03 onsdag Jan 2024
15 torsdag Jul 2021
Etiketter
2021, Anxiety, Ångest, heat, hetta, LSS, LSS-boende, Panik, Panikångest, Sommar, Summer, VIla, vpanic
När jag hade åkt hem fick jag någon slags panikångest, mest på grund av värmen. Jag kände mig totalt överhettad, eller hur man nu ska säga. Jag kylde ner mig i LSS-boendets gemensamhetsutrymme, med hjälp av personalens AC. Nu har jag duschat av kroppen och vilar bakom fläkten.
En sak som känns sådär är att jag ställde in städningen – I samråd med personalen, för att jag var så pass förbannat slut psykiskt. Städar du när du anser att det är för varmt?
19 måndag Apr 2021
Etiketter
covid, covid-19, Koordination, Motorik, mouth guard, Munskydd, Pandemi, Panikångest, Stress, Trött
Måndagar är en dag, då jag alltid är helt slut. Först är jag på jobb/praktik och sedan är jag hos sjukgymnasten och tränar. Jag är verkligen fruktansvärt slut när jag kommer hem, även om jag blir lite piggare när jag har tränat på slutet. Då är jag orolig att jag inte ens orkar ta mig hem, får ett utbrott eller inte orkar duscha.
I dag, är det måndag, – som bekant. När jag väntade på bussen, färdig med måndagarnas måsten, såg jag en nyckelknippa. Jag försökte hitta någonstans att lämna in dem, fast jag egentligen inte orkade. Dock tycker jag det är så trist när någon har tappat någon värdesak. Nu känns det bra att jag lämnade nycklarna någonstans.
Det är, hur som helst, skönt att vara hemma. Jag virrade till det lite och fick stressa en sträcka, men det löste sig till slut. Sedan måste jag erkänna att jag avskyr att ha munskydd på mig, för att det känns som att jag ska få panikångest. Jag tycker inte ens om att åka kollektivt i vanliga fall, men om det känns som att jag ska kvävas blir det bara värre. Dessutom att har jag problem med att det samlas massor av snor i nästan, året runt, vilket gör att folk tror att jag är förkyld. Då blir jag ännu mer stressad.
Stress är nog en av mina värsta fiender. Min motorik /koordination fungerar dåligt. Nu är jag hemma och försöker varva ner. Hoppas att du har haft en bra dag! <3
17 lördag Apr 2021
Etiketter
Anxiety, Ångest, Chaos, Coop, Frustration, Kaos, Mat online, Music, Musk, Panikångest, Rest, Stress, Svettningar, Vänskap, VIla
När jag åkte hem i från Sylvia gick jag förbi affären för att köpa några saker. Jag får nästan alltid panikångest när jag har handlat. Dessutom är jag alltid helt utmattad när jag kommer hem. Då kan jag knappt stå upp. Med ett enormt stresspåslag, svettningar, ångest och frustration vet jag inte om det är värt det – att man istället skulle beställa hem mat mer regelbundet. Är det någon som vet någon bra sida som har bra utbud på vegansk mat? För några dagar sedan beställde jag från Coop, men de var lite för dyra.
Nu ska jag försöka släppa det här med mathandlingskaoset och mer fokusera på att vila och att jag har haft en superhärlig dag med Sylvia.
Det känns som att jag ofta skriver att jag ska ”vila”. Förmodligen beror det på att jag ofta skriver när jag kommer hem – längre inlägg. Då är jag ofta väldigt trött. ”Vila” , i den bemärkelse, betyder oftast att kolla på TV-serier, lyssna på musik eller dricka något jag är sugen på. Ni vet, typ Loka crush eller liknande. Eller te, kaffe eller någon annan varm dryck. Vad betyder ”vila” för er – i de flesta fall?
14 onsdag Apr 2021
Posted in Aspergers syndrom, Hälsa / Health
Etiketter
covid, covid-19, Demokratipiloterna, Dynamo, Främlingar, Pandemi, Panikångest, Sociala koder, Stress, Symtom, Tvångstankar
Nu börjar det hända något vettigt. Jag ska börja jobba i morgon. Som vanligt – oron börjar spinna iväg. Tänk om jag får symtom igen innan jag ska dit (!) eller om jag får en (panik)ångestattack. Förmodligen kommer det inte att hända, men jag blir stressad över att ha de tankarna. Jag tänkte inte riktigt så innan pandemin, men jag har i regel svårt att angöra när jag är helt frisk.
Det knasigaste i den här situationen är att man undrar om man glömt bort hur man gör sig i ordning på morgonen när man ska iväg till jobbet eller på något möte. Jag vet att jag inte kommer att ha glömt det, men man vet aldrig. Tänk att gå iväg i nattlinne, utan jacka och ingen väska. Utan matlåda. Haha, vi får väl hoppas att det inte händer. Jag har, trots allt, gjort i ordning några matlåda – så att det finns. Det känns ovant.
Under de här 2 veckorna jag varit hemma har vissa psykiska problem blivit värre, även trauma-triggers. Det gjorde det inte bättre att det var en kille som kollade på mig i flera minuter på ett fönster några våningar upp när jag stod och ”vapade” kvällstid – två kvällar i rad. Obehagligt. Nu vill jag inte gå ut just där. Tur att det finns andra utgångar här… Hur tänker ni om ni blir stirrade på – av främlingar? Varför tror ni att folk kollar?
25 torsdag Mar 2021
Etiketter
ASD, AST, Autism, Autismspektrumdisorder, Autismspektrumtillstånd, Ångest, Energi, Meltdown, Mens, Mensvärk, Neuropsykiatrisk diagnos, NPF (neuropsychiatric diagnosis), Panikångest, Sömnproblem, Stress
När jag skulle göra mig i ordning för att sova i går kväll, så hittade jag det där förbannade blodet – som bekant, det är ingen nyhet. Det innebär några dagar av intensiv mensvärk. Så är det tydligen att vara kvinna. (?) Medan de som har det motsatta könet tycker att det inte är någon stor sak och att de förstår hur det känns. Observera att detta är en generalisering. Den uppfattningen jag har fått.
I början av dagen kände jag mig väldigt orkeslös, men det vände en stund. Sedan kom någon slags meltdown – en term som många med autismspektrum-diagnos använder. Det betyder ungefär att man blir totalt överväldigad av sinnesintryck. Att vara tvungen att handla mat när man redan är helt slut är en dålig idé, helt enkelt. Jag blev otroligt stressad när jag känner en stor press att packa ihop mina varor. Dessutom gick två förpackningar sönder, så jag fick be om att få en lite plastpåse att lägga denna i. Det var trångt i kassan och jag kunde knappt knyta ihop vissa påsar, för jag blev så stressad. Allt kändes suddigt ett tag. Jag känner mig överväldigad av tanken och stressen över att någon kanske säger att jag står i vägen – eller att jag ska skynda mig.
Jag är förvånad att jag ändå hållit ihop, hyfsat, under dagen. Att jag inte har skrikit på någon eller ramlat ihop. Nu hoppas jag på sömn i natt – tillräcklig sådan. Det tog mig två timmar att somna i går. Plus att 6 timmar inte är tillräckligt för mig.
God natt. <3
Nu tänker jag fan vila…
19 fredag Feb 2021
Posted in Aspergers syndrom
Etiketter
Helg, Irritation, Panikångest, Perceptionsstörningar, Trötthet, VIla
Det blir verkligen vila hela kvällen. Jag är helt slut. Jag behöver för mig själv. Inte intryck som jag inte vill ha. Varför är det så ljust inne på Apoteket? Störande ljud. Otrevliga människor. Jag fick panik och gick därifrån när jag började få fysiska stresssymtom.
Vila är underskattat
13 fredag Nov 2020
Etiketter
#fuckfredagsmys, Aggressivitet, Försäkringskassan, Försäkringskassanupproret, Försörjningsstöd, Hashtag, Humörsvängningar, Irritation, Panik, Panikångest, Socialbidrag, Svett, Varm, Värme
Den här dagen har varit… Svettig. På förmiddagen bar jag 3 tavlor och 3 canvas-dukar med konst till Dynamo – i regnet. Sedan har det bara blivit svettigt flera gånger till. Stressigt, nervös eller bara jävligt varmt. Förresten, så har jag väldigt lätt för att bli varm. Sedan eventuellt panik. Eller ja, kanske tvärtom. Dock för det mesta: Bara galet varmt. Om ni förstår.
Ty… Det känns rätt skönt att komma hem i dag. Psyket har inte riktigt haft någon vilja att samarbeta.
Innan jag åkte hem fick jag åka till stadsdelen och fylla i månadens ansökan om försörjningsstöd/socialbidrag. Inte det roligaste, men det måste göras. Tröttsamt är det, speciellt när man vet att man egentligen har rätt till ersättning från Försäkringskassan.
Ni som håller med mig om att det här med fredagsmys har gått till överdrift – själva uttrycket. Använd hashtag #fuckfredagsmys varje fredag.
04 onsdag Nov 2020
Etiketter
2016, Aggressivitet, Andning, ASD, AST, Autism, Ångest, Brusreducerande HÖRLURAR, covid-19, Då Som Nu För Alltid, Gym, Irritation, Kaos, Kent, Panik, Panikångest, Vi är inte längre där
”Jag är inte längre där
Nej jag är nån annanstans”
– Kent (2016)
Jag hade planerat att gå till gymmet när jag hade ätit frukost. Det fanns tid och jag är ledig. Jag packar mina saker och går. Jag blippar kortet vid receptionen genom deras nya covid19-system. När jag ska låsa in mina saker upptäcker jag att mina brusreducerande hörlurar är borta.
Inom ett par minuter börjar jag panikgråta och känner att jag har fastnat helt. Utan hörlurarna kan jag inte träna och om de är borta, så blir någon kanske arg – fast mest blir jag arg på mig själv. Jag ringer personalen på LSS-boendet, slänger på luren – packar snabbt ner mina saker och springer hem. Jag och personalen går ner till min lägenhet och där ligger dem. Tur, men oerhört förvirrande – för jag glömmer nästan aldrig någonting. Det tog lång tid att få ner andningen. Sen tar det ett par timmar innan jag lugnar ner mig. Jag kände mig helt förstörd, på Asperger-vis.
Nu gjorde jag ett försök att beskriva vad som händer när jag utsätts för plötsliga förändringar eller om jag inte är närvarande – eller vad man ska kalla det. När kaoset är ett faktum, liksom.
30 fredag Okt 2020
Dagen började rätt stressigt. Möjligtvis för att den inte skulle se ut som en vanlig dag – vad det nu är. Jag jobbade bara halvdag, som många andra. Det blev inte så mycket jobb, eftersom vi oftast städar lokalerna på fredagar. Så var det i dag.
Efter att jag hade slutat åkte jag hem till min kära vän Sylvia. Då målade vi denna tillsammans i akryl. Vi drack också kaffe, fixade mat och pratade. En fin eftermiddag, helt enkelt. <3
När jag var på väg hem skulle jag förbi affären, egentligen bara för att köpa naturgodis och toalettpapper. Det blev dock lite fler saker, så till slut blev det så mycket att ha på och jag var helt slut i kroppen. Jag blev mest svettig, panikslagen av alla människor och den överväldigande stressen situationen gav. Det finns knappt ord för hur skönt det var att komma hem och ta fram the vape och vila kroppen i sängen till min standardspellista.
(tillägg: För en del år sedan gjorde jag en tavla gemensamt med Ylle . Klicka på länken för att kolla in det)
Nu är jag rätt slut, så strax blir det till att gå och lägga mig, för då har jag också planer. Mer om det i morgon.
God natt. Sleep tight, guys
<3
05 måndag Okt 2020
Etiketter
Ångest, covid, covid-19, covid-test, Huvudvärk, Iktorivil, LOKA crush, Nedtrappning, Panikångest, Spänningshuvudvärk
Jag är väldigt ångestdrabbad generellt sätt just nu. Även om covid-testet var negativt så oroar jag mig. Fast jag blev lite lugnare när jag kunde träna på sjukgymnastiken och inte mådde sämre. Jag mådde inte dåligt fysiskt innan på dagen, förutom spänningshuvudvärk och andra ångestsymtom. Jag hade ett kort telefonsamtal med psykologen om detta också. Dock så har jag valt att inte skriva så mycket om min covid-ångest här, för det blir ibland värre om man förstorar upp det – eller ja, ofta.
Dessvärre är jag väldigt trött, speciellt känslomässigt, nu. I morgon känns det nog bättre att gå iväg, för det fungerade i dag – förhoppningsvis. Jag trappade ner för iktorivil, i början av sommaren – tror jag. Den har skyddat en del mot ångesten tidigare. Det känns nästan lite destruktivt att säga att jag skulle behöva lite extra nu.
Förresten, en annan sak… Jag funderade nyss lite på om någon är intresserad av att jag ska lägga upp mer konst och liknande. Sådant jag har skapat, helt enkelt. Säg till i så fall!
Ha en trevlig kväll eller vad klockan nu är hos dig! Och – ta det lugnt med Loka crush-intaget… Det kan ju slå över
06 torsdag Aug 2020
Etiketter
Frösunda, Frösunda omsorg AB, LSS, LSS-boende, LSS-gruppboende, Misshandel, Panik, Panikångest, Polis, Sexuella trakasserier, Sorg, Trakasserier
När jag hade bott på LSS-gruppboendet, där jag bodde innan jag flyttade in till stan, i ett par år flyttade en kille med autism in. Vi kan kalla honom X. Det blev början på ännu en historia.
Ganska omgående började X trakassera mig och visade intresse sexuellt, men jag var inte alls intresserad av honom. I början var det rätt harmlöst, exempelvis kommentarer om mina bröst och liknande. Han gav sig inte heller, utan frågade gång på gång om jag ville ha ett förhållande eller liknande. Jag sa alltid nej. Det gick inte att ha en konversation med honom utan att han skulle ta upp detta och lät mig inte vara. Personalen på gruppboendet försökte hålla honom borta från mig, men de lyckades inget vidare. Jag var i perioder rädd att han skulle våldta mig.
Det var svårt, både för mig och personalen, att säga till honom. För att han glömde vad man hade sagt, eller rentav inte brydde sig. Inga åtgärder togs under 3-4 års tid. Men med jämna mellanrum hände det saker, att han hade trakasserat mig. Det fortgick och problemet växte bara.
Datumet var 2019-12-19. En nära vän till mig, Elisabeth, begick självmord. Jag var helt förkrossad. 2 dagar senare åkte jag iväg på en veckas semester med familjen till kanarieöarna. Jag mådde otroligt dåligt under den resan. När jag kom hem hade jag missat begravning. Allt hade hänt så plötsligt och resan var bokad sedan långt innan. Kvällen innan hon gick bort var hon hemma hos mig. Det kändes så overkligt. Fast jag fick inte sörja ifred.
Efter att ha varit hemma i knappt 2 veckor, nästan helt tiden sängliggande, kom en dag då allt bara blev värre. X verkade annorlunda redan runt lunch den dagen, d vi var några stycken på en pizzeria. Han åt inte upp. Pizza brukar han älska, tänkte jag. P, så kvällen var vi ett gäng som tittade på film. Någon Beck. Plötsligt börjar X skrika rakt ut att jag har förstört allting och en del andra saker, sprang fram till mig och mig flera gånger. Jag blev helt chockad och skrek rakt ut. Säkert något om att han var en idiot eller likande. Personalen bad honom att vara inne i sin lägenhet. Jag minns inte om de låste in honom. Ärligt talat så kommer jag verkligen inte ihåg. Skakande ringde vi polisen, som kom dit inom 20 min. Då var X helt lugn och förstod inte varför de kom dit.
Det skrevs en anmälan angående misshandel, men fallet lades ner.
30 torsdag Jul 2020
Etiketter
Ångest, covid-19, Panikångest, PTSD, Sömnproblem, Spänd, Trötthet
Natten har varit jobbig. Jag har vaknat ca varannan timme. Äh, nu är det morgon i alla fall. Känner du dig utvilad?
Jag är rädd för att för att mina rutiner ska förstöras igen, på grund av covid-19. Nu får jag väldigt mycket ångest för minsta lilla symtom. Det kanske är därför jag har sovit så kasst den här veckan. Jag känner mig så spänd.
Strax ska jag åka till jobbet. Ha en bra dag! <3
29 onsdag Jul 2020
Etiketter
Ångest, Coronaviruset, covid-19, Espresso House, Fysiska symtom, Havredryck, Islatte, Latte, Oro, Panikångest, Virus, Virusinfektion
Den här dagen har bestått mycket av ångest och fysiska symtom från det. Eller snarare att jag inbillar mig dem och spär på dem med ångest som ökar. Är det någon som också upplever det ibland?
Jag stressar upp mig över att jag ska på något möte eller till jobbet. Då inbillar jag mig alltid symtom. I alla fall i och med covid-19. Det är inte så att jag inte vill iväg, utan det kommer ångest… Som ett brev på posten (varning: klyscha!). Som att bli uppäten av elden (ta det inte bokstavligt).
Hur som helst så var det dags för psykolog-besök, vilket gick bra. Efter mötet passade jag på att gå förbi Espresso House och ta min första islatte för sommaren. Lite sent eller? Mitt problem är priset, men ibland kan man slå till på det ändå.
02 torsdag Jul 2020
Etiketter
Ångest, Depressivitet, dissociation, Panik, Panikångest, Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, Stress, Trauma
Jag åt lunch med mamma och tog sedan bussen till Dynamo. Fast det hände någonting på då, på bussen. Jag uppfattade en doft, som påminde mig om ett trauma. Då såg jag mig omkring, i stress, men ingen var där.
När jag kom till Dynamo blev ingenting som jag tänkt mig. Jag fick panik eller eventuellt dissociation. Det som på bussen påverkade mig nog mer än jag ville erkänna för någon, eller mig själv. Till slut lugnade det ner sig.
När det känns som att andetagen inte vill
26 onsdag Apr 2017
Etiketter
Jag ligger på min säng. Alla lampor är släckta. Det enda ljuset kommer från telefonen. Lugnet. Djupa andetag.
I går fick jag ett psykbryt eller snarare ett kort neråtskov. Detta berodde säkert på bipolariteten. Jag hade fullt med disk och skräp i köket. En i personalen som var där är så jävla jobbig, så att ta hjälp av henne var uteslutet. Självskadetankar, självmordstankar, panik. Det slutade med att BARA diska och inget annat. Sedan lade jag mig på min säng och lyssnade på musik och blundade. Djupa andetag. Så sjöng jag med i diverse låtar. Jag kan ofta låttexter utantill. Innan ringde jag lite vänner för att ha någon att prata med, men ingen svarade – då fick jag lösa problemet själv! Det fungerade faktiskt…
Det var den berättelsen
18 lördag Feb 2017
Posted in Psykisk (o)hälsa - Mental illness
Etiketter
Om jag tvingas stå upp får jag panikångest. Då jag dessutom inte har möjlighet att lyssna på musik i hörlurar blir det så mycket värre! Jag mår oerhört dåligt och ibland får jag stresskänningar i ansiktet och/eller på ögonlocken.
Jag vill gråta, skrika, hyperventilera. Då kan jag absolut inte kolla människor, på till exempel bussen, i ögonen om de eventuellt stirrar. Jag gömmer mig i halsduken.
Min hjärna blir helt förstörd av alla intryck. Syn, hörsel, lukt, smak, känsel. Alltid.
/Yolanda
30 tisdag Jun 2015
Etiketter
Öl, Mat, Musslor, Panikångest, Vänskap
I dag fick jag panik på vägen in till stan. Ingen musik och omlagda körvägen i SL-trafiken. Inte bra för min Aspergerhjärna. Fridish fick trösta mig. Hon är bäst! <3
När jag lugnat ner mig shoppade vi för presentkortet jag fick av mina föräldrar i födelsedagspresent! Svarta jeansshorts, rosa linne med tryck och en vit sommarklänning. Shoppade också ett svart”maglinne” med fransar, hårinpackning och ”beach hair”-spray på H&M. Awesome! Tack för all shoppinghjälp bästa Fridish!! <333333
Sedan mötte vi upp hennes kille och hennes kusin och åt ”musselmiddag” vd Slussen. Öl, pommes, bröd och musslor. Jag och Fridish kusin åt chevre/hounugsmusslor. Gott och trevligt! <3
Tack för en awesome kväll trots paniken! <33333333333333
(tyvärr sov jag bara mellan 01/02-06 i natt och kunde inte somna om på hela dagen…)
Puss!
17 onsdag Dec 2014
Posted in Psykisk (o)hälsa - Mental illness
Etiketter
(fan, jag hade skrivit en bit på detta inlägg och sedan försvann det!!)
Förra veckan kom jag och min läkare på psykiatrin överens om att jag skulle försöka bli av med min låga dos antidepressiva medicin. Det gick bra de första dagarna, men sedan gick det åt skogen. Jag fick (panik)ångestattacker, vaknade en natt av en mardröm (jag vaknar nästan aldrig under natten), depressiva symptom (självmordstankar osv) i perioder under dagen. I går började jag ta medicinen igen. Tur det. Hoppas att jag börjar må bättre snarast. Jag ska ju vara på Gotland över julen. I går och i dag har jag tagit lugnande/ångestdämpande på morgonen. Tog det nyss också.
01 onsdag Jan 2014
Etiketter
Ångest, Bipolär, Depressivitet, Familjen, Hypomani, Litium, LSS-boende, LSS-gruppboende, Mani, MISA, Nyårsdagen 2014, Panikångest, Släkt, Sluten psykiatrisk avdelning, Vänskap
Jaha. Ett år till har gått. Det har hänt så otroligt mycket – på bara ett år! För exakt ett år sedan satt jag utanför Stockholm, men ändå inom länet, på ett LSS-boende som knäckte mig psykiskt. Då hade jag bott där sedan den 15:e december 2012 och varit inlagd en gång, men hade permission 23-27 december 2012. Mina föräldrar och mina vänner såg hur förstörd och okontaktbar jag var på grund av mitt tvångssyndrom och min tunga depression.
Den 15:e februari 2013 hade jag ett möte på LSS-boendet med min LSS-handläggare. Hon sade att jag inte hade gett det här boendet en chans. Då fick jag en panikattack. Jag försökte gråta, men jag minns inte om det kom några tårar. Under perioden jag bodde på ett boendet (2 månader) hade jag självmordstankar som hade gått väldigt långt. Samma dag som det här mötet var kom mina föräldrar dit med saker från min gamla lägenhet i Stockholms innerstad. Då såg de min misär. De tog med mig till psyket. Där tillbringade jag ungefär två månader. Under tiden jag var där fick jag nya mediciner och bra hjälp från personalen. Medan jag var inlagd fick jag börja på KBT-terapi (inriktad på tvångssyndrom) och hade kommit långt när jag blev utskriven.
Jag slussades ut från avdelningen till ett LSS-gruppboende i en förort till Stockholm. Här bor jag än i dag. Jag är i stort sett kvitt mina tvång, men i och med att tvången minskade ökade mina självskadebeteenden som jag haft tidigare (och kämpat med i DBT). Det kämpar jag hårt med än i dag. I våras fick jag bipolär sjukdom typ 2 som fastställd diagnos. Jag hade mina första sjukdomsskov år 2010, men det var först nu man kunde ställa en korrekt diagnos. Jag har varit inlagd på psyk flera gånger till detta år, på grund av nya sjukdomsskov (detta har inneburit flera medicinbyten). Nu har jag i alla fall hittat en medicin som verkar fungera – litium. Den har jag tagit i några månader nu. Det var två veckor sedan jag fick ett sjukdomsskov och det känns stort. Jag vågar hoppas på en framtid.
Nu i höstas fick jag praktik via MISA. Det var också ett stort framsteg. Jag har kontrakt på ett halvår där.
Förrutom allt som har med psyk och relaterat att göra vill jag bara tacka vänner, familj och släkt för många fina stunder.
Gott nytt år!
Yolanda and her creative scream 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.