har jag – förut suttit försjunken i bokens värld – tvättat, promenerat och gjort matlådor. Hur som helst, så är jag lättad över att jag hade möjligheten att fly in i en annan värld i dag. Jag får känslor av skräck när någon som jag har träffat säger at de varit sjuka eller träffat någon som är sjuk. Då känner jag mig automatiskt sjuk själv. Ångestrelaterat, helt klart. Hur mycket i ens liv ska präglas av ångest innan man blir helt förstörd? Ibland undrar jag.
Det har flyttat in en ny kvinna i lägenheten mitt emot. Hon är slående lik min vän Elisabeth, som tog livet av sig för ett par år sedan. Det skrämmer mig lite och får tankarna att snurra. Som tur är verkar hon trevlig.
07 söndag Mar 2021
Posted in Hälsa / Health, Träning
06 lördag Mar 2021
Etiketter
2015, 2021, ADHD, Autism, covid, covid-19, Debatt, NPF (neuropsychiatric diagnosis), Pandemi, Samhälle, Sotockolm, Språkstörning, Thåström, Tourettes syndrom
Dom sa att det blir utsikt mot gården
I bortglömda städer
Det räcker för mig
~ Thåström (2015)
Jag undrar om Stockholm kommer att vara bortglömd, förträngd. Som det är nu. Pandemi-Stockholm. Media skriker hur vi inte tar ansvar. De generaliserar. Jag tror att många bryr sig – på någon nivå. Alla kanske inte bryr sig på samma sätt. I tankarna, men inte i handling – i alla fall inte på det sätter som accepteras av samhället.
Appråpå acceptans via samhället. Vi som tänker annorlunda, som har en neuropsykiatrisk problematik. står längre i rang – oavsett vad. Sämre förutsättningar gällande studier, på arbetsmarknaden och att vi ständigt blir missförstådda. Vi vill ha samma förutsättningar som alla andra, även om det är på ett annat sätt. Är det så mycket begärt? Måste vi kämpa så mycket hårdare för att åtminstone må: okej?
05 fredag Mar 2021
Posted in Hälsa / Health, Samhälle
Etiketter
Ångest, covid, covid-19, Frustrerad, Oro, Stress, Symtom, Trött, Vaccination
I går fick jag, som sagt, covid-vaccinet. Det var så att man kunde få symtom efteråt och mina kom först på natten. Frossa, feberkänsla. Jag sov väldigt lite.
De så kallade symtomen försvann på förmiddagen. Nu är det kväll. Fryser, skakar. Jag hoppas på sömn i natt.
Psykiskt känner jag mig frustrerad. Jag avskyr att ligga vaken på natten och vara ensam med mina tankar. Man blir utmattad innan man ens hinner gå upp.
Varje natt har jag musik på när jag sover. För att…
04 torsdag Mar 2021
Posted in Böcker / Books, Samhälle
Etiketter
Berätta aldrig det här, covid, Frida Boisen, Gränsland, Känslor, Städning, Tankar, Vaccination
Det har varit en smått annorlunda dag. För det första har jag jobbat hemma, på grund av de flesta på LSS-boendet har vaccinerats för covid. Sedan har jag haft schemalagt städning, som vanligt. Med ”schemalagt” menar jag inte att det är skett automatiskt. Haha, jag ville bara vara tydlig med det. Som en all inclusive-dust sucker. Eller vad skulle ni kalla denna städmaskin? Ska den kunna laga mat eller inte? Skulle ni vilja ha den eller inte?
Jag har fortsatt läsa ”Berätta aldrig det här” av Frida Boisen. Den lämnar nog ingen oberörd, på något sätt. Alla reagerar inte på saker och ting, men jag tror att detta är en bok som man inte glömmer i första taget. Tårar, ångest, glädje, ilska, frustration.
Dock känner jag mig lite snurrig över att det pågår mycket just nu, både inom mig – vad jag kan kontrollera och ej. Fast också andra ting som är helt okontrollerbara. Gränslandet mellan dessa är förvirrande.
02 tisdag Mar 2021
Etiketter
Aktivitetsersttning, covid, covid-19, covid-vaccination, Demokratipiloterna Dynamo, Domstol, Dynamo, Försäkringskassan, Frustration, Insomnia, Psykiatri, Sömn, Sömnproblem, Sjukersättning, Sleep, Trötthet, Vaccination, VIla
Covid har vänt upp och ner. Gator, torg, kollektivtrafik, samhällsnormer, stämning. Hur ska man hänga med en en förändring utan prognos? Det känns som att, på någon nivå – piruetter ekar, som om ingenting…
Jag känner mig rätt slut i allmänhet. På Dynamo bröt jag ihop i början på dagen. Min sömn har varit orolig två nätter i rad. Mensen är precis över, men det kanske är lite värk kvar. Jag har inte riktigt koll på vad som är vad längre. I morgon är jag ledig på på torsdag är det dags för covid-vaccination. Ärligt trodde jag inte ens att det skulle hända eller att det skulle ta ännu längre tid. Vi får se hur det går.
Det kanske till och med är bra, för en gångs skull, att jag är ledig. Jag behöver sova ut och behöver vila ut mig. Det snurrar runt lite saker som jag inte vill gå in på. Sedan hade jag och mamma videosamtal med läkaren på psykiatrin angående intyg för sjukersättning. Försäkringskassan stressar på om datum som olika uppgifter ska komma in. Det känns frustrerande eftersom jag precis har fått domstolsbeslut på att jag har rätt till aktivitetsersättning, så hetsar de direkt på att ersättningen är slut i maj och alla dokument till sjukersättning måste in.
Jag hoppas att ni som läser detta ger er själva tid att vila, för det är underskattat. <3
01 måndag Mar 2021
Posted in Aspergers syndrom, Fördomar / Stereotypes, Samhälle
Etiketter
Anders Tegnell, covid, covid-19, Genant, Munskydd, Rekommendationer, Riktlinjer, Rundan, Sjukgymnastik, Sociala koder, Socialt samspel, Trötthet
Jag fick ett munskydd av tyg i går av Ph. Det är lättare att andas i än de som jag fick av personalen på LSS-boendet där jag bor – sådana man har inom sjukvården, generellt. När det gäller munskydd generellt sätt tycker jag att det är väldigt otydliga ”bud”. Politikerna och Anders Tegnell säger att det är en rekommendation. Det känns som att allt har ändrats, vilket är väldigt förvirrande mig som har problem med socialt samspel. I samhället, menar jag. De ”sociala reglerna”,m som – ärligt talat – för det mesta är obegripliga. Nu är det tyvärr nästan ännu värre. Kommentarer/blickar från personer, som inte kan sköta sig själva – generellt sätt. Det här med munskydden har satt det på sin spets.
På sjukgymnastmottagningen dit jag går och tränar på måndagar känns det lite stressigt, just nu. Det är någon grupp som tränar, vilket går in i tiden då jag tränar, Munskydd rekommenderar de också till oss på kommer dit. Personalen har både visir och munskydd. Det gör mig aningen stressad, för jag vet knappt vad som förväntas av mig. Alla nya rekommendationer, som inte fanns innan covid-19 blev känt, stressar mig. De är inte tillräckligt tydliga.
Jag är rätt trött nu. Lite orolig sömn. Någon slags stressig hinna över hur man ska bete sig ute på stan för att inte hela världen ska stirra järnet. I allmänhet, så brukar jag vara rebellisk och strunta i vad andra tycker. Förutom när jag måste, för att överleva. Typ. Det finns ingen energi över till att bry sig vad andra tycker. I dag, på jobbet, hade vi som tema på ”rundan” (alla får prata ostört när de håller i en sten som skickas runt) att man skulle berätta om ett pinsamt ögonblick i ens liv. Mitt ”ögonblick” var kanske pinsam för andra, men inte för mig. Jag har aldrig riktigt upplevt en situation ”genant” vad jag kan minnas.
Nu ska jag vila.
Ta det lugnt ! <3
28 söndag Feb 2021
Posted in What I'm wearing
Etiketter
Snyggt, tycker jag. Lättare att andas i än de som finns inom sjukvården (får ibland från LSS-boendet)
24 onsdag Feb 2021
Posted in Citatens skuggor / Shadows of quotes, Samhälle
Etiketter
2005, covid, Du & Jag Döden, gatlyktor, Kent, Klåparen, ljus, Mörker, Poesi, Poetiskt, Skymning, Stockholm
Stan ligger öde, men alla kör på som vanligt. Covid är lite som en stalker, som går över gränsen.
Och så blinkar det till
Och de tänder alla ljus
Du var ensam när du kom
Och du är lika ensam nu
Och så släcker de ner alla gator alla hus
Och när staden ligger tom inser du
Att det är så ditt liv ser ut
Och allting är som förut
~ Kent (2005)
En del textrader är totalt tidlösa. Som ett eko, som förändras. Fast det behövs självfallet ny musik ändå, men man undrar ju när man hör Kent. Skämt åsido, eller ja…. Alla har olika smak.
I dag är det onsdag, vilket betyder att jag är ledig från Dynamo. Jag körde ett träningspass i början av dagen. Nu beskådar jag ett skymmande Stockholm. För i kväll. Det skymmer säkert i morgon kväll också. Alltid, fast man vet inte – egentligen.
Gatlyktorna. En poetiskt klang. Kanske för att de är lite smutsiga, men lyser ändå upp för människor som går förbi. De lämnar ingen helt mörk. Jag känner mig mindre rädd när går ut i mörkret. På väg hem. Ett, inbillad, flåsande andetag. I en nacke som ändå inte finns. Natten är vit. Mörkret – symboliserar den att vi ska supa bort den? Hypotetiskt. Jag vet inte.
Man vet aldrig hur morgondagen ska bli., Förmodligen som en vanlig dag i just ditt liv, men det kan hända vad som helst. Någonting, som förändrar livet. Till det bättre. Eller som gör att du vill slita sönder allt. Hur ska man veta?
27 onsdag Jan 2021
Etiketter
2006, covid, covid-19, Evanescence, Handdesinfektion, Handsprit, Lithium, Litium, OCD (obcessive-compulsive disorder), The open door
Don’t wanna let it lay me down this time
Drown my will to fly
Here in the darkness I know myself
Can’t break free until I let it go, let me go
– Evanescence (2006)
Lithium kan betyda flera saker. Eller litium. Grundämne nr 3 i periodiska systemet, ett slags batteri, låten ”lithium” av Evanescence, ”lithium” av Nirvana och vidare. Vad är det första ni tänker på?
Den här dagens känns lång på något sätt. Jag har hunnit med 2 möten, lite träning och Solsidan-tittande. Lite telefonsamtal. Just det – jag handlade lite mat också. Sedan har min händer spruckit. Säkert på grund av all förbannad tvål och handsprit. Mina händer brukar spricka lite, men inte så här mycket. Det som är förvirrande är att mina händer spricker om min OCD (tvångssyndrom) blir värre. Fjag tror inte att det är just det denna gång. Hur känns dina händer ur covid19-perspektiv?
08 fredag Jan 2021
Posted in Aspergers syndrom
Etiketter
Bidén, covid, covid-19, Donald Trump, Facebook, Försäkringskassan, Imperiet, Instagram, Media, Mikael Wiehe, Pandemi, Politics, Politiker, Poltik, Respect, Respekt, Social media, Sociala medier, Socialförsäkring, Society, Sverige, Thåström, Världen, World
– Imperiet (ursp. Mikael Wiehe)
De med högst makt i Sverige är politikerna. Gör de sitt jobb? Det känns inte så. I Sverige händer det väldigt mycket negativt just nu, förutom pandemin – ett globalt problem. I Sverige har det fötts mycket frustration, som blir som ett eko. Dunstar. Kokar. För cirka en vecka sedan hade vi en otroligt kaotisk nyårsnatt. Medierna släppte nyhet efter nyhet genom hela nätet om kaos-scenarion.
I går gick Trump-anhängare till attack mot vita huset, då Bidén skulle väljas till president – officiellt. Jag tror att Trump, även andra ledarna, har gjort sådana här beteenden okej. Nu menar jag inte bara USA, utan överallt. Om vi nu går tillbaka till Sverige, så ser vi att någonting har gått väldigt fel. Vissa politiker visar upp dåligt omdöme – på olika sätt – utanför arbetet (och under). De åker till kanarieöarna under pågående pandemi, de handlar under jul-rean och de går till varuhus. Vad sänder det för signaler till folket? Att de som styr landet inte ens kan hålla sig till restriktionerna?
Varför beter folk sig som de gör? Respekterar vi våra politiker? Varför skulle vi? En del människor håller på precis som de vill och bryr sig inte om konsekvenserna. Samhället går utför och politikerna bryr sig knappt. Personligen har jag mest erfarenhet av Försäkringskassan. De senaste åren har sjukförsäkringen slutat vara en försäkring. Människor ansöker knappt dit, för att de vet att de förmodligen inte får någon ersättning. Framför allt behöver alla respektera varandra.
Jag tror att vi behöver lita på de som styr vårt land. Det gör de flesta inte. Sociala medier har också påverkat – och fake news. Man kan inte längre lita på vad man läser på nätet. Nu för tiden är det enkelt att sprida fejkad information om någon. Vi måste få politiker som vi kan lita på.
Ett samhälle, vars hjärta, bultar för förändring.
24 torsdag Dec 2020
Posted in Såkallade högtider
19 lördag Dec 2020
Posted in Aspergers syndrom, Såkallade högtider
Etiketter
2020, Christmas, covid, covid-19, Dasspapper, Jul 2020, Lillebror P, Pandemi, Rörigt, Toalettpapper, Toilet paper
Efter att åka hem från Sylvia, så var jag tvungen att gå till affären för att köpa dasspapper bland annat. Jag blev trött bara av att gå in där. Folk kan gärna kolla avstånd även om det inte är någon jävla pandemi. Plus att covid försvinner inte av att ni fortsätter trängas. Pandemi eller inte, rör mig inte. Tack, ni får väl smörja in tomten med pepparkaksdeg istället – bara ni låter mig bara. Det gör ont i mig, pandemin eller inte.
Kommande vecka kan bli lite rörig, med tanke på att det är jul och lillebror P fyller också år. I morgon ska vi fira honom. 24 år blir min sötis. Med rörig menar jag att det händer mycket och ja… Inte enligt rutiner, om man säger så.
13 söndag Dec 2020
Posted in Hälsa / Health, Samhälle
Etiketter
Negativt. Skönt. I morgon kan jag åka till Dynamo igen.
Då testresultatet visar ”grönt”, så jag tänker gå till affären. Jag måste handla lite grejer. Så är det med det.
11 fredag Dec 2020
Posted in Psykisk (o)hälsa - Mental illness, Samhälle
Etiketter
2007, Ångest, covid, covid-19, covid-test, Ensammsast i Sverige, Kaos, Kent, Oro, Tillbaka till samtiden
Snart är det dags att sova. Kent – Ensammast i Sverige går på Spotify. I morgon bör testsvaret komma tidigast, tror jag. Jag känner mig inte så stressad över det just nu, men jag kommer nog bli det i morgon. Det här känns lite som ett eko från se två andra gångerna jag gjort testet. Liknande tankar, känslor, reflektioner. Men jag ska försöka vänta destruktivt på svar. Oro är väl normalt, men det är något som gör att det ibland kan bli destruktivt.
Var går din gräns mellan oro och något slags kaos?
11 fredag Dec 2020
Posted in Samhälle
Etiketter
covid, covid-19, covid-test, covid19, Klysch-town, Klyscha, Slitna uttryck
Som tur var, så kunde jag lämna covid-testet under förmiddagen. Nu väntar jag på svaret och jag hoppas att det kommer innan måndag.
När jag hade slutat hemmajobbet, kl 14, så tog jag mig ut en stund i Stockholmsregnet. Jag känner mig väldigt trött och rastlös om jag knappt har fått någon frisk luft.
Hello klysch-town! Det känns verkligen som att det här inlägget är skrivet i någon slags enorm klyscha för den här covid-tiden i framtida historieböcker. Fast de är inte lite för slitna uttryck i min blogg, så det får väl gå för den här gången
Yolanda and her creative scream 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.