06 måndag Okt 2025
Posted in Just another day
Etiketter
early morning, Foto, insomni, Insomnia, Photography, Selfie, självis, Sjukgymnastik, tidig morgon
I natt sov jag rätt dåligt, så det har blivit avslappningsövningar den här morgonen. Mycket kaffe också.
Snart ska jag på sjukgymnastik.
07 tisdag Feb 2023
Posted in Aspergers syndrom, Just another day
Etiketter
Blogg, Blogging, Kommentarer, Ledig, lunch, Pappa, Sjukgymnastik, Vegan
I dag var jag ledig, men jag vaknade trött ändå. Nej, men, jag kom hem rätt sent i går plus att jag vaknade väldigt tidigt den morgonen. Pappa var här och åt lunch, Det blev potatis, som jag stekte upp med spenat, tofu med mera. Kryddor. Med mina röra på tahini och svarta bönor. Jag hade sjukgymnastik också, men problemet då var att vissa personer ska behöva komma med extremt jobbiga kommentarer.
Hemma har jag försökt andas ut. Duschat. Chillat.
Där andetagen möter någon slag frid
01 tisdag Nov 2022
Posted in Habilitering, Just another day, Träning
Etiketter
Överrörlig, Fotled, Gym, Habilitering, Hypermobil, Knä, Sjukgymnastik, Träning
Yeah. Eller så. Bild efter sjukgymnastiken.
09 måndag Maj 2022
Etiketter
2002, Avril Lavigne, Blog, Blogg, Insomnia, Let go, Oro, Rest, Sömn, Sjukgymnastik, Sleep, teen, tonår, worry
Det är utmattande och energikrävande att inte veta hur man ska agera, speciellt när man inte har sovit. Under den kommande dagen. Ett under att jag kom undan att ställa till någon slags destruktiv scen – jag brukar ha en tendens till det. När jag sovit för lite, som i natt…Runt 3-4 timmar. En natt som den här. Med ett tjockt lager av stress.
Nu lyssnar jag på Avril Lavigne – en tonårsfavorit. Hennes första platta Let go (2002) var en av mina favoriter då. Vad lyssnade ni på 2002? Minns ni?
Hur som haver, så hoppas jag på att sova bättre i natt. Sjukgymnastiken, som jag brukar gå på varje måndag, var inställd. Det var okej, för jag tror min kropp skrek efter vila. Lugn och ro.
Lugn och ro.
08 måndag Nov 2021
Etiketter
@dynamoforlag, ASD, AST, Autismspektrumdisorder, Autismspektrumtillstånd, Bilder, digitalisering, Facebook, Foto, Instagram, Kamera, npf, Perception, Perceptionsstörningar, Perfekt, perspective, Perspektiv, Sjukgymnastik, Sociala medier, teen, Tonåren
Det känns som att jag inte hinner skriva några inlägg speciellt ofta. Antingen är det att jag är för trött, ofokuserad, försöker fly från det jag vill skriva eller anser att jag förmedlar en känsla – bättre – genom att skriva poesi eller att skapa konst. Jag saknar lite att skriva långa inlägg, som spårar ur – smått – och skriker den jag är.
Hur som haver – ännu en dag på Dynamo. Vecko-möte och förlagsmöte. Sedan har jag varit hos sjukgymnasten och tränat. Ni vet, för att stärka benen och fotlederna för att inte trampa snett (stuka). Detta på grund av överrörlighet i fotlederna, som jag har skrivit en del om. Vad har du gjort i dag?
Telefonen åker fram. Kameran. Siktar, hittar vinkel. Perspektiv. Jag kanske alltid har kunnat detta med foto. Att ta bra bilder. När jag var yngre (tonåring) fokuserade jag mer på att bilderna skulle innehålla så många personer son möjligt. Så att det verkade som att man hade ett liv. Fast vad spelar det för roll i slutändan? Alltså – vad andra tycker? Jag kanske bryr mig för lite – på ett sätt. Men å andra sidan , så reagerar jag väldigt kraftigt på min omgivning (rent perceptuellt, men också på blickar – som jag tolkar på mitt eget sätt).
Andras behov av att visa upp ett perfekt liv, kropp, träningsschema. Eller – det spelar kanske inte så stor roll vad man har tränat och om man mår bra – bara ens kropp är snygg (enligt andra). Själv är jag rätt ointresserad om vad folk tycker, i alla fall – vad majoriteten tycker. Jag använder inte instagram privat, men när jag scrollar genom Dynamo förlags flöde, så ser jag en del bilder på kontots huvudperson (som verkar vilja ha bekräftelse för sitt utseeende) – även om vi mestadels följer bibliotek/bokförlag /författare/illustratörer/tecknare. Facebook är inte ett undantag, för de flesta vill visa upp en perfekt fasad. Jag tycker att det är trist. Om jag lägger upp en bild på mig sjlv, är det för att jag är nöjd med bilden – inte för att jag vill höra vad ni tycker om den (i första hand). Jag är mer intresserad av att lägga up min bild, om ni gillar den får ni självklart kommentera.
Snart är det dags att försöka sova igen. Jag hoppas att ni sover gott. <3
26 måndag Apr 2021
Etiketter
ASD, AST, Autism, Autismspektrumdisorder, Autismspektrumtillstånd, Överrörlighet / Hypermobility, Fotled, hypermobilitet, Knäled, Motorik, Sjukgymnastik, Snett, Snubbla
Jag känner mig väldigt ”snubblig” – dagen till ära. (?) Flera objekt har blivit offer för detta,. Inte för att de tär ovanligt när det gäller mig. När jag var hos sjukgymnasten snubblade jag över en motionscykel, vilket gjorde att folk runtomkring frågade om det gick bra. För att summera detta, så snubblar jag runt mycket i livet. Gör illa mig ofta, oavsiktligt, – fast jag bryr mig inte så ofta. Det är bara andra som blir lite förskräckta, men de jag känner har vant sig.
Det känns ofta som att jag ska gå rakt in i något, eller snubbla in i det. Ibland blir människor arga på mig på grund av det, sådana jag inte känner. Då får jag använda min knasiga egenskap – att inte notera människor runt om kring mig. I det här fallet kan det vara nästan positivt, men det finns självfallet problem med den.
Tyvärr blir jag väldigt provocerad när andra försöker tillrättavisa mig, när jag inte rör mig ”moriskt korrekt”. Jag förstår att andra inte behöver tänka så mycket på det här, eller jag tror det. Fast när jag är stressad eller trött fungerar det mycket sämre. Detta är ett problem, som jag fick på köpet, när jag föddes med aspergers syndrom. Jag har levt med motoriska problem hela livet. Överrörligheten i fotlederna och knälederna gör det lite jobbigare. Som tur är jag jag accepterat det, men det betyder inte att det inte är jobbigt att leva med det.
Nu tycker jag att vi alla ska ta ett ögonblick inse att vi ska vara tacksamma över att vi har en hyfsat (eller bättre) fungerande kropp! <3
29 måndag Mar 2021
Posted in Aspergers syndrom, Hälsa / Health
Etiketter
Menscykel, Mensvärk, period, Sjukgymnastik, Småprat, Sociala koder, Socialt samspel, Stess, Vädret, Värk, Woman, Women
Den här dagen har känts som någon slags baksmälla, ni vet – från en tuff natt. Jag har haft värk hela dagen i många kroppsdelar – bland annat, förmodligen den sista, mensvärken. För den här månaden.
Att börja inlägg med ”den här dagen” eller ”vädret har varit” kan kännas rätt klyschigt. Nu fick det börja med ”den här dagen”. Som ni vet, så är vädret inte direkt mitt största intresse. Jag märker att andra ofta tycker att det är, rentav spännande, att prata om vädret. För min del känns det som om folk är obekväma i den situation de befinner sig i och därför pratar om vädret. Det kan vara svårt att veta skillnaden. Eller väldigt svårt. Det är ibland sådana här situationer som får mig att hamna i trubbel.
Beslutet att inte åka till sjukgymnasten och träna var ett jobbigt beslut. Jag avskyr att inte följa mina rutiner, men nu fick det bli på det här sättet.
01 måndag Mar 2021
Posted in Aspergers syndrom, Fördomar / Stereotypes, Samhälle
Etiketter
Anders Tegnell, covid, covid-19, Genant, Munskydd, Rekommendationer, Riktlinjer, Rundan, Sjukgymnastik, Sociala koder, Socialt samspel, Trötthet
Jag fick ett munskydd av tyg i går av Ph. Det är lättare att andas i än de som jag fick av personalen på LSS-boendet där jag bor – sådana man har inom sjukvården, generellt. När det gäller munskydd generellt sätt tycker jag att det är väldigt otydliga ”bud”. Politikerna och Anders Tegnell säger att det är en rekommendation. Det känns som att allt har ändrats, vilket är väldigt förvirrande mig som har problem med socialt samspel. I samhället, menar jag. De ”sociala reglerna”,m som – ärligt talat – för det mesta är obegripliga. Nu är det tyvärr nästan ännu värre. Kommentarer/blickar från personer, som inte kan sköta sig själva – generellt sätt. Det här med munskydden har satt det på sin spets.
På sjukgymnastmottagningen dit jag går och tränar på måndagar känns det lite stressigt, just nu. Det är någon grupp som tränar, vilket går in i tiden då jag tränar, Munskydd rekommenderar de också till oss på kommer dit. Personalen har både visir och munskydd. Det gör mig aningen stressad, för jag vet knappt vad som förväntas av mig. Alla nya rekommendationer, som inte fanns innan covid-19 blev känt, stressar mig. De är inte tillräckligt tydliga.
Jag är rätt trött nu. Lite orolig sömn. Någon slags stressig hinna över hur man ska bete sig ute på stan för att inte hela världen ska stirra järnet. I allmänhet, så brukar jag vara rebellisk och strunta i vad andra tycker. Förutom när jag måste, för att överleva. Typ. Det finns ingen energi över till att bry sig vad andra tycker. I dag, på jobbet, hade vi som tema på ”rundan” (alla får prata ostört när de håller i en sten som skickas runt) att man skulle berätta om ett pinsamt ögonblick i ens liv. Mitt ”ögonblick” var kanske pinsam för andra, men inte för mig. Jag har aldrig riktigt upplevt en situation ”genant” vad jag kan minnas.
Nu ska jag vila.
Ta det lugnt ! <3
01 måndag Feb 2021
Posted in Aspergers syndrom, Överrörlighet / Hypermobility, Träning
Etiketter
2021, Överrörlig, Balans, Energi, Gym, hypermobilitet, Koordination, Sjukgymnast, Sjukgymnastik, Snö, Spegel, UtmattadTrötthet, Vinter, Vitt
När marken fryser till is. Gräs, asfalt. Så vitt. Halt, frostigt, dagg. I stan – som en spegel, som varit med om en del. Kanske krossas, innan splittret fryser till is.
Måndagar är alltid lite krävande. På grund av mitt schema, inte för samma anledning som folk brukar säga att de inte gillar måndagar. Efter att jag har slutat för dagen på förlaget ska jag direkt till sjukgymnasten och träna. Sedan vet jag att jag är helt slut när jag kommer hem och då måste jag duscha. Min balans och koordination blir mycket sämre när min kropp är utmattad, så jag måste tänka på att inte snubbla – eller i värsta fall, ramla. Nu när det är halt ute, så är det inte helt riskfritt att gå heller. Fast nu sitter jag här och har det där ”avklarat”. Jag blir så trött på att vissa saker är så utmattande att jag inte riktigt kan njuta av att vissa saker.
Jag är, så klart, trött i kroppen, utav helvete. Så det ska bli skönt att vila resten av kvällen. Vad ska ni göra i kväll?
07 måndag Dec 2020
Etiketter
#fuckcovid19, Anders Tegnell, Ångest, covid, covid-19, Oro, Rutiner, Sömnproblem, Sjukgymnastik, Struktur, Sverige
Som jag berättade i går, så ska jag jobba hemifrån den här veckan. Det påminner smärtsamt mycket om när jag jobbade hemma hela april-maj 2020. Denna går blir det (förhoppningsvis) bara en vecka, så jag får väl hitta något sätt att stå ut med det. Det är ingens fel, men det hindrar inte faktumet att jag mår dåligt av det.
Det är måndag, så kom ut lite – jag har alltid tid hos sjukgymnasten på denna dag. Skönt att komma ut i mörkret ändå, så att lägenheten inte äter upp mig.
Psykiskt känns det sådär. Det är jobbigt för min icke-neurotypiska hjärna att inte följa rutiner. Jag inbillar mig ibland nu covid19-symtom, för jag kopplar nog lite att jag måste vara hemma till att jag är sjuk. Jag har ofta svårt att sova på kvällen, men jag vet vad det är denna gång. #fuckcovid19
16 måndag Nov 2020
Etiketter
Överstimulerad, covid-19, Handla mat, Intryck, Kaka på kaka, Ordspråk, Pandemi, Perceptionsstörningar, Planering, Sjukgymnastik, Trötthet
Jag gissar att det har varit för mycket för mig under dagen. Att göra, för att vara lite extra tydlig. Det har varit flera saker, typ som kaka på kaka. Eller: Varför säger folk ”kaka på kaka”? Kakor är oftast goda. De flesta. Tycker du att någon kaka är äcklig? Själv tycker jag att misslyckad kladdkaka är sådär. Ni vet, när den inte är tillräckligt kladdig.
Hur som helst. I dag var det Dynamo, sjukgymnast, handla och att duscha. Fast tyvärr är det jobbigt att duscha när man är trött. När ska jag annars kunna duscha? Går man ut i ”kylan” på morgonen med blött hår kan man bli förkyld och det är inte det första man vill ha när det är pandemi. Ni förstår, tror jag. Det här är mycket för mig, eftersom jag lätt blir överstimulerad av intryck. Hela den här Asperger-grejen.
You get it, right?
26 måndag Okt 2020
Etiketter
Dreads, Känslor, Missförstånd, Psykisk trötthet, Sömn, Sömnproblem, Sjukgymnastik, Syntetdreads, Trötthet
Mitt humör har svängt en del i dag, vilket säkert har berott på dålig sömn och en periodvis känslomässig röra. Som att ha gjort i ordning en (ganska) jämn smet och sedan börja röra runt i den – och förstöra den.
Jag förstod inte hur mina ben skulle orka bära mig från Dynamo till sjukgymnasten på andra sidan stan. Med tunnelbana, men som ett tillägg: jag är alltid helt slut i kroppen efter en dag. Ofta känner jag att benen inte vill bära mig. Det är nog någon psykisk åkomma. Jag vill gå, men psyket orkar inte. Dock känner jag mig oftast piggare psykiskt när jag har tränat där, hos sjukgymnasten.
En annan sak jag kom att tänka på att jag har levt nästan hela mitt liv i skuggan av fördomar. Mot mina diagnoser, mot faktumet att jag hade dreads förut (både syntet och efter det med mitt riktiga hår). Det är svårt för mig att ringa vården eller liknande också, eftersom jag missförstår mycket. Därför är det svårt för mig att ha kontakter inom vården som inte har kunskap om min Asperger-diagnos.
17 lördag Okt 2020
Posted in Just another day, Träning
Etiketter
Dagböcker, Förråd, Gama dagböcker, Gym, Mamma, Pappa, Pigg, Sjukgymnast, Sjukgymnastik, Texter, Trötthet
Efter en natts sömn (förvånad, med tanke på mitt sömnmönster senaste månaden) tog jag mig till gymmet. Jag har inte varit där på säkert en månad, förutom på ”sjukgymnast-gymmet” där jag är tränar en gång i veckan. Fast i dag kände jag faktiskt för att gå och träna. Jag har varit väldigt trött senaste tiden, så det känns rätt bra och vara ganska pigg ibland.
Mamma och pappa kommer hit senare, för att låsa upp mitt förråd. Anledningen är att jag gärna vill kolla i mina gamla dagböcker en gång till. Eller ja… Gärna och gärna. Det är mest upprivande läsning, men jag tror att jag måste läsa. För att kunna gå vidare, på något sätt. Jag har skrivit dagbok sedan jag gick på lågstadiet, så det är väldigt många.
24 måndag Aug 2020
Posted in Aspergers syndrom, Dynamo - Möjligheternas förlag
Etiketter
Dåligt lokalsinne, Funktionsnedsättning, Funktionsvariation, Irritation, Klyscha, Lokalsinne, Neuropsykiatri, Neuropsykiatrisk diagnos, NPF (neuropsychiatric diagnosis), Sjukgymnastik, Trötthet, Vädret, Vädrey
Jag är så trött att jag knappt kan stå upp. Så blir det efter en dag iväg, nästan alltid. Det är skönt att känna att man gjort något, men det känns som att min kropp överreagerar aning. Förbannade perceptionsstörningar. Snart måste jag fixa middag och då måste jag lyfta på mitt arsle.
Hur har ni haft det i dag? Jag har varit på Dynamo och jobbat som vanligt. Sedan har jag varit hos sjukgymnasten och sedan var jag tvungen att handla mat. Jag blir så irriterad av att gå runt i en affär när jag är trött och dessutom om jag inte hittar i den. Det är tur att jag ska vila resten av dagen.
Nu vill jag dessutom tacka dom trollen eller vad det nu är som fixat vädret (kanske din mamma?), för i dag var det molnigt och regnigt – awesome. Jag skämtar inte om ni trodde det.
Ok, peace out. Glöm inte att fälla upp toalocket när du ska pissa
17 onsdag Jun 2020
Etiketter
Jag vaknade helt slut i morse. De 2 nätterna som var innan sov jag bara 7 timmar per natt, vilket inte är optimalt för mig. I g.år när jag var hos Ylle blev jag plötsligt helt slut därför. När jag kom hem somnade jag fort. Då jag vaknade i dag låg jag nog kvar i sängen i typ 1,5 h. Äh, jag ska träna hos sjukgymnasten sedan. Jag menar, då blir jag nog piggare.
På onsdagar när jag är ledig, som i dag, är jag alltid lite stressad över att vakna för tidigt, för jag vet inte hur jag ska spendera tiden fram tills att jag ska till sjukgymnasten kl 13. Nu var ju så trött ändå, men ibland kan det vara rätt segt. Har ni lätt att fördriva tid? Eller: Behöver ni någonsin göra det?
I morgon har jag tid för någon slags basutredning på en psykiatri-mottagning som jag ska börja på. Jag är nervös. Tänk om de bedömer att jag inte kan få hjälp där? Eller att jag inte får träffa den psykologen som jag vill träffa? Vi får se hur det går i morgon. Hur hanterar ni stress?
03 onsdag Jun 2020
Etiketter
Ångest, Iktorivil, Inspiration, ljus, Nedtrappning, Nedtrappningssymtom, Perceptionsstörningar, Promenad, Sjukgymnastik, Sol, Solfejs, Sommar 2020, Stress, Vår 2020
I natt sov jag 11 timmar, vilket var välbehövligt. Jag blir helt slut av nedtrappningen av Iktorivil. Det är onsdag i dag, så det innebär att jag inte har jobbat. Som vanligt går jag till sjukgymnasten. Tur att det hjälper att träna när man har mensvärk!
Efter träningen hos sjukgymnasten tog jag en promenad (bilden ovan är därifrån). Jag kände för det. Både promenaden och bilden, alltså. Skämt åsido. Eftersom jag är så ljuskänslig kan jag inte kolla mot solen, ens om det är lite ljust.
Just nu mår jag ok, men ångesten och stressen äter upp mig ibland. Rätt vanliga nedtrappningssymtom på benzodiazepiner. Sömnen känns inte alltid säkrad. Jag är alltid rädd att jag inte ska kunna somna. Jag vill att detta ska gå över.
Well, vad har ni gjort i dag? Förresten: vad gör ni om ni inte kan sova? (jag behöver tips)
20 onsdag Maj 2020
Posted in Medicinering - Psykofarmaka, Samhälle
Etiketter
I dag är det onsdag och då är jag ”ledig” i den bemärkelsen att inte jobb står på schemat. Fast man är aldrig ledig från livet, så man är ju aldrig ledig – egentligen. Vad tycker ni?
Om en stund ska jag åka iväg till sjukgymnast-mottagningen. Då ska väldigt jag som vanligt träna, vilket ska bli skönt. Ibland försvinner huvudvärk om man rör på sig, så jag hoppas på det i dag. Jag har haft huvudvärk väldigt ofta på sistone. Speciellt i början på dagen. Hoppas att träningen räddar mig från den i dag!
Kl 20 tar jag min första kvällsdos utan Iktorivil. Tanken är att jag ska vara utan varannan dag nu i början. Jag är inte helt säker på hur detta kommer att påverka mig, men det är inte lätt att veta det. Mediciner påverkar inte alla på samma sätt.
Hur ser ni på att vara ledig från livet? Går det? Hur ser ni på det? I så fall – hur pausar du?
16 lördag Maj 2020
Etiketter
Överrörlighet / Hypermobility, Dikter, Existens, Fotled, Frustration, Gym, Känslor, Knä, Sjukgymnastik, Trauma
Direkt efter att jag hade ätit frukost tog jag mig iväg till gymmet för första gången på ca 2 månader. Jag kunde självklart inte gå dit när jag hade symtom på covid-19. Det gick helt ok. När jag var hos sjukgymnasten senast så pratade jag med henne om att börja gå till gymmet igen. Då bestämde jag mig för att jag går dit lördag eller söndag. På onsdagar tränar jag hos sjukgymnasten. Träningen är mest inriktad på att stärka mina knän och mina fotleder, som är överrörliga. Det blir främst cykel, crosstrainer och några övningar för benen. Om jag vill köra något mer så får det bli så.
Det kändes som evigheter tills jag somnade i går, men det gick till slut. Hur sov ni? Jag känner mig… Jag vet inte. Ibland vet jag inte hur jag mår. Det är en konstig, odefinierbar känsla. Hur känns det när man mår bra? Hur ska det kännas när man mår dåligt? Hur känns ett normaltillstånd?
Frustrationen skriker det undermedvetna
Andetagen försöker hinna i kapp med tankarna
hjärnans information till kroppen, förgäves
Kropp och själ ska samexistera
istället skriker som på hjälp, som ett tyst larm
från botten av det som var
13 onsdag Maj 2020
Etiketter
covid-19, Dikter, Poesi, Regn, Rutiner, Sjukgymnastik, Struktur, Trötthet, Vår 2020, Virrig, Yr
Jag sitter hemma och lyssnar på Kent. Ute på gatan kör bilar och så låter det en massa från bygget.
Det har regnat hela dagen, vilket är toppen! Jag tycker att det är mysigt med regn. Fast i dag höll mitt paraply på att blåsa bort, haha. Det enda som var planerat i dag var att jag skulle träna på sjukgymnastmottagningen, vilket var skönt. Mycket på grund för av att jag kände min rätt väck när jag vaknade. När jag skulle koka havregrynsgröt till frukosten råkade jag lägga i tofu istället för banan. Alltså – jag hade fryst inom tofubitar i en plastpåse och skivat banan i en annan påse. Tydligen går det inte och skilja dem åt. Ett skämt. Jag blev chockad också när jag upptäckte någonting konstigt i gröten någon minut senare. Hur var eran morgon? Hur trötta var ni?
Annars har det egentligen inte hänt speciellt mycket i dag, förutom tiden hos sjukgymnasten. Fast jag fick i alla fall sammanhängande sömn i natt. I nästan 10 timmar. Inte illa. Det har ju varit si och så med det de senaste dagarna, som ni vet – om ni har läst de senaste inläggen. Fast trots det känner jag mig trött, eller snarare lite ”väck” i dag.
Hur som helst så är det skönt att komma i gång med rutinerna – lite smått. Det dröjer ju nästan tre veckor tills jag officiellt får börja på min praktik på plats. Nu har jag jobbat hemifrån i ca 1,5 månader.
Svalt, nästan kallt, utomhus
Det är skönt
regnet äter upp mina känslor
precis
som du
gjorde då
29 onsdag Apr 2020
Posted in Hälsa / Health
Etiketter
Fotled, Fotledsortoser, Fysioterapeut, Sjukgymmast, Sjukgymnastik
I dag var det första gång på ca 1 månad som jag har varit på sjukgymnastik. För er som precis hittat hit så har jag skadat fotlederna. Jag har mest problem med höger fot. Hur som helst – det var skönt att komma igång igen.
Det känns däremot inte bra i kroppen dag. Jag har gått runt med mycket huvudvärk och mensvärk. Sedan känner jag mig yr. Blä. Förresten klarade jag av att gå på den sista OCD-gruppterapin och sedan läkarmötet, som jag var så orolig för. Fast ni är jag helt slut. Kroppen vill knappt vara med i dag.
Yolanda and her creative scream 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.