När jag skulle göra mig i ordning för att sova i går kväll, så hittade jag det där förbannade blodet – som bekant, det är ingen nyhet. Det innebär några dagar av intensiv mensvärk. Så är det tydligen att vara kvinna. (?) Medan de som har det motsatta könet tycker att det inte är någon stor sak och att de förstår hur det känns. Observera att detta är en generalisering. Den uppfattningen jag har fått.

I början av dagen kände jag mig väldigt orkeslös, men det vände en stund. Sedan kom någon slags meltdown – en term som många med autismspektrum-diagnos använder. Det betyder ungefär att man blir totalt överväldigad av sinnesintryck. Att vara tvungen att handla mat när man redan är helt slut är en dålig idé, helt enkelt. Jag blev otroligt stressad när jag känner en stor press att packa ihop mina varor. Dessutom gick två förpackningar sönder, så jag fick be om att få en lite plastpåse att lägga denna i. Det var trångt i kassan och jag kunde knappt knyta ihop vissa påsar, för jag blev så stressad. Allt kändes suddigt ett tag. Jag känner mig överväldigad av tanken och stressen över att någon kanske säger att jag står i vägen – eller att jag ska skynda mig.

Jag är förvånad att jag ändå hållit ihop, hyfsat, under dagen. Att jag inte har skrikit på någon eller ramlat ihop. Nu hoppas jag på sömn i natt – tillräcklig sådan. Det tog mig två timmar att somna i går. Plus att 6 timmar inte är tillräckligt för mig.

God natt. <3

Nu tänker jag fan vila…