Nyss såg jag denna episod av Dr Phil, som handlar om en tjej med – framför allt – Tourettes syndrom. Hon har dessutom OCD (tvångssyndrom). Det sistnämnda är även jag diagnosticerad med.

Tvångssyndrom är fruktansvärt energikrävande. För tillfället är jag i en bättre period, men som värst var det mellan 2012-2013. Fram till nu har det gått upp och ner. Om ni blir nyfikna på om hur det var då lan ni börja läsa i början av 2012. För att sammanfatta det kort, dåtiden – jag kunde inte göra någonting. Allt var en kamp. Att gå upp ur sängen, klä på sig, laga mat, äta mat, gå, åka kollektivt, hygien, gå och lägga sig osv.

Som de flesta andra typer av ångestproblematiker, så blir tvångssyndrom värre av stress. Mina Asperger-relaterade perceptionsstörningar blir också horribla vid påslag av stress. Så för mig är det en sak att verkligen undvika, så mycket jag kan. Bipolär sjukdom triggas också av stress, fast oftast ska den ha pågått under lång tid.

Tjejen, var med i Dr Phil-avsnittet, sa det på ett bra sätt – att bara för att man har Tourettes syndrom ska man inte behöva gömma sig för samhället. Tourettes syndrom hör också till de neuropsykiatriska diagnoserna, så det är också en diagnos man lever med – den försvinner inte. Däremot kan man påverka sina symtom, som med Aspergers syndrom och ADHD. Det finns hjälp, för att hitta sina sårbarheter och hitta egna strategier – för att kunna leva med sin diagnos.