Jag är fortfarande trött, stel och lite yr.
Tänkte bara ge ifrån mig ett livstecken ♡
Efter operationen / After surgery
11 onsdag Sep 2024
Posted in Hälsa / Health
Etikettarkiv: Litium
Läkarmöte: Förmodad migrän / Doctor appointment: Possible migraine
31 onsdag Aug 2022
Posted in Hälsa / Health, Psykisk (o)hälsa - Mental illness
Etiketter
Bipolär, Blog, blogger, Blogging, everyday, Huvudvärk, Läkare, Litium, Medicin, migraine, migrän, Psykiatri, Psykofarmaka, Sjukgymnast, Spänningshuvudvärk, Vardag, vårdcentral
I eftermiddags var jag på läkarmöte om min förmodade migrän. Litium, min medicin för bipolariteten, fungerar inte ihop med något preparat mot migrän. Trist. Men jag ska få en slags extra-remiss, så att jag kan få hjälp med spänningshuvudvärk av min sjukgymnast… Och min nacke, som var väldigt spänd.
Förutom detta ska jag boka en tid hos läkaren på psykiatrin, för att kolla upp vad jag kan använda för smärtstillande mot typ mensvärk osv.
Dela detta:
Missad litium-dos.
03 onsdag Aug 2022
Etiketter
Apodos, Blodprov, Humörsvängningar, Litium, Medicin, Mood swings, Psykofarmaka, stabilizer
Nyss kom jag på att jag missade ta min morgondos litium, som jag skulle tagit efter blodprovet. Jag hittade apodos-påsen i necessären under kvällen. Det är förmodligen därför jag har tappat humöret en del under dagen.
Dela detta:
Smärtstillande-problem / Problems with pain killers
28 torsdag Jul 2022
Etiketter
2022, Alvedon, Ipren, Joakim Berg, Litium, Mens, Menscykel, Naproxen, Pain, pain killers, Smärta, Värk, Vetekudde
Jag fortfarande inne på Joakim Berg’s soloalbum ”Jag fortsätter glömma”. Det fortsätter att gnistra mot skyn. Långsamt, men ändå snabbt.
Sen då? I dag har jag brakande mensvärk, men det var inte helt oväntat – med tanke på hur min menscykel brukar se ut. Intressant? Tveksamt. Vetekudde, som verkligen börjar svalna av. Precis som energin vid kvällstid. Lite trist. Eller… Jag vet inte. Det är olika. För missa människor är det tvärtom.
Jag hoppas verkligen att mensvärken har tonat ner sig lite till i morgon. Sen jag var tvungen att sluta ta Naproxen pga att jag även tar litium – är jag lämnad ensam med Alvedon och/eller Ipren. För mig är dessa på skärp-nivå när det gäller hur de biter på mensvärk. Fast ändå är jag irriterad på läkaren, som förklarade problemet med Naproxen nästan ett decennium efter att jag hade startat litium-behandling mot bipolaritet.
Dela detta:
… Och så blev jag anställd till slut.
02 onsdag Feb 2022
Etiketter
anställd, Autism, övermedicinering, dancing om my own, depot, kick off, Litium, Medicin, Neuropsykiatri, npf, NPF (neuropsychiatric diagnosis), Projekt, projektanställd, Psykiatri, Psykofarmaka, Samhälle, Seroquel
”I keep dancing on my own”. Except I can’t dance.
Thou.
Det känns ofta som om jag är ensam om det jag tänker, vilket man – ur några, eller flera perspektiv – är. Fast jag tror att ni förstår vad jag menar.
I dag var, hur som haver, min första dag – som projektanställd. Vårt projekt heter ”Lyssna på oss” och är ett arvsfondsprojekt. Det ska bli intressant och spännande! Dock är det skönt att vila nu – i soffan-, efter att ha varit på Kick Off under gårdagen och dagens tidiga morgon. Det känns kul, fast jag är trött. Förresten känns det toppen att bli anställd. Det är min första anställning, mycket på grund av svårigheterna på arbetsmarknaden om man har en eller flera diagnoser.
Jag håller också på att trappa ut Seroquel, vilket kan påverka en del. Det är dags nu. För jag fick den, som komplement till Litium. Jag inte ens behövde den, utan kände att det , mer, var för att jag låg och grät på golvet i korridoren på slutenpsykiatrin. Det kändes mer som läkarna ville att jag skulle vara lugn och inte dra till mig så mycket uppmärksamhet. De höjde dosen varje dag jag blev inlagd. Till slut var dosen väldigt hög. Nu har jag äntligen blivit av med en medicin som har gjort mer skada än nytta.
Dela detta:
Bland damm, uttag och sömnproblem. / Through dust, outlets and insomnia.
26 fredag Nov 2021
Etiketter
Bipolär sjukdom, Blodprov, Familj, Fjärrkontroll, HDMI, Insomnia, Lillebror P, Litium, Litiumprov, outlet, Pappa, Sömn, Sömnproblem, Technique, Teknik, uttag
Det blev tyvärr en ganska tuff natt, med för lite sömn och för många uppvaknanden. Jag har tagit mig igenom litiumprovtagning och jobb. Sedan kom pappa och Ph hit, för att kolla på en teknisk grej. Eller snarare – det var bara att byta HDMI-uttag (för att det ena var slitet). Tur att jag har de två som back-up, när det gäller sådant som inte alls är min grej. Jag har till och med tappat bort min fjärrkontroll, sedan 1 månad eller längre. </3
Dela detta:
Litiumprov
12 torsdag Aug 2021
Etiketter
årsprov, breakfast, Espresso House, Frukost, Islatte, Litium, litiumptov, Neuroleptika
I morse gick jag till vårdcentralen, för att lämna blodprov. Litium och neuroleptika (årsprov). Då provet tas när man har tom mage plus ej tagit medicinen – sedan dagen innan – åt jag frukost efteråt.
Dela detta:
Medicin-ordbajs
11 onsdag Aug 2021
Etiketter
Antipsykotika, dipp, Litium, Litiumprov, Medicin, Neuroleptika, Psykofarmaka, Seroquel, Vårdcentralen, VIla
Den här dagen har i inte riktigt blivit som jag hoppats. Eller, jag hade inga förhoppningar – mer än att få ta det lugnt. Istället har jag mått dåligt. Kämpat mig igenom allt. Varit trött. Haft huvudvärk. Inte haft tillräckligt med energi.
Nu är det värsta över, hoppas jag. Ska försöka vila. Nyss fick jag reda på att jag har fått ny apodos – med en sänkning på en av mina mediciner. Som jag visste om, självfallet – lite nervöst, trots allt. Det är seroquel jag vill bli av med, för läkaren på avdelningen satte in den, på – enligt mig, ej tillräckliga grunder. Bara för att man ligger och gråter på golvet i korridoren – ska man drogas ner då? Det var av en giltig anledning.
I morgon ska jag nog lämna litiumprov. Det var alldeles för länge sedan jag lämna ett prov för det. Man ska lämna var 3:e månader, ungefär. Det är tack vare litium jag inte har kraftiga skov – bipolära sådana.
Som sagt, nu är det vila som VERKLIGEN är på ”schemat”, om man formulerar sig lite tråkigt och för standard.
Dela detta:
Om måsten, dropparnas vals
12 lördag Jun 2021
Dropparna dansar, med ett djupt andetag, mot höghusen. Medan fordon kör genom ledsna pölar, som om ingenting hade hänt. Som om ingenting viskar i gatubrunnarna…
Regnet öser ner i Stockholm – just nu. Jag har både dörr och fönster öppna, för jag gillar verkligen regn. Det är mysigt och lugnande. Tårfyllda pölars vals-ish.
Brorsan var här och lämnade nycklar, som han lånat. Efter det bestämde jag mig (ändå) för att hämta ett paket jag beställt. Jag har velat lite om huruvida jag orkar eller inte, men nu blev det så – ändå. Sedan har jag också tagit itu med saker som andra ser om självklara, men som tar en hel del energi från mig. Klippt naglarna och duschat (var tvungen i och med hårfärgningen). Det är skönt efter att ha duschat, men det är absolut ingenting jag tycker om. Jag gillar inte riktigt måsten, speciellt om jag inte har lust med dessa. Då tänker jag mer på sådant som jag överdriver. Min medicin med tar för att jag har bipolär sjukdom – litium – gör mig otroligt törstig. Det gör såklart att jag måste kissa oftare, vilket är ett måste som jag inte vill ta itu med. Vissa saker får man acceptera tyvärr. Som att betala räkningarna eller att städa. Antingen schemalägger jag det, eller så gör jag det när det känns mer överkomligt.
Ha en trevlig kväll! <3
Dela detta:
Mitt förhållande till träning sedan högstadiet
17 onsdag Mar 2021
Etiketter
Anorexi, Ångest, Biverkning, Fotboll, grundskola, Gym, Högstadiet, Humör, Innebandy, Litium, Mamma, Medicin, Mobbing, Oro, Psykofarmaka, Rädsla, Seroquel, Stress, Trakasserier, Träning
Jag har börjat fundera på hur ångesten alltid fäller krokben för mig i vardagen. Nuet skrämmer mig. Ett exempel är när jag har bestämt mig för att jag vill träna på gymmet nästa dag. Då blir jag uppstressad, för ingenting får gå fel på morgonen innan jag drar i väg efter frukost. Då menar jag att jag skulle kunna misslyckas med frukosten, spilla vatten eller kaffe hela golvet, få sms som stressar upp mig och så vidare. Det handlar sällan om själva träningen i sig. Jag har nästan alltid gillat att träna, bara det sker på mina villkor. Det är alla detaljer runt om kring, som kan sabba mitt humör. Plus eventuella trauma-triggers.
Träning är något jag har hållit på med stora delar av mitt liv. Jag ville sluta med alla typer av idrott när jag sysslat med fotboll och innebandy i högstadiet, men min mamma fick mig att sluta pga mobbing och trakasserier. Jag är van att bli behandlad på det sättet, så jag såg ingen gräns. Då få någon annan sätta den och det är tur att jag har någon som kan göra det. Efter det har det gått mycket upp och ner. Efter att jag började träna efter ett par år fick jag så småningom anorexi. Då var all träning tvångsdriven och när jag blev frisk tränade jag inte på flera år, för jag var rädd för att bli sjuk igen. När jag fick bipolär diagnos började jag med mediciner gick jag upp 30+ kg (biverkning). Några år senare började jag gå på gym och det har jag gjort sedan dess.
Dela detta:
Lit(h)ium, i skuggan
27 onsdag Jan 2021
Etiketter
2006, covid, covid-19, Evanescence, Handdesinfektion, Handsprit, Lithium, Litium, OCD (obcessive-compulsive disorder), The open door
Don’t wanna let it lay me down this time
Drown my will to fly
Here in the darkness I know myself
Can’t break free until I let it go, let me go
– Evanescence (2006)
Lithium kan betyda flera saker. Eller litium. Grundämne nr 3 i periodiska systemet, ett slags batteri, låten ”lithium” av Evanescence, ”lithium” av Nirvana och vidare. Vad är det första ni tänker på?
Den här dagens känns lång på något sätt. Jag har hunnit med 2 möten, lite träning och Solsidan-tittande. Lite telefonsamtal. Just det – jag handlade lite mat också. Sedan har min händer spruckit. Säkert på grund av all förbannad tvål och handsprit. Mina händer brukar spricka lite, men inte så här mycket. Det som är förvirrande är att mina händer spricker om min OCD (tvångssyndrom) blir värre. Fjag tror inte att det är just det denna gång. Hur känns dina händer ur covid19-perspektiv?
Dela detta:
Fragment med frågetecken
21 onsdag Okt 2020
Etiketter
Anafranil, Biverkningar, Förstoppning, Gastroskopi, IBS (irritable bowel syndrome), Iktorivil, koloskopi, Laxermedel, Litium, Neuroleptika, Psykolog, Trauma, Wordpress
Det känns som att det var en krävande dag. Jag hade ett bra samtal med psykologen och vi har börjat gå igenom vissa trauman mer. Dock ‘är det inte vad det här inlägget ska handla om.
Ärligt talat har jag ingen större plan för det här inlägget, men det fungerar nog ändå. Jag har dock en fråga till er som är bra på wordpress-funktioner: Hur byter man färg på själva ”brödtexten”? Då menar jag den texten som standard när man skriver inlägg. Jag är tacksam för svar på detta, för jag har letat igenom nästan hela portalen, men hittar ingen information av värde. Tilllägg: Jag vet hur man ändrar typsnitt och det som har med textens format att göra.
Jag har egentligen ingenting annat att berätta om den här dagen. Kul va? Nja, jag har ryckt bort plåstret på knät för – förhoppningsvis – sista gången.
Sedan många år tillbaka har jag haft problem med förstoppning och ingenting lindrande hjälper. Det har varit mycket babbel om kronisk förstoppning och IBS. Mycket snack, lite verkstad. Jag har gjort koloskopi och gastroskopi utan resultat. Jag tog 4 påsar laxermedel på en gång utan resultat. Någon dag tog jag 4 st till och lite resultat. Detta kan inte vara normalt. Det är förmodligen en biverkan av mina mediciner, kombinerat. Är det någon som har erfarenhet av detta, som har tips/råd?
Haha, det är var ju ett upplyftande inlägg. Ta det lugnt
Dela detta:
Läkare generellt sätt måste ha mer kunskap om psykofarmaka!
10 torsdag Sep 2020
Etiketter
Anafranil, Anidepressiva, Antipsykotika, Biverkningar, Iktorivil, Litium, Neuroleptika, Psykofarmaka, Rutiner, RutinerStruktur, Seroquel, Stämningsstabiliserande läkemedel, Struktur, Vanor
Den här dagen började inte speciellt bra. Jag är fortfarande påverkad av vad ortopeden skrev i mina journaler, vilket ger negativa influenser när det gäller mitt mående. Dessutom fick jag min mens i morse. Måendet blev lite bättre på Dynamo. Sedan har det varit lite upp och ner. Nu är det kväll. Veckans städning är över och jag har bokat tvättid.
Jag känner mig allmänt lite ledsen och ångestfylld periodvis under dagen. Det känns som att vissa läkare inte förstår biverkningarna av psykofarmaka. Uppenbarligen spelar det ingen roll om denne är verksam inom psykiatrin eller inte. Jag måste i princip ta litium pga min bipolaritet. Seroquel vill jag gärna slippa, eftersom biverkningarna är förödande. Anafranil behöver jag ta för att skydda mot depression och tvångstankar/tvångshandlingar. Iktorivil har jag börjat trappa ner lite.
Problemet är att jag tror inte att alla läkare förstår vilka biverkningar vissa mediciner kan ge. Det spelar ingen roll hur mycket man försöker anpassa sina vanor och liknande (för att exempelvis hinna sova mer). Jag hoppas att man tar detta lite mer på allvar.
Dela detta:
En besvärlig, känslosam detalj
08 tisdag Sep 2020
Etiketter
1177 Vårdguiden, Aggressivitet, Anorexi, Ätstörning, Ätstörning UNS, Överviktig, Bantning, Depressivitet, Destruktivt mönster, Detaljer, Din kropp, Folk, Gravid, Hälsosam, Irritation, Känslor, Känslostormar, Ledsen, Litium, Människor, Min kropp, Nyttig, Ohälsosam, Onyttig, Seroquel Depot, Social ångest, Sociala medier, Tankar, Tonåren, Viktuppgång
Nu ska jag skriva om gjorde mig otroligt arg, ledsen och irriterad. Ja, rentav förbannad. Jag vill påpeka att det här inte direkt var någons fel, egentligen. Även om det kändes som att det var allt och allas fel.
Jag gick in i mina journaler på 1177 Vårdguiden för att kolla om ortopeden hade skrivit en anteckning där. Det var runt 2 veckor sedan jag var där. Anteckning jag hittade var egentligen bra, men jag hakade upp mig på en detalj – som var under ”allmäntillstånd”. Överviktig. Det ordet triggar igång alldeles för mycket känslostormar hos mig. Paniken och tårarna anländer.
Jag sitter på sängen, med the vape i munnen. Ångorna stiger. Tårarna kämpar sig ut och ångesten är hög…
Okej. I tonåren fick jag anorexi och fick kämpa för att g upp i vikt. När jag var 22 fick jag mediciner för min bipolära sjukdom och gick upp 30-35 kg på kort tid. En idiotisk läkare på vårdcentralen ställde diagnosen fetma och tvingade mig att väga mig, fast att jag förklarade min historia av ätstörningar. Nog den okänsligaste läkare jag träffat.
Ett tiotal gånger har okända personer kommit fram till mig och frågat om jag är gravid, på mer eller mindre otrevliga sätt. Någon enstaka har velat känna på min mage. Sedan har jag vissa i min omgivning som inte kan sluta kritisera min kropp. Andra före detta vänner tycks inte orka med mig på grund av mitt kaos med kroppen och psyket.
Det är skillnad på att vilja banta och att ha en ätstörning. Problemet är att när du lider av en ätstörning behöver du hjälp att bryta ditt destruktiva mönster. Jag kan ibland uppleva att de som säger att de vill banta, säger det bara för att säga något. Tyvärr. De vill bara ha uppmärksamhet. Bantning är verkligen inget hållbart val, enligt mig. Sluta istället trigga folk som kan ha en potentiell ätstörning istället för att klaga. Kom ihåg att det är min åsikt, inte din. Dela gärna din åsikt.
Min poäng är att jag är otroligt trött på att andra människor tror sig ha rätten att att kommentera min kropp. Alla kämpar med sitt. Skaffa ett liv istället. Visst förstår jag att läkare måste skriva vad de tror – jag ifrågasätter egentligen inte det. Det bara triggar igång vissa känslor hos mig. Att vikten ska vara så relevant och bestämma om någon är hälsosam eller inte – det håller inte. Skärp er, människor! Låt andra ha sin kropp och du din.
Det är bara det.
Dela detta:
Planeringsfreak
06 söndag Sep 2020
Posted in Aspergers syndrom
Etiketter
Förrvirrad, Litium, Litiumprov, Provtagning, Sömnproblem, Stress, Trötthet
Nu är det söndag kväll och i morgon kommer allt i gång igen. Som jag sagt tidigare ska jag lämna blodprov vad gäller litium i morgon innan jag ska till Dynamo. Då blir det en smått förvirrande morgon. Istället för att äta frukost ska jag ta med den och äta efter provtagningen. Morgonmedicinen får jag inte heller ta innan provet. Det här behöver ni egentligen inte veta, men jag behövde skriva ner mina tankar. Poängen är att provtagning är förvirrande, i alla fall förberedelserna. Är det bara jag som känner mig stressad dagen innan jag ska prov?
Jag börjar blir rätt trött, så jag hoppas att sömnen fungera i natt – utan jobbiga uppvaknanden och så vidare.
Ok, nu ska jag varna ner lite.
Godnatt, good night <3
Dela detta:
Frisk är kind of underskattat
06 söndag Sep 2020
Posted in Just another day
Etiketter
Bipolär, Bipolär sjukdom, Frisk luft, Höst, Höst 2020, Litium, Litiumprov, Stämningsstabiliserande läkemedel
När jag är ledig brukar jag nästan skynda mig ut från lägenheten efter att jag har ätit frukost. Jag måste ha frisk luft. I dag gick jag en promenad och körde lite styrketräning vid tillfälle. Måste bara poängtera att det är så skönt att den här äckelvärmen är över. Äntligen får jag inte samma panik när jag ska gå och lägga mig.
I morgon måste jag lämna blodprov för litium, alltså en av mina mediciner. Den tar jag som stämningsstabiliserande gällande bipolär sjukdom. Det var helt enkelt för längesedan jag lämnade prov senast, så det måste göras. Det var några andra prover som också skulle tas, standardprover antar jag.
Dela detta:
5 SAKER JAG INTE KAN/VILL LEVA UTAN
09 torsdag Jul 2020
Etiketter
#vapenation, 5 saker jag inte kan/vill leva utan, Anafranil, Blogglista, Inspiration, Kaffe, Litium, Medicin, Nicklas Fox blogg, Thåström
Jag tyckte den här listan var lite kul, så vi kör! (mat och sömn räknas inte)
- Vape (e-cigg+tillhörande olja). Måste jag säga anledningen?
- Kaffe – jag blir knas annars. Right, med havredryck. Svart kaffe är skit
- Musik. Speciellt THÅSTRÖM
- Mediciner: Litium (för bipolaritet), Anafranil (mot OCD, ångest, depression)
- Att skriva – Hur skulle livet vara utan tillgång till papper och penna? Eller datorn, med ett tomt ark och tangenter som skapar tecken – i syfte att fly?
Jag hittade inspiration till denna lista på Nicklas Fox blogg
Vilka är din 5? Let me know!
Dela detta:
Smått uppgiven
04 torsdag Jul 2019
Jag känner mig irriterad just nu. Nu känner jag mig osäker. Mamma läste på nyheterna att det kan bli svårt att få tag på litium ett tag framöver. Panik! Det är en så himla viktig medicin för mig. Det här är ju inte första gången detta år som en medicin försvinner fån marknaden. Som ni vet så var det samma sak med anafranil för några månader sedan. Fan vad irriterad jag blir… Hoppas att detta löser sig!
Sedan stressar ekonomin mig som … Jag vet inte vad. Denna osäkerhet som försörjningsstöd ger.
Jag försöker ständigt att trycka bort denna förbannade ångest och gör allt för att den inte ska ta över.
Dela detta:
Inget litium hemma-panik!
29 fredag Apr 2016
Jag upptäckte att jag inte hade något litium hemma när jag skulle dela dosetter! Som tur var kunde en personal skjutsa mig till Kista C där apoteket var öppet. Innan det ringde jag NoA-teamet och bad dem skriva ut ett recept. Allt gick bra, så vi tog en fika på det.. ;-)
Dela detta:
Bokutgivning, litiumprov och THÅSTRÖM!
02 torsdag Jul 2015
I går kväll kom jag hem strax innan 22. Dp startade jag upp datorn och såg att min bomkhar blivit utgiven! YAY! <3 Ni kan läsa mer om den här: https://mittprivatakrig.wordpress.com/bok-2-alternativt/
I dag fick jag gå upp ganska tidigt för att lämna ett nytt litiumprov på Vårdcentralen. Mitt förra prov visade inget bra värde, så vi får se vad detta prov visar. Innan jag gick hem köpte jag mjölk och solglasögon (pajade alla mina andra av misstag).
I kväll är det då äntligen dags för THÅSTRÖM!!!!!!!!! <3 Uppsala here we come!
Puss!
Yolanda and her creative scream 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.